Igår jobbade E till 21.30 så mamma förbarmade sig över oss och höll oss sällskap. Vi åt en mysig middag tillsammans och sen åkte vi till min syster och hennes familj. De bor i vårt gamla barndomshus och det är alltid lika mysigt att komma dit på besök. Så många minnen, både glada och ledsamma.

Jag och min syster höll på lite i trädgården tillsammans. Hon bar ved och jag högg den. Saknar träningen mer än jag trodde faktiskt. Jag har alltid varit väldigt stark och nu känner jag att musklerna försvinner mer och mer. Men det betyder å andra sidan att det bara blir roligare att se dom komma tillbaka när jag känner mig redo att hoppa på träningen igen.

På kvällskvisten åkte vi med alla kusinerna till vår gamla skola Lagarberg. Det ligger idylliskt till ute på landet och är en miljöskola. Det var så mysigt att återuppleva gamla minnen tillsammans. Att gå i skogen där vi lekt så många gånger och se att allting var så mycket mindre än vi kom ihåg det. Vi hittade en riven koja och barnen fick hjälpa till att bygga upp den igen. Det var så fint att se att alla tre små blev så engagerade. De sprang och letade grenar som de bar på utsträckta armar över huvudet samtidigt som de nynnade på någon melodi. Lite som att vara i Snövits skog med gulliga små minimänniskor ;)

Innan vi gick passade jag och Malin på att lämna ett meddelande till förskolebarnen :)

Imorse försov i oss för första gången innan dagis. Jag vaknade av ett ryck när A-V ropade från hennes rum och fick panik när jag såg att klockan inte ringt. Hon var redan 8! Yrvaken slängde jag täcket av E och fumlade fram numret till dagis. Harklade mig typ 30 ggr innan de svarade men kvinnan hörde hur nyvaken jag var och skrattade lite. Det fick bli en frukost hemma istället vilket A-V var överförtjust i. Hon skulle minsann ta tillvara på hela upplevelsen och äta frukost sittande på mitt knä. Då och då drog hon mig och E nära och gav oss en familjekram. Hon säger väldigt ofta nuförtiden: "åå, min mamma" och "åå, min pappa".    

Såhär ser magen ut på morgonen nu vecka 15. Det börjar bli svårt att gömma den från kollegorna. Skönt att jag jobbar hemma denna veckan när det är så varmt, då vill man inte ha kofta :)

Tack för peppen ang jobbet. Faktiskt verkar mitt mejl till VDn har fungerat! Han svarade efter en halvtimme och tyckte att mina resonemang var riktiga. Ett möte är satt till Oktober där han, jag och chefen ska gå igenom läget och prata om hur det ska bli framöver.

Detta är ju verkligen jättebra, men samtidigt knepigt eftersom jag inte berättat för någon av dem att jag väntar barn. Och eftersom det syns tydligt nu när jag har tajta kläder kommer det ju verkligen att synas då. Min mamma tyckte att jag skulle ha skrivit det som en fotnot i mejlet men jag vägrade. En man skulle ju aldrig skriva att han planerar att ta ut pappaledighet i framtiden, det är inte relevant.

Jag vet att en graviditet inte ska påverka jobbet på något sätt men om de skulle vilja har de ju världens läge att bli av med mig genom att skylla på att jag faktiskt redan är uppsagd. Det blev ju så himla precist att jag fick förlängt till Februari och att barnet beräknas till den 2:a Feb. Planen är att berätta bara för min närmsta chef. Jag tycker att det bara är honom jag behöver säga det till. Han kommer ju att få reda på det ändå när kollegorna i samma fikarum vet. Det börjar bli svårt att dölja magen med kläder nu så planen är att gå ut med det om ultraljudet hos TF om två veckor är lyckat. Än en gång blir det facebook som får agera mellanhand. Tycker precis som förra gången att det är jobbigt att berätta för folk att vi väntar barn. Man vet inte vem som går därifrån med en klump i magen.

Igår och idag jobbar jag hemifrån och det är så himla skönt! Jag behöver inte klä upp mig och blir det för varmt kan jag sitta hur lättklädd jag vill vid datorn :) Får tokmycket gjort också vilket är bra.

Märkte igår att livmodern växt på sig rejält. När jag lägger mig ner nu blir det en bulle på magen som sträcker sig nästan till naveln. Den arbetar mer också för jag känner att den blir hård flera gånger under dagen, som sammandragningar. Vet att jag fick det väldigt tidigt med A-V också. Till min stora lättnad kunde jag känna det jag tror var små rörelser igår vid två tillfällen. Det är så skönt varje gång kroppen kan påminna mig om att det faktiskt händer en massa saker där inne.

