Idag är det A-V och E´s dag tillsammans. Det är så mysigt att ringa hem och få små uppdateringar om vad de hittar på. För ett tag sedan satt de tillsammans i soffan och såg på en tecknad film under en filt. Få saker värmer så mycket i hjärtat som att se dom två och kärleken som är så stor.

Vi pratade om det innan hon fanns, att det skulle finnas någon vi skulle älska mer än vi älskar varandra och just då var det svårt att tänka sig hur det skulle bli. Nu är ju kärleken så självklar. Hon är självklar men på samma gång nästan overklig. Vi har fortfarande inte glömt hur det var att vara utan henne och så fort hon inte är med oss kommer känslorna tillbaka, iaf för mig. I helgen sov hon hos E´s föräldrar och vi gick omkring hemma och saknade henne. Sådana stunder slängs jag tillbaka till tiden då vi kämpade för att få henne. Det är läskigt lätt att tänka sig tillbaka. E tycker att det känns lite längre bort men vid vissa stunder, som vid ledsna samtal om saker som inte går som planerat, kommer det tillbaka även för honom. Då tänker vi "fy, det var såhär det var".

Förr brukade jag lyssna på tystnaden och hoppas att det en dag skulle fyllas med barnskratt och ljudet av leksaker. Det kommer jag ihåg så väl och ofta kan jag bara sätta mig ner och lyssna på när de två leker. Hur E gömt sig och hur A-V skrattar förväntansfullt och samtidigt nervöst. Lyssna på hennes små steg som inte kan hålla sig borta från honom trots att hon vet att han kommer att skrämma henne. Hur underbart hon skrikskrattar när han tar tag i henne och kittlar hennes lilla mage. Jag önskar att jag kunde bara pausa de sekunderna och spela upp dom om och om igen. Önskar att allt sånt ljuvligt och underbart skulle vara tillgängligt för alla utan allt kämpande. Att vi skulle få möjlighet att uppleva detta fler gånger, utan att behöva gå omvägar.

Tillsvidare är det underbart med ett mms på en leende liten tjej som skickar slängpussar med grötfläckar på tröjan och kaksmulor i mungipan.

 

C

3 februari 2014 21:25

De blir så fort en självklar del av ens liv. Skulle inte kunna tänka mig att vara utan en liten här hemma nu ju. Det är galet att man kan älska någon så otroligt mycket. Kramar!

http://spyor.blogg.se

EVL

4 februari 2014 22:06

Ja visst är det helt magiskt! Man kunde liksom inte ens förstå innan... Kramar!

 

Sofie

4 februari 2014 13:27

Så härligt att läsa över eran glädje o tacksamhet över ert barn!! Tror många tar sina barn "föregivet" o glömmer bort de små underbara sakerna i vardagen som man är med om som förälder. För mig är verkligen barnen meningen med livet o lider verkligen med dem som villl ha men inte lyckas få det som så många andra tar för givet!

EVL

4 februari 2014 22:09

Tack Sofie! Ja så är det verkligen. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...