Sista veckan innan bf skulle jag ta det lugnt. Det började med en rätt lugn dag tillsammans med A-V och E som båda var hemma med mig (oss). Vi åkte på det kanske sista BM-besöket. Hjärtljuden låg på 130 och sf-måttet var fortsatt 35 som för två veckor sedan. Allt såg bra ut och som förra gången var BM säker på att det är en liten pojke tills hon läste att A-Vs hjärtljud alltid också låg rätt lågt.

På tisdagen skulle A-V få gå på förskolan och jag skulle få sova ut...men så blev det verkligen inte. Pga ett craving gjorde Pannacotta på kvällen och dum som vi var lät vi A-V smaka. Hon somnade som hon skulle klockan 19.30 men så vaknade hon 23 och var klarvaken. Alltså helt helt klarvaken. Sådär som man kan bli om man druckit redbull och kaffe. Hon låg och pratade och skrattade och sparkade omvartannat. E hade precis innan sagt till mig att han börjat må illa så jag låg och var livrädd att han skulle åka på magsjuka. När E äntligen somnat och min puls lagt sig lite satte A-V igång och jag fick springa och lägga mig bredvid henne för att försöka få henne att somna om.

Det slutade med att vi låg alla tre i vår säng. E låg och vred sig, jag kallsvettades och A-V vägrade sluta prata och sparkas. Hon somnade 7.30, FEM minuter innan hon skulle gå upp och göra sig iordning för dagis. Det var E som fick ta den fajten och hade vi bott i lägenhet hade de ringt störningsjouren ca 209 ggr innan han fått på henne ytterkläderna.

Gårdagen spenderades till det mesta i sängen för alla var lediga och helt slut. På kvällen åkte jag på avtackning med jobbet och kom hem sent. Idag är alla släktingar sjuka och jag vågar inte ta A-V till förskolan så vi är hemma hon och jag. Hon står bredvid mig nu och klagar på mitt musikval och ropar efter glass. Vi har tvättat och städat och jag är helt slut. Det blev ju en väldigt lugn sista vecka detta ;)

Det är svårt att tro att det bara är två dagar kvar. Kroppen känns liksom inte redo på något sätt. Visst, det ilar och drar neråt när jag böjer mig frammåt och jag har mycket sammandragningar men inget som gör ont. Förra gången hade slemproppen gått redan och jag hade pinvärkar varje natt. Nu skulle jag bli otroligt förvånad om det hände något.

Magen går från att vara rund och rätt hög till att vara spetsig och låg. Det varierar under dagen.

Kroppen vecka 40!
Mycket sammandragningar som kommer mest hela tiden. Det knyter sig rejält och det blir svårare att andas.

Bäbisen är superaktiv i magen från 23 till klockan 2 på natten ungefär varannan dag.

Magen är instabil fortfarande och det är som om den inte vill ha kvar något som jag äter. Tacksamt nog mår jag inte illa och jag behöver inte kräkas *ta-i-trä*

Huvudet ligger långt ner men är ruckbar fortfarande. När jag böjt mig ner och ställer mig upp ilar det till ordentligt neråt som om barnet trycks lite mer utåt.

Stjärten ligger upp mot revbenen och benen sparkar mest på höger sida kroppen.

Jag har sånt dåligt tålamod och jag och A-V råkar ofta i luven på varandra. Hon vet precis hur hon ska gå mig på nerverna. Jag försöker andas mig igenom hennes oresonliga utbrott.

Brösten växer inte alls. Irriterande.

Blir ofta snurrig och får svårt att andas. Ofta i samband med sammandragningarna.

Ont i höfterna på natten och det tar 2 minuter att ta sig från den ena sidan till den andra.

Svullna ben och fötter. Vaderna är gigantiska och jag önskar jag fick ha kvar dem sen för jag ser riktigt stark ut :)

Törstig hela tiden! Trött hela tiden.

Lite lite mensvärk då och då på kvällarna.

Det är ju faktiskt dags att stryka några gissningar från listan!

Gissningslista:

Sarah: 27 Januari, pojke.

Inte som vi tänkt: 28 Januari, pojke, 3590 gram och 52 cm.

Lina: 28 Januari, pojke, 3780 gram och 51 cm.

Min mamma: 29 Januari, pojke, 3430 gram och 53 cm.

Kajsa: 29 Januari, pojke, 3340 gram och 52 cm.

A: 29 Januari, pojke, 3309 gram och 51 cm.

Syster Malin: 30 Januari, pojke, 3425 gram och 49 cm.

Marielle: 30 Januari, pojke, 3274 gram och 51 cm.

Millis: 31 Januari, pojke, 3550 gram.

Syskonjakt: 1 Februari, flicka, 3810 gram och 49 cm.

Att vara mammor: 2 Februari, pojke, 3030 gram och 49 cm.

EVL: 3 Februari, pojke, 3640 gram och 50 cm.

Åren går: 3 Februari, flicka, 3555 gram och 50 cm.

Lilla jag: 4 Februari, pojke, 3470 gram och 51 cm.

Bortom längtan: 5 Februari, pojke, 3410 gram och 50 cm.

Längtar efter tresamhet: 5 Februari, flicka, 3965 gram och 53 cm.

C: 6 Februari, flicka, 3542 gram och 49 cm.

PiOmiO: 7 februari, flicka, 3670 gram och 51 cm.

 

Fia

29 januari 2015 12:47

Å så spännande!! Jag tror du är mer redo än du tror, när det sätter igång. :)

http://fiavillhaenunge.blogspot.com

EVL

31 januari 2015 15:17

Oh jag hoppas det! Tack!

 

Du + jag och framtiden

29 januari 2015 17:31

Åh, jag har ju glömt att gissa! 2 februari, pojke 3640g och 51 lång!

Spännande nu. Det är ju verkligen nära!

http://dujagochframtiden.blogspot.se

EVL

31 januari 2015 15:16

Tack så mycket fina du!
KRam!

 

Åren går

29 januari 2015 21:02

Åh så spännande! Blir nästan avundsjuk för hur mkt jag än försöker så minns jag inte hur det kändes där på slutet. Men jag vet att jag var sjukt less, att det var obekvämt hela tiden utom i badet. Att jag längtade efter att få tillbaka kroppen mer än jag längtade efter bebisen, för det var så overkligt att det skulle komma en bebis. :-) <3

http://arengar.wordpress.com

EVL

31 januari 2015 15:17

Ja varför ska man glömma för. Det irriterar mig för man kommer ju att längta tllbaka. Kram!

 

Anna

30 januari 2015 11:00

Efter en sån jobbig natt hade jag låtit henne sova vidare och varit hemma med henne. Det är ansträngande att vara på förskolan och efter en sådan natt kan det bli jobbigt.

EVL

31 januari 2015 15:15

Ja det hade jag också om omständigheterna varit annorlunda. Vi sa till att de skulle ringa om hon inte klarade av att vara där och det gick som tur var bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...