Direktlänk till inlägg 28 maj 2011
Jag och min sambo E är ofrivilligt barnlösa. Vi träffades 2001 och sedan dess sparat, studerat och längtat efter dagