Hittar väldigt lite tid till att blogga nu på semestern. Vi försöker för fulla muggar aktivera en liten soon to be 2-åring som såklart måste få ett bra sommarlov kylan till trots. Hitills har vi badat på äventyrsbadet, lekt i olika lekparker, ätit sjukt mycket glass, sovit länge på morgonen och sett på mycket tecknat tillsammans. Inte ens nu får jag skriva ifred. Någon uttråkad liten står och sticker in sitt finger i min navel och säger "åååka". Vi ska till Norra berget och titta på djuren och äta våfflor tillsammans med min syster och hennes yngsta son.

För någon dag sedan fick vi den underbara nyheten att en nära vän ska få barn, nästan samtidigt som vi är beräknade! Så skönt att slippa känna mig ensam längre. Nu kan vi följas åt ännu en gång!

På gravidfronten känns det som innan. Jag mår småilla precis hela tiden förutom när jag äter. Är väldigt yr också och fruktansvärt trött fortfarande. Har huvudvärk dag ut och dag in men tvingar i mig några munnar kaffe och då blir det lite bättre. Brösten gör ont när jag tar på dom och jag blir liksom illamående av känslan. Magen är uppblåst och det börjar bli trångt att knäppa byxorna.

Det är nu bara 2 dagar kvar till vul:et hos TF och vi börjar bli rejält nervösa. Vecka 10 imorgon!

Nu var det länge sedan igen. Det känns som om vår semester, som nu är inne på sin andra vecka, går åt till sömn, regn och alldeles för mycket sötsaker. Vi har inte alls fått så mycket gjort som vi planerat men det är ok eftersom vi planerat för att vara tre och inte fyra. I söndags gick vi in i vecka 9 och idag är det 6 dagar kvar till vul:et hos TF.

Jag är fortfarande jättetrött och illamående hela tiden. Har också huvudvärk som sitter i varje dag. Jag försöker dricka några munnar kaffe om dagen för att mota det men det funkar bara "sådär". Ryggen är bättre vilket är jätteskönt. Hade så svårt att sitta ner och att somna i slutet av förra veckan och i början på denna. Det känns fortfarande att jag svankar lite extra för att inte behöva känna värken men det är mycket mindre.

Vi berättade för min pappa i torsdags vilket var roligt. På något sätt känns det, precis som förra gången, som om vi liksom skryter när vi berättar så vi valde att skicka ett mms innan de kom till iss med en bild på det senaste vul:et. I texten stod det "hej morfar nu är vi hemma alla fyra, men mej träffar ni inte förens i februari". Tillbaka fick vi ett glatt svar och många kramar när de några minutet senare ringde på dörren.

Igår var jag för första gången på mvc pga det nya lilla livet i magen. Det kändes magiskt och välbekant och pirrigt. Vi pratade lite om hur jag mår och vad man får äta osv. Jag fick berätta om vägen till detta barn och barnmorskan lyssnade intresserat. Hon berättade att intralipid-dropp är något man också ger till cancerpatienter som får i sig för lite näring. Hon tyckte att det var otroligt och bra att det kommer så mycket nya behandlingar för IVF-patienter. Hon tittade på min förlossningsjournal och tyckte att förloppet varit väldigt bra, som en andragångsföderska. Kvinnan som var med oss på förlossningen hade skrivit att det var en "behändig och smidig förlossning". Jag fick med mig några broschyrer och en tid för inskrivningssamtal med vår "gamla" barnmorska som nu var på semester.

Imorgon är det dags för dropp nr3 och det kommer att ske på sjukhuset här i Sundsvall. Det kommer att kännas skönt och lite mer lugnande när jag vet att det är i kroppen. Kl 8 är det dags.

Ligger i soffan med en uppvärmd riskudde under svanken. Natten gick faktiskt bättre än jag trodde när jag väl somnade. Till en början började det mola och värka i ryggen och då även i livmodern när jag låg stilla för länge. Väldigt obehagligt men efter någon timme lyckades jag somna. När jag vaknade gjorde det inte ont alls. Ungefär halva dagen gick det bra och svanken gjorde bara ont när jag tog där. Som ett stort blåmärke. Det gör alltså mer ont att ta och massera där än det gör att böja sig frammåt eller lyfta saker.

Ingenstans på nätet står det någonting om vad det betyder när svanken är öm från utsidan...

Runt 13 började det göra mer ont och nu har ömheten stigit längre upp i ryggen vid kotorna över svanken. Kan inte lyfta A-V längre utan att det hugger till :( Från svanskotan och ca 10 cm upp mot ryggen är det jätteömt. Ska det verkligen vara såhär? Redan?!

Funderar på om jag ska ringa vårdcentralen imorgon eller vänta tills på måndag då jag ska på hälsosamtal hos barnmorskan.

Ni som haft foglossning tidigt, är det såhär det känns?

Idag har vi trotsat vädergudarna och firat midsommar i ett partytält. 11 grader och blåsigt som tusan men A-V var på toppenhumör och med några varma filtar och god mat så gick galant. Nu är vi hemma i värmen igen och försöker få henne att sova.

Igår började det värka lite i ryggslutet vid svanskotan och natten mot idag var jag stel i nästan hela ryggen. Idag har det gjort ont när jag rör mig och svanskotan känns som ett stort blåmärke när jag tar där. Självklart blir jag nojjig över det. Ryggvärk är inget man vill ha tidigt i graviditeten. Jag ringde 1177 och fick till svar att det antagligen är fogarna som gör ont men jag har ändå haft en orolig känsla idag. E har fått ta alla tunga lyft och jag har helst bara velat sitta stilla.