Min fina vän har äntligen börjat blogga om deras resa. De kämpade länge innan de på sitt nionde IVF-försök äntligen blev med barn och fick behålla sin fina son som föddes bara några månader innan vår A-V. Nu längtar de syskon och ska sätta igång med ett nytt försök i augusti. K har endometrios och hennes man har få simmare. Läkarna tror att det även kan finnas genestiska fel som orsakat deras många missfall.

Det finns mycket att lära av Kia och jag tror att många i samma situation vill komma i kontakt med henne. Bloggadressen kommer här : http://kiagranquist.bloggplatsen.se/ 

Önskar er all lycka till fina fina vännen <3!

/Lise

Imorse masade jag mig upp en timme tidigare än vanligt och kom till jobbet kl 7 för att fila på ett brev till vår VD. Tror jag fått med allt jag vill ha sagt och nu tänkte jag låta det marinera ett tag. Det är aldrig bra att vara för snabb med sådana här saker. Tänkte skicka det i mitten på veckan om det känns bra.

I fredags tog vi en sväng på Birsta köpcentrum och två fina bäbisrelaterade saker fick följa med hem. De allra första till detta nya barn. Från dag ett med A-V så skrev jag en typ av dagbok över hennes första tid och det vill jag göra även denna gång, så jag köpte en fin lila anteckningsbok. Mamma insisterade på att köpa mig en fylla-i-bok och den här står nu och väntar i vardagsrummet.

Kan verkligen rekommendera den! Den är otroligt fin och riktar in sig på tiden innan bäbisen har kommit men även lite efteråt. Har börjat fylla i lite försiktigt, men bara med blyerts än så länge.

Igår gick vi in i vecka 15 och det var i 15+4  jag kände den första riktigt starka fosterrörelsen med A-V. Det känns nästintill omöjligt att jag skulle få känna något sådant snart. Känner nästan ingenting i magen nu och det oroar mig. Ibland kanske det pickar till långt ner i magen men det går så snabbt att jag inte vet om det var inbillning, verklighet eller en dagdröm.

Vet att hormonerna lägger sig runt denna tiden men det känns inte ok att känna sig mer och mer som vanligt. Längtar tills det är dags för ultraljud hos TF. Det är den 19:e Augusti och alltså om hela 16 långa dagar.

Idag öppnar föresten Falun! Glädjs med alla som väntat hela långa sommaren på att få komma vidare <3!

Tack för alla fina kommentarerna om mitt förra inlägg. Jag ska svara på dem snart. Igår innan jag gick hem skickade jag ett email till vår fackansvarige där jag ifrågasatte vissa saker. Till svar fick jag att den ena kvinnan bara haft ett vikariat och den andra ansåg företaget ha specialkompetens och att det skulle ta minst 6 månader att lära upp någon ny.... Vet inte riktigt vad de tror att jag håller på med på mitt jobb. Kanske tror de att det jag gör är dagisgöra.

På måndag skickar jag ett mejl till vår semestrande VD där jag vädrar mina åsikter. Han ska få veta vad det är för kompetens de gör sig av med. Jag har mycket kunskap som jag vet behövs i gruppen. Även om det inte leder till något kommer det att kännas bättre att jag fått säga hur jag känner.

Idag var vi på dop för A-Vs nyaste lilla kusin Kid. Det var verkligen jättemysigt. Passade på att ta en magbild när vi kom hem. Det är ett återkommande bråk mellan mig och E, hans ointresse för att försöka ta ett bra kort. Kanske har det att göra med att jag faktiskt är oerhört ofotogenisk. Efter 15 försök fick jag ta detta.

Jag har börjat få en liten kula nu. Hela dagen idag har jag kännt att det arbetar och värker och känns tungt i livmodern så det händer nog mycket där inne nu. Bara för att jag skrev att jag kände fladder och bubblor tidigt så försvann det. Hoppas att jag får börja känna något igen snart så att jag slipper oroa ihjäl mig.

Jag har börjat tänka så himla mycket på hur det ska bli i Januari, då jag går hem och väntar på bäbis och samtidigt blir arbetslös. Förut bekymmrade jag mig inte så mycket om det. Jag hade ju fokus på att lyckas bli gravid, allt annat spelade ingen roll. Någonstans trodde jag alltid att det skulle ordna sig. Men nu, nu tänker jag på det hela tiden.

Det värsta är att VD:n på mitt jobb erkännt att det var fel att sparka mig. De hade inte förstått hur mycket gruppen har att göra. Dessutom fanns det minst tre kvinnor på företaget som anställdes efter mig, som inte fick gå. Men.. han kan inte ta tillbaka min anställning eftersom det skulle se dåligt ut i statestiken. Vet ni att han stod på ett möte för hela företaget där jag också satt med och sa "det gick jättebra för oss med avskedningarna, bara två st från företaget fick gå och det är ju jättebra"... Ångrar så himla mycket att jag inte ställde mig upp och sa något. Att det verkligen inte kändes bra för mig som fått gå och att det var väldigt okänsligt sagt. Eller iallafall att jag haft modet att bara gå därifrån.

