Vi har haft en jättemysig helg tillsammans. Det är så skönt när man inte har en massa planerat utan tar det som det kommer. A-V var på jättebra humör när jag hämtade på dagis och jag tog tillvara på det och handlade saker till middagen med henne. Vi gjorde pizza och hon fick bestämma vad vi skulle ha på. Mozarella, fetaost, svamp, skinka, ost och oliver blev hennes val. E fick göra degen medans vi tittade på. Vi har varit noga med att förklara att man på helgen har mys och hon verkar gilla idén. Hon springer inte iväg och leker utan hänger med oss i köket då vi lagar mat.

Den här röda lilla väskan ÄLSKAR hon och så fort vi ska någonstans tar hon med sig den runt armen. Hon har stoppat sin lilla tutt där i och tar fram den när hon ska åka bilen. "Jag har äskan" brukar hon säga och när vi frågar "vad har du i den då?" får vi till svar "jag ha saker där".

Som Fredagsmys efter maten fick hon en liten skål med snacks, stjärnor. De åt hon med andakt och sa "muuuus" (mys) flera gånger.

På lördagen begav vi oss till skogen för att plocka svamp. Anna-Vera tyckte att det var jätteroligt och njöt av att vara ute. Det märktes dock att hon håller extra koll på mig just nu, för de gånger jag var på egen upptäcktsfärd i skogen och hon var någon annanstans med E och hennes farmor, ropade hon ändå hela tiden på mig för att se vart jag var. Hon uppdaterade mig om hur många svampar de hittat och vart de gick osv. Gullunge.

Det var jättemysigt att vara ute i friska luften men rätt så snabbt blev det jobbigt att sitta på huk. Magen är mycket längre ner denna gång och det började trycka på rätt rejält i ljumskarna. Vi nöjde oss med någon halvliter trattisar och en halvliten gula kantareller. Innan vi åkte hem fikade vi i solen. A-V fick äta sina turtleskakor och dricka MER. Hela familjen var helt slut när vi kom hem så vi halvsov och åt vindruvor i sägnen framför något barnprogram.

Cooling i skogen :)

Efter det gick vi ut på gården och jobbade. E klippte gräset och jag och Anna-Vera klippte ner träd och häckar. Hon var jätteduktig och hjälpte till genom att lägga alla grenar i en stor hög. Då och då sprang hon till rutchkanan och slängde ner ett äpple eller en gren.

Söndagen regnade bort och vi myste bara inomhus. Det är nästan de bästa dagarna. Jag åkte iväg och fotade en liten spädis medans E och Anna-Vera myste framför en film. Det var så gulligt. Då jag åkt hade hon ropat på E och sagt "pappa sitt här med mig". Hon klappade på soffdynan bredvid henne. Då han satt sig hade hon tagit tag i hans arm och sagt "mmm pappa... mamma på jobbet".

På kvällen tog vi en prommis till min gammelmormor för att fika. Till sin stora förtjusning var mormor där också och hon fick följa med till tvättstugan för att fixa med tvätten. När vi gick hemmåt var det nästan alldeles kolsvart ute och knäpptyst. Bara vi tre (fyra) som sakta gick hemmåt mot vårt hus. Mys på högsta nivå!

Idag måste E jobba (annars är han ledig med A-V varje måndag) och jag fick som vanligt göra iordning henne på morgonen. Hon var ovanligt pigg och glad med tanke på att hon tjatat sig över till vår säng klockan 3 och sedan tillbringat ca två timmar med att peta mig i ansiktet istället för att sova. Tillslut kom jag på att fråga henne om hon behövde en ny blöja och hon sa ja. "Har du bajsat?" frågade jag och hon svarade "nej mamma, bara kiss" :) så jag bytte i mörkret i sängen och sen fick jag äntligen sova!

Det är känsligt det här med kläderna. Varje gång jag ska ta på henne ett plagg är det som att desarmera en bomb. Försiktigt försiktigt trär jag på del för del med vetskapen om att det kan brista när som helst. Idag gick det väldigt bra. Ett litet meltdown när byxorna hasade ner men annars en glad morgon.

Hon har lärt sig att säga "bara en" och det applicerar hon nu på allt. När hon ska ta en kaka, när hon ska ta en tugga av sin mat osv. "Bara en mamma". Det är så roligt och fascinerande att se allt hon lär sig. Vart får hon det ifrån? Igår t.ex visade hon att hon förstått att man kan vara en gubbe och att man kan rita en gubbe. Hur har hon förstått skillnaden?

Nu är det ju en riktig gravidkula! Hinner inte med i svängarna alls. När jag sitter ner nu sjunker inte magen ner utan behåller formen. Den är också mycket hårdare än förut. Bäbisen sprattlar och rör sig när jag vilar och nu ser man hur magen hoppar till.


Idag fotade jag en liten spädis. Så mysigt men fortfarande svårt att förstå att det ligger en liten i min mage med!

Idag kände jag för första gången ett litet huvud eller en liten stjärt som trycktes uppåt i magen mot revbenen. Kroppsdelen var lika stor som insidan på min handflata. Tänk att h*n redan är så stor!

Firar med världens sämsta magbild. Ska tvinga E att ta en bättre ikväll.

Vad stor hon blivit! Varje gång hon drar iväg en hel ramsa ord blir jag lika förstummad. När blev hon så lillgammal och när lärde hon sig uttryck som "det var nära ögat" och "jäktigt nu mamma"?!

Såhär är hon nu:

Mörkrädd och tycker att monster är läskigt
Hon har blivit rädd för mörkret och kan vakna och vara riktigt rädd och ledsen mitt i natten. Då och då vill hon inte gå in i något rum för hon säger att det finns monster där. Detta måste vara något de läst om på dagis. Häromnatten skrek hon och stod med lilla filten i famnen när jag kom in i hennes rum. "Sova i mammas och pappas säng"... Inte lätt att säga nej då.

Sover fortfarande i spjälsängen men försöker lägga sig i "pippi-sängen" varje kväll
Det går inte bra att vänja henne vid att sova i hennes stora säng (som hon kallar pippisängen eftersom hon har sängkläder med pippi på i den). Hon kan helt enkelt inte motstå att kliva upp igen. Tror hon känner sig osäker utan spjälorna. Den gamla sängen står nu och tar upp all plats mitt på golvet i hennes rum men hon är nöjd med det så.

Är världens mest exemplariska barn på dagis men sover nästan aldrig där
Varje gång jag hämtar henne säger de att hon är så himla fantastisk och underbar. Alla fröknar kallar henne för små gulliga smeknamn och jag ser att de gärna umgås med henne. Hon leker gärna med alla barn och passar liksom in överallt. När hon kommer dit på morgonen får hon många kramar och man ser att hon tycker att det är jätteroligt att vara där, vilket är skönt. Hon vinkar lite smått i fönstret när jag går till bilen men fröken är mer engagerad än vad hon är. Ingen separationsångest där inte.
Tyvärr så har hon nästan slutat sova där på dagarna och det visar sig direkt i bilen på väg hem. Då blir hon ett litet monster. Många många ggr har jag fått lägga henne när vi kommit hem för att hon inte klarar av att vara vaken.

Har små traditioner och är väldigt bestämd på vissa saker
Hon ska alltid klättra upp i bilbarnstolen alldeles själv. Men först stannar hon alltid upp och tittar på en liten våg som sitter på sidan av den och frågar "vad är det?" fastän jag förklarat 1000 ggr. När vi kommer hem ska hon gå själv till dörren och upp för den långa stentrappen. Hon stannar alltid till efter tre trappsteg för att titta in på en fotboll som sitter fast i en buske. Sen stannar hon efter fem trappsteg till för att titta efter myror (en gång såg vi några myror där och det fastnade verkligen). "Myrorna inte hemma brukar hon säga".

Hon vill alltid ringa på ringklockan när vi kommer hem till farmor och farfar. När vi kommer hem från dagis ska vi direkt till vår säng och titta lite på svampbob. Jag ska ligga på min sida och hon på E´s. Hon hatar att ta på sig kläder och ofta ofta bryter hon ihop ett tag efteråt. Vi har lärt oss att inte försöka resonera utan går bara därifrån, då kommer hon gående helt som vanligt efter ett tag... om hon inte lyckats dra av sig klädesplagget såklart, då kommer hon springandes jätteglad och naken.

