Direktlänk till inlägg 3 juni 2014
Usch och fy vilken dag! Runt lunch kom jag på att jag glömt att ta någon Crinone imorse. Panikkörde hem och tänkte mysäta lite med A-V och E innan jag skulle tillbaka. Men så drog jag ut applikatorn och den var blodig! Jag fick inte fram någonting, ville bara kräkas rakt ut. E såg lika skräckslagen ut som jag. Vad gör vi? Vad händer?!
Samtidigt märkte jag att alla symptom var som bortblåsta. Ingen svarade någonstans. Satte upp mig i telefonkö på KK, mejlade tf och pratade in ett rörigt och gråtigt meddelande hos tant L (men glömde i paniken att lämna telefonnummret). Så grät jag, och grät och grät och grät. Som tur var ringde min fina längtanssyster upp och höll mig från att gå sönder helt. Det kom inget mer färskt blod men Crinonen som kom ut var alldeles brunblodig och jag hade mensvärk.
Tillslut ringde telefonen och det var tant L! Hon hade letat upp mitt mobilnummer och frågade om jag blödde. Fick nästan inte fram någonting alls mellan gråtattackerna men hon gav mig en tid en halvtimme senare, kl 13. Jag tog på mig solglasögon att gråta bakom och lämnade en alldeles chockad E hemma i vardagsrummet. Grät och grät i bilen hela vägen ner till stan. Hjärtat kändes som om det skulle hoppa ut ur bröstet och det sved i magen.
Tacksamt nog behövde jag inte sitta ner i mer än kanske 1 minut innan tant L hämtade mig. Upp i gynstolen och hon kunde direkt se rester av blödningen i Crinonen. Tacksamt nog fanns ingen ny blödning. Hon gjorde ett VUL och en liten cirkel uppenbarade sig på skärmen. "Här är graviditeten" - sa hon plöstligt. "Den sitter jättebra, inget missfall". "Här är hinnsäcken med fostervatten och den lilla lilla skuggan är embryot. Mer än såhär kan man inte se i denna veckan". Hon mätte till en graviditet som gått 5+4 dagar.
Så fick jag storgråta ett tag i stolen medans hon kramade mig.
Tydligen var det applikatorn som skrapat upp ett sår eller något. Jag frågade om det kunde vara ett beynnande missfall men då skulle hinnsäcken se ojämn ut vilket den inte gjorde nu. Tant L var inte et dugg rädd för det just nu. Jag fick en ny tid på tisdag och sen ska vi kolla med vul varje vecka. Om jag var orolig eller om det hände igen skulle jag bara åka in utan att boka tid. Så snällt!
När jag kom hem såg jag att E gråtit och han var väldigt tagen. Vi landade i soffan och åt en glass i tysthet innan jag åkte tillbaka till jobbet. Vilken hemsk upplevelse!
Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...
Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits. Sommaren kom och gick och magen...
Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...
Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se
Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 | 8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 |
|||
16 | 17 |
18 | 19 |
20 | 21 | 22 |
|||
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|