Självklart toppade jag kvällen med att råka sätta in Crinoneapplikatorn lite väl hårt och kände att jag kom åt något. När jag drog ut den var det lite blod på sidan där den är limmad (lite vass just där). Hjärtat stannade en sekund och jag låg där på golvet en stund och förbannade mig själv. Jävla onödigt just idag då jag redan var lite orolig.

Jag och E gick en ensamprommenad och lugnade ner mig. Det måste ju bero på att jag råkade rispa mig... Det kom aldrig något mer blod och Crinonen är vit. Känns lite lugnare nu men jag önskar så att jag kunde få slappna av nån gång.

Någon fler med värk i svanken/ryggen? Har så ont när jag rör mig och svanskotan känns som ett blåmärke :(

Det blir dåligt med uppdateringar just nu känner jag. Jag mår mest bara tokilla hela tiden och E är fortfarande jätteförkyld. Hitills har semestern bara gått ut på att ligga i soffan och åma oss. Illamåendet blir värre för varje dag nu tycker jag men ännu har jag inte behövt ****** (det är det värsta jag vet, vill inte ens stava det).

Idag var jag och E hos tant L för ännu ett vul. Hon såg att vi var nervösa så hon skyndade sig att ropa ut "vi har ett levande barn" direkt nör hon kunde se något på skärmen. Ett fint tickande hjärta och ett barn som nu är 11,4 mm stort. Hon kunde se att moderkakan börjat bildas. Vi tackade nej till ytterligare vul och väntar till den 30:e då vi har tid hos TF. Blir kul att se barnet i en bättre maskin då han nyss skaffat en sprillans ultraljudsmaskin.

Efter ultraljudet åkte vi till KK och lämnade in min journal från Falun. Allt borde vara ordnat inför droppet nästa vecka. Nu ska jag lägga mig i soffan igen och försöka ta mig igenom det här illamåendet.

Ps. Ser ni att det ser ut som ett hjärta på bilden?

Igår gick vi in i vecka 8 och jag behöver fortfarande påminna mig själv hela tiden att jag är gravid, fastän kroppen verkligen talar om det för mig konstant. Jag är så fysiskt trött och slut att jag mest bara ligger ner. Jag mår mer illa och har mycket mer huvudvärk denna gång. Byxorna börjar bli trånga och oftast knäpper jag upp dom under tröjan när jag får chansen. Detta har att göra med kortisonet som gett mig många extra kilon (magen ser ut som en 4:emånads när jag "släpper ut den") men jag känner att livmodern är lite över blygdbenet. Det drar och sticker och molar ca en gång om dagen.

Som förut känns brösten som blåmärken och jag får jättelätt huvudvärk av kyla eller värme mot pannan. Är också hubgrig hela tiden. Mår illa om jag inte äter och när jag ätit. Nytt är att jag inte har något kaffesug längre och att jag vaknar ca 4 varje morgon för att jag behöver kissa.

Från och med idag har vi semester och vi inledde den väldigt lugnt med sovmorgon till 9.30 och sen en lång frukost. Efter det klämde vi ner oss i badkaret allihopa. Att bada är det bästa A-V vet.

På onsdag är det dags för ett vul hos tant L igen och vi börjar bli lite nervösa. Embryot i magen ska nu vara stort som ett hallon.

Det verkar som om jag är den första som ska få Intralipid-dropp av denna anledningen i Sundsvall. Tacksamt nog kunde de ställa upp men jag var tvungen att åka in med ordinationen så att de kunde ta en kopia på den. När jag väl var där sa de att de också ville ha en kopia på hela journalen från Falun. Förstår inte riktigt varför, det är ju inte som om kk:s fert.läkare skulle kunna ha några invändningar... Iallafall så fick jag den skickad till mig och den kom igår. Det är intressant att läsa om alla försöken och hur de beskriver embryona osv. Känslomässigt att läsa om mär testet blev positivt efter första ET:t och nu senast.

Imorgon går vi in i vecka 8. Verkar som om hela släkten vet vid det här laget men det är inte sån stor uppståndelse alls. Det kanske kändes större för dom när vi skulle få första barnet. Jag vill bara skrika "vi har faktiskt kämpat som fan för detta barn med!"

Jag känner iallafall att jag är gravid. Mycket. Jag mår så illa hela tiden, förutom när jag äter. Tröttheten är enorm och jag har nog ett dåligt tålamod pga detta och huvudvärken. Brösten känns som blåmärken och jag är ofta yr. Förkyld är jag fortfarande från prednisolonet. Och tjock. Vågar inte ställa mig på vågen. Skönt med sommar och lössittande klänningar.

Inatt drömde jag för första gången att jag hade ett till barn. Det var en liten dotter med mycket mörkt hår. Hon hade lugg som var alldeles rak. Förutom det var det en exakt kopia av A-V. Det beror nog på att det är svårt att föreställa sig någon annan än just A-V. Och för att det känns som IVF-barn oftast är tjejer.

Idag fyller hon 23 månader! Vi firade med jordgubbar och sen glass på birsta. Vi är ett bra team hon och jag, även när pappan jobbar.