Red på den positiva känslovågen från insättningen och det gick bra fram tills idag. Nu känns det tyngre av någon anledning. Elvis fyller 6 år idag. Kanske är det lite panik över att tiden rinner iväg, kanske är det pga den ändrade känslan i kroppen, kanske är det ett sätt att inte bygga upp för mycket förväntningar.

Det är 10 dagar sedan Ovitrellesprutan och det är kanske därför kroppen känns annorlunda. Ruvardag 0-4 hade jag tryckande mensvärk, speciellt direkt efter Lutinustabletten och i några timmar. Livmodern har känns liksom tung på något sätt. Eller ansträngd? Brösten har väl kanske gjort lite ont.

Nu idag känns magen som vanligt. Brösten känns inte av direkt förutom kanske lite stick när jag trycker på dom utanpå bh:n. Sover jättedåligt. 

Hur ska jag lyckas hålla mig positiv?

Om några dagar har jag och Emil varit i 20 (!!!!!) år. Det är faktiskt helt galet. Jag bokade ett hotell över en helg i slutet av månaden så skulle det gå åt skogen har vi iallafall det att se fram emot. Helst hade jag velat åka härifrån med honom. Bara lämna ett tag. Pga pandemin går det inte och det är ändå helt ok, bara vi får ett break.

Testdag om en 8 dagar. Tiden går baklänges.

Klockan 12,30 fredag 29:e januari var det dags. Vi begav oss hemifrån tidigt så att vi skulle ha gott om tid pga väglaget och som vanligt lyssnade vi på dokumentärer i bilen. När vi svängde av vid Gävle mot Falun stannade vi på samma mack som vi alltid stannar på. Köpte varsin semla och en kopp kaffe och myste ett tag. Vi hade en bra känsla båda två. Piff och Puff satt med i baksätet. Vi har alltid haft en maskot vid varje försök. A-V hade ALF och Elvis hade Duckula. Detta försök får ha två st. Ett för varje syskon.

Soluppgången var helt magisk och strålarna bildade liksom en pelare som skjöt upp ljus mot himlen.

Väl i Falun sken solen och vi kom till klinken med någon halvtimme att undvara. Otaktiskt nog var jag tvungen att gå på toaletten och fick därför stå och bälga i mig vatten från en automat den sista halvtimmen för att kunna vara kissnödig under insättningen. Eftersom Emil inte får vara med inne på avdelningarna fick vi sitta utanför entrén. De hade ingen läkare på plats så en barnmorska från stockholm skulle utföra återföringen. Jag var därför tvungen att ha på mig munskydd. Emil fick sitta kvar på stolen utanför och jag fick vänta ensam utanför insättningsrummet.

Efter några minuter kom en tjej ut från insättningsrummet och det var min tur. Barnmorskan var en lite äldre dam som påminde mig siå mycket om en av Elvis bästa, nu pensionerade, förskolelärare. Jag fumlade på mig en rock och hårskydd innan vi gick in i det nedsläkta och varma rummet. En man från labbet tog mina uppgifter och barnmorskan förklarade att embryot de tinat såg jättebra ut. Denna gång fanns det ingen bild på någon skärm så jag frågade om jag kunde få en bild på den och tacksamt gick det bra. Vi gick igenomm alla mediciner jag skulle börja ta och sen var det bara av med kläderna på underkroppen och upp i stolen. Strålkastarlampan på och så kopplade hon fast mig med den där klämman över livmodertappen. Tvättade och satte in katatern. Kände det där väntade sticket långt inne i livmodern. Vi småpratade lite medans vi väntade på embryologen vilket var svårt pga att ingen av oss kunde se vad den andra sa med masken på. Hon frågade om vädret och vart vi bodde. Jag sa åt henne att köra försiktigt hem sen pga snöstormen. Istället för att kolla livmoderslemhinnan med vul-staven körde hon med ultraljud utanpå magen. Det var rätt fränt att se hela livmodern liksom framifrån.

Så kom embryologen in med blastocysten i ett rör. Snabbt satte hon in det och när labbet sagt sitt ok visade hon med ett vul vart det låg. Det satt fint mitt på slemhinnan. Jag låg kvar ett tag och andades. Embryologen kom tillbaka in och gav mig ett papper med en bild på blastocysten och det var en sån bra känsla. Det var så skönt att få höra "den är verkligen jättefin" istället för "den har en del utveckling kvar att göra".

Efter ett besök hos en sköterska som gav mig testdatum, gravtest och mer utförlig instruktion om de olika medicinerna kunde jag gå ut till Emil och visa honom bilden. När vi försökte få A-V och Elvis skulle man dricka grapejuice. Denna gång äter alla strips och tar bisolvon. Halvt på skämt åkte vi direkt till MAX och åt innan vi åkte hem.

Denna gång kör vi:

Bisolvon tre ggr/dag från fem dagar innan insättning till dagen för insättning

Menopur 75 ie

Ovitrelle

Lutinus  2 ggr/dag

Progynon 1 tablett morgon, 2 tabletter kväll

Trombyl 1 tablett till natten

Folsyra

Jul och nyår kom och gick. Det var ett speciellt år och vi kunde inte träffas allihop såsom vi brukar. Extra synd tyckte jag det var om mamma som fick fira sin första jul utan sin mamma i livet, alldeles själv med sin sambo i lägenheten. Jag åkte dit och lämnade blommor och choklad på gården utanför och på själva jul vågade de sig in i hallen för glögg och pepparkakor. Vi firade med min syster, hennes familj och vår pappa. Det var ändå mysigt. Hela tiden räknade vi ner till att mensen skulle komma igång.

Det gjorde den tillslut med ganska bra tajming. Falun öppnade igen den 7:e Januari och mensen kom den 11:e. Denna gång hade jag redan beställt Menopur och Ovitrelle så att jag visste att det skulle finnas på apoteket när det var dags. Falun gick också med på att stimulera med Menopur (yey så slapp jag stimulera själv i hemlighet). Fick också igenom min önskan om östrogen och trombyl. Den 13:e började jag med sprutorna och den 19:e visade ett vul att det kommit igång bra. Jag skulle kolla med ägglossningsstickor över helgen och göra ett nytt vul på måndagen. Tyvärr så visade stickorna ägglossning på söndagen. Tror aldrig det hänt mig förut, att jag ägglossat utan Ovitrellen. Jag visste inte vad jag skulle göra eftersom jag inte frågat Falun om det. På eget bevåg tog jag ägglossningssprutan och hoppades att det skulle vara rätt beslut.

Det var snöstorm på måndagen och resan på 5 mil till grannkommunen för vul var besvärlig. Falun ringde medans jag körde och jag förklarade läget. Hon i telefonen lät rätt orolig över att jag tagit ovitrellen så jag var på något sätt lite beredd på att det kunde bli avbrutet. Igen.

Tacksamt nog visade ultraljudet att jag verkligen haft en ägglossning. Slemhinnan var tjock och fin och jag kunde andas ut ett tag.