Min grupp tar in inte mindre än 5! externa konsulter för att klara allt jobb som vi har till nästa år men jag får ändå gå hem. Jag är orolig att det kommer att gå ut över hur jag mår när jag är mammaledig. Att vara arbetslös är otroligt stressande men det allra värsta är att om jag inte får något jobb kommer jag att behöva ta av E´s pappadagar och därmed ta ifrån honom hans enda chans att vara hemma med sitt nya barn så länge han vill.

Med A-V delade vi på dagarna och när det kändes ok gick jag tillbaka till jobbet på 40%. Det kommer ju inte att fungera nu. OM jag på något sätt skulle få ett nytt jobb finns det ju ingen chans att jag får börja arbeta så lite timmar i veckan.

Jag känner mig så jävla sviken av mitt jobb och samtidigt måste jag sitta och jobba arslet av mig fram tills bäbisen ska komma. Då får jag packa ur mitt kontor och se när gamarna springer dit för att paxxa mitt höj- och sänkbara skrivbord.

Vet precis vad min chef kommer att säga när jag berättar att jag är gravid. Han kommer att säga att det är ju bra tajming. Helt idiotiskt att säga så men han har sagt det en gång förut (när han avskedade mig) när min kollega berättat för honom att vi försökte bli med barn. Hur man kan tro att det är kul att gå hem på mammaledighet och samtidigt bli utan arbete fattar jag inte. Därför tänker jag inte berätta för honom att jag är gravid. Han kan få se min mage växa och vara för osäker för att fråga. Jag har inga skyldigheter längre eftersom de gjort sig av med mig alldeles i onödan.

Det är så irriterande eftersom jag vet att jag är en av bara två som besitter kunskap som den här gruppen måste ha för att fungera.

Jag hatar att detta ska gå ut över hur jag ska må nu. Så himla onödigt.

A-V älskar Ingrid-böckerna och "ingrid har plåster" får vi läsa flera gånger i veckan. Märkligt nog hade boken en lite oväntad effekt på henne. Istället för att tycka att plåster är fint och speciellt så tycker hon att det är traumatiskt. Då hon sett mina plåster efter droppen har hon sett jättebrkymrad och ledsen ut. Då hon själv har behövt ett har hon grinat mer åt plåstret än själva såret.

Imorse när vi skulle till bilen sprang hon iväg och ramlade så att hon skrubbade knät. Det började blöda men hon varken grät eller såg ledsen ut. Jag skyndade in för att hämta plåster, ett jättefint med ballonger på. När jag satte det på hennes sår blev hon superledsen och nästan rädd. Då jag öppnade bildörren för att ta in henne till dagis satt hon till och med och skakade med benen. Knepigt att det ska bli så. Vi ska prova att köpa plåster med typ Bamse eller Turtles på, då kanske det går bättre....


Den här värmen tar kål på mig. Vid lunchen, efter de obligatoriska 45 minutrarna i vilorummet, kom huvudvärken smygande. I bilen på väg till dagis fick ac:n gå varm (kall) med alla utblås riktade mot pannan. Som tur är vill A-V alltid hem på en gång och efter en kort sväng i vår trädgård där vi åt hallon och räknade smultron kom vi äntligen in i det svala huset.

Varje vardag efter dagis har sett ungefär likadan ut. Jag är zombietrött och placerar A-V vid tv:n i väntan på att E ska komma hem.
Idag lyxar vi till det med en svalkande glass och jag kan slummra till då och då utan att behöva bekymmra mig för att hon ska göra något hon inte får.

Igår fick jag och A-V jättemysigt middagsbesök av C, lilla Freja och A. Tack för en rolig kväll, alltid lika kul att träffas. Anna-Vera tyckte att Freja var jätterolig. Det tog inte lång tid innan hon sa "min Freja" och jag tror att känslan delades även av lilltjejen :) Man kunde se att de båda beundrade varandra på olika sätt och när A-V började leka tittut gjorde Freja likadant. Så himla gulligt!

Jättekul att jag hann träffa A också innan Signe bestämmer sig för att komma ut. Jag tror det blir snart :) Tänk att vi fick vara gravida samtidigt ändå... Så mysigt med stor gravidmage. Det känns helt galet att jag också ska få uppleva det igen. Knasigt att vi har RUL redan den 4:e September... det är ju snart! Kan det verkligen ha gått så fort?!

På tal om stor mage. Efter förlossningen gick jag ner till 57 kilo igen och nu efter alla hormoner har jag inte vågat väga mig. (Fast man har ju sina aningar när byxorna inte går på längre) Tyvärr har man ju inget val hos BM och fastän jag kisade och tittade bortåt såg jag att vågen visade 66.6 Number of the beast... 10 kilo på kor tid och det känns och syns verkligen.