Har som väntat haft några deppiga dagar. Det är en pina att ruva, verkligen. Svårt att tänka på något annat egentligen. Den enda gången jag inte tänker så mycket på det är när jag tränar, vilket i sig gör att kroppen känns totalt ogravid. 

Som vanligt har det gått från dåliga känslor och noll symptom till "fasen det kanske är något på gång ändå?". Ruvardag 7 drogs jag med en rätt kraftig mensvärk nästan hela dagen men det lugnade sen ner sig. Det kommer fortfarande små duster av värk eller tryckande känslor under dagarna och jag tror nog fortfarande att de hör ihop med Lutinusen. Jag är ordinerad 2 Lutinus om dagen men har en massa på recept så kör på med tre (eftersom det är så jag fått det ordinerat förut). Det är rätt mycket progesterson det. Jag kan inte lite på något jag känner just nu. Med det sagt så när det väl svängt om från negativt till positivt humör har jag varit nästan helt säker på att jag är gravid. 

En sån svängning till hopp hade jag på ruvardag 8. Jag blev SÅ illamående hela dagen, både innan och efter maten. Var också jättetrött och yr. Kroppen kändes liksom inte som vanligt. Hoppade tom över träningen vilket nästan aldrig händer annars. 

Idag är det ruvardag 10 och jag har ingen aning men ställer mig lite in på det värsta. För att gardera.

4 dagar till testdag. Om vi kommer dit.

Ruvardag 8-10

Brösten känns lite som blåmärken när jag tar på dom utanpå bh:n. Inte hela tiden men ofta ändå. Det drar och ilar lite i dom ibland. Utan bh känns de som vanligt vilket är väldigt störigt.

Jag är trött. Men det är jag iofs alltid annars också. Känns som om jag håller på att bli förkyld nästan men det blir aldrig så.

Lite mer törstig än vanligt. Vet inte om det är en biverkning av Lutinus eller någon av alla de andra medicinerna. Orkar inte kolla upp det.

Tryckande/mensvärksliknande känsla i nedre magen då och då. Det kan sticka till rejält i äggstockarna då och då. 

Sämre hy. 

Då och då har jag mått illa.