Hjälper till i köket
Dukar gärna och försöker bära bort sin tallrik efter maten. Så fort hon hör att jag är i köket kommer hon springande och drar sin lilla stol nära nära så att hon också får hjälpa till. Ibland får hon laga maten, om vi inte har bråttom. Den första måltiden hon lagade med lite hjälp av mig såklart var lax-lasange. Jag försöker låta henne smaka på allt och förklarar vad det är för ingredienser vi lagar med.

Hon tycker om det allra mesta. Oliver, rödbetor och stark ost är en favorit. Fetaost också. Hon älskar att doppa saker och den första gången hon fick prova strips var hon överlycklig!

Är jättemammig just nu
Hon måste känna att saker och ting kommer att ändras, eller så känner hon liksom ett ansvar för mig nu... för hon ska alltid ha koll på vart jag är och vad jag gör hela tiden. Hon lämnar sina leksaker och går för att titta till mig då och då. Vill hela tiden vara nära. Vi har alltid myst och gosat mycket och det har vi nog lyckats föra över till henne. Hon vill gärna sitta när men oss på varsin sida. Ibland för hon ihop vår huvuden och säger "familjekraaaam". På natten när hon vaknar till och inte är rädd för mörkret kan hon ropa "mamma?" och nöjer sig med att höra att jag ligger i rummet bredvid.

Vet att hon ska bli storasyster
Hon pratar ofta om magen och bäbisen. Tar mig på magen och säger "min bäbis, sen ut" eller "mammas mage stor". En gång sa hon "putar ut". Hon tycker att det är mysigt att höra om att hon ska få någon att leka med.

Pratar så himla mycket
Hon kan säga nästan vad som helst nu och pratar gärna med oss. Ibland i långa haranger. Då hon inte kan göra sig förstådd blir hon riktigt ledsen. Vi försöker vårt yttersta för att försöka förstå henne. Oftast missförstår vi för att vi tror att hon säger något mycket mindre komplicerat än vad hon verkligen säger. Ord och meningar man hör mycket just nu är:
Pappa är på jobbet
Mamma jobbar pengar
Nära ögat pappa!
Titta Kitten (vår katt heter så) är hemma
HEMMA! (varje gång vi närmar oss huset)
Musse Pigg! (Hon kan inte få nog!)
Mamma, vill se Musse pigg!
Lördagsmuuuus (lördagsmys)
Vill inte ha mössa, keps!

Jag klarade det!

Smeknamn

Hon kallar oss för olika saker vid olika tillfällen. Ofta säger hon mamma och pappa men är det mysigt säger hon "mami och papi" eller "mima och piipa". Hon vet att vi heter Emil och Lise och det lägger hon också till ibland. Själv kallar hon sig för Knyttis, eller "Tyttis". Ibland säger hon Anna-Vera eller "AnnaEera".

För er som inte kunde läsa föregående inlägg så skrev jag bla att jag inte har haft så mycket sammandragningar än, vilket var dumt... att skriva alltså. Självklart har jag haft supermycket sammandragningar hela dagen och kvällen igår. De kom verkligen jättetätt inpå och det var obehagligt som tusan även om de inte gjorde ont. Det börjar som ett pirr långt ner i magen och sprider sig över livmodern som blir alldeles stenhård. Jag försökte ställa mig i duschen men det gick inte över. Så fort jag la mig ner spändes hela kulan ihop till en hård boll och krampade ett tag för att sedan långsamt släppa.

Det märkliga var att de kom när jag vilade vilket kanske är lite ovanligt. Oftast brukar man ju få det när man jäktar eller går i trappor etc. Kändes lite oroande faktiskt så jag ringde till Tant L imorse och fick en tid 13.30 idag.

Denna gången var det Ludmilas dotter som gjorde undersökningen och hon kändes väldigt kunnig. Hon började med att känna på livmodern för att se om den drog ihop sig när hon klämde på den. Det gjorde den inte och det var bra. Livmodertappen var ca 5 centimeter lång och stängd. Hon tittade också med ultraljudsstaven så att livmodermunnen i livmodern var stängd, vilkte den var. Det fanns heller ingen blödning kring det området. Det betyder att sammandragingarna är ofarliga. *ANDAS UT*

Däremot började jag blöda så fort hon kom åt livmodertappen vilket betyder att den är lättblödande så som de kan bli vid en graviditet. Hon trodde inte att det hade med cellförändringar att göra. (Jag hade lätta cellförändringar innan jag belv med barn, men pga att det visade negativt för HPV-virus så behövde jag inte göra om provet på ett år).

Jag fick recept på Dalacin och Pevaryl att ta i fyra dagar och det ska göra ph-värdet bättre. Skulle inte vara rädd om det blöder lite några dagar :S Usch.

Det var mysigt att få se en liten del av bäbisen iallafall. På en gång när hon förde upp ultraljudsstaven utbrast hon "OJ, ni ville inte veta könet eller? Du får nog titta bort för den ligger precis med rumpan neråt just nu". Som tur var var jag snabb med att vända på huvudet, så könet på barnet är fortfarande en spännande hemlighet. När jag fick titta dit igen såg vi två inte så små fossingar som låg och sparkade neråt. Otroligt vad stort barnet är redan nu!

Efter besöket känns det lite lugnare men det blir inte roligt att gå på toaletten och se lite blod. Kommer nog att knipa så länge det bara går. I magen känner jag små sparkar neråt och lite växtvärk. Det känns som lätt konstant mensvärk ungefär och jag önskar att det kan upphöra så fort som möjligt. Hoppas att jag slipper få fler sammandragningar nu på ett tag. Det är läskigt!

Idag sa landstinget JA till att ofrivilligt barnlösa par i Västernorrland ska få rätt till tre betalda IVF-försök. Det var verklgen på tiden!

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/i-dag-beslutas-befruktningsfragan

Idag är det planeringsdag på dagis och min mamma är med A-V. Ni skulle sett glädjen i hennes blick när mormor ringde på dörren. De har ett väldigt speciellt band de där två. Skulle tro att det är för att min mamma är med och leker med henne hela tiden. Förstår inte hur hon orkar! De ligger på golvet och snurrar, sekunden efter läser de böcker, sen jagar de varandra och sen leker de med vatten. Jag blir helt slut bara av att titta på dom. Förstår nu i efterhand att jag antagligen var lite bortskämd när jag var liten. Vi fick alltid pyssla och gegga och grejja utan att mamma klagade på att det blev stökigt. Hon var alltid med och lekte om vi ville. Kanske försökte hon kompensera att pappa inte var hemma så mycket, kanske är hon bara helt amazing!

Jag har inte drömt någonting om graviditeten eller förlossning sen jag blev gravid. Däremot drömde jag fruktansvärda drömmar om missfall och blod i början. Tacksamt nog försvann de efter ett tag. Men så natten till igår och natten till idag har jag drömt att jag ska eller att jag föder barn.

I den första drömmen satt jag inne på förlossningen på en säng och bara väntade. Det var liksom dags men jag hade inga värkar. Länge satt jag där medans det kom och gick personal som tittade till mig. Mycket märklig dröm. I natt däremot födde jag barn... i sängen... utan att det gjorde ont alls. Jag kommer ihåg så väl hur jag kände hur huvudet kom ut och sen hade jag en liten bäbis i famnen. En pojke tror jag att det var. Mycket märkligt blir det när man sover som en kratta. Men underbart att äntligen få drömma om något positivt som har med graviditeten att göra.

Varje natt vaknar jag flera gånger och förfasas över att magen är så platt nu när jag ligger på rygg. Då är det tacksamt med moderkakan i bakvägg. Bäbisen sparkar och petar och lever loppan där inne hela tiden. Ibland känns det som små bubblor, som att det kokar långt ner i magen. Ibland är det starkare buffar av någon större kroppsdel. Nu på jobbet har h*n boxningsmatch med byxlinningen. Ibland får jag så hårda buffar att jag hoppar till. Underbart!

Igår var första gången som A-V fick känna bäbisen också. Det har blivit en tradition att hon och jag lägger oss i vår säng efter dagis och tittar på tecknat medans vi väntar på E. Något som både hon och jag ser fram emot. Igår nästan sprang hon till bilen för att hon ville hem och titta på "svampbopp". Iaf så låg hon med sitt ena ben på min mage och plötsligt fick hon några buffar på vaden. Hon såg alldeles förvånad ut men blev glad när jag sa att det var lillasyster eller lillebror som hälsade på henne. "Min bäbis" brukar hon säga och när jag svarar "ja det är det" så säger hon "åh tack mamma!".

"Tack mamma"... tack ska DU ha! Tack för att du finns!