Idag har jag gjort något så överjävulskt jobbigt. Farmor och farfars lägenhet behövde fotograferas inför försäljning och eftersom jag har ett hobbyföretag som just fotar frågade de såklart mig om jag kunde hjälpa till. Egentligen ville jag inte, inte alls! men kunde inte säga nej till min pappa.

Det var jag och min pappas tjej som åkte dit. Redan i trapphuset knöt magen ihop sig och jag hade ångest innan hon öppnade dörren. Den allra sista gången jag var där satt jag och fikade med dem båda två vid köksbordet. Fick en puss och en kram i hallen innan jag gick. Nu skulle det snart ersättas av det här:

Det första som mötte mig var en sån där toalettrullstol som ställts mitt i hallen och högar med papper. Jag hann säga "det luktar inte ens som dom längre" men sekunden senare slog det emot mig. Doften av dem som var så bekant men som hade blivit så...mild på något sätt. Det innehöll åratal av minnen den där lukten och jag fick kämpa för att inte börja gråta. Min pappas sambo satte direkt igång att röja inne i sovrummet medans jag tog mig an köket, men det gick långsamt pga att det var så plågsamt. Jag rörde vid sakerna som om de var gjorda av ömtåligt glas. Ville inte rota. Ville inte ändra.

Jag tog några bilder, torkade tårar, knäppte några till och ställde mig och andades in deras doft. Fy fan vad tungt det var. Allt som allt var vi där kanske en timme. Det kändes ok att lämna, som om de ändå inte var där. Jag ville på något sätt bort fort så att jag inte skulle komma ihåg allt för många detaljer av hur det såg ut när det mesta var bortplockat.

Så lämnade vi lägenheten bakom oss. På kylsskåpet satt den lilla whiteboardskylten med texten "Kom ihåg". Jag brukade alltid skriva "Att jag älskar er!" där och ville så gärna göra det nu med, men pennan var borta precis som de är. Plötsligt finns bara skalet kvar. Ett tomt skal av saker som en människa samlat på och älskat så mycket. På en sekund är det obrukbart.

Väl vid bilen hade jag fått en parkeringsböter såklart. För att parkera där måste man få ett intyg av någon som bor där. Svårt att få det bara när båda gått bort.