Jag har sådan ångest, sådan fruktansvärd dagisångest. För att stå ut den sista tiden har jag skjutit det åt sidan och inte tänk så mycket på det men det går ju inte längre. Idag kom det hem en kallelse till BVC den 16:e vilket är mitt i inskolningsveckan och jag orkar inte ens titta igenom papperen från förskolan för att se om tiderna krockar. Jag vill inte ens ta i den högen med papper för det gör mig illamående.

Det enda jag tänker på är allt vi ger bort, eller allt vi betalar för att ge bort. 50% av min dotters tid ska tillbringas med någon annan. Någon annan ska byta hennes blöjor och busa med henne på skötbordet. Hon ska lära sig nya ord, hitta nya favoritlekar, sjunga sånger och gråta hos någon annan medans vi är på jobbet. När jag hämtar henne kommer dagen att vara slut. Den här tiden som varit kommer aldrig tillbaka.

Jag tänker på allt vi aldrig kommer att uppleva igen. Alla stunder som bara är våra. Alla rutiner som vi skapat tillsammans. Den tillvaro vi har som är den enda hon vet om. Då hon kryper upp i soffan bredvid mig med en favoritbok eller då jag står i dörruppningen och bara lyssnar på hennes sovande andetag en lång stund. Våra prommenader till gammelmormor en helt vanlig dag. Hennes lycka då hon får bada och hur hon blir så förbannad när jag lyfter upp henne när småfingrarna ser ut som russin.

Hur hon vaknar under förmiddagsvilan och bara vill känna att jag är där. Då hon sträcker ut sina händer och grabbar tag i mina för att hålla dom tätt intill sin mage när hon somnar om.

Det känns som om jag ger bort halva henne.

Det är väl ett jädra skit att allting ska kosta så mycket pengar. Att räkningar ska betalas och pension ska jobbas in. Vad är jobb och pengar och annat meningslöst i jämförelse med alla dyrbara sekunder med Henne?! Ingenting... men ändå måste jag lämna bort henne.

Det är mer än en vecka kvar men jag är redan förstörd. Jag är inte redo för det här.

 

Icka

3 januari 2014 11:00

Gud ja bölar som en liten gris när ja läser för ja kan känna precis vad du känner, ja vet precis va du menar. Men det kommer gå bra, hon kommer ha skitkul på dagis! Tänk på hur hon kommer leka med kompisar, kanske få sin första dagisbästis?
Kram

http://ickans.wordpress.com

 

C

3 januari 2014 11:37

Åh vad jag lider med dig vännen. Jag hoppas verkligen att det kommer kännas bättre när ni kommer in i det hela. Det kommer nog slita mycket på era hjärtan till en början. Jag hoppas verkligen att ni kommer få en bra inskolning så ni känner er trygga. Kramar

http://spyor.blogg.se

EVL

5 januari 2014 17:16

Tack så mycket vännen! Kram!

 

Du + jag och framtiden

3 januari 2014 13:27

För min del kompenseras ångesten av lyckan i min dotters ögon när hon pratar om fröknarna hon ska busa med och barnen som hon ska leka med. Jag tyckte att tiden innan dagisstart var vidrig också. Men det släppte med tiden, som tur är. Det är himla dubbelt det där med dagis men jag har bara fått accepterat det. Och med lite tur minimeras tiden på dagis när nr två kommer! =)

http://dujagochframtiden.blogspot.se

EVL

3 januari 2014 13:34

Skönt att höra att det blir lättare, tack vännen

 

Cecilia summerar

3 januari 2014 14:00

Ja, nog är det svårt att föreställa sig hur man ska klara vissa saker. Att skiljas är att dö en smula är ett talesätt som verkligen stämmer när det gäller barnen...
Styrkekram till dig i det här. Jag är övertygad om att det kommer kännas lättare sen, men det hjälper inte så mycket förrän du upplevt det själv. Med vårt andra barn fick jag ännu starkare separationsångest. Men det berodde på att den blandades ihop med känslan av åren vi missat med honom.

http://cecilia.ekhemmanet.se

EVL

5 januari 2014 17:18

Usch ja det förstår jag att det måste tagit extra hårt då ni inte fick all tid tillsammans från början. Tack vännen! Kramar!

 

Michelle

6 januari 2014 21:47

Hejsan,
Michelle heter jag och är 28 år. Har också en liten "IVF-bebis" som är 6 månader. Till sommaren funderar vi på ett syskonförsök igen. :)

Jag skulle gärna vilja följa din blogg. min mail är michelle.gabre@hotmail.se

EVL

6 januari 2014 23:20

Hej Michelle,
Grattis till ert längtansbarn! Jag skickar lösenordet imorgon :)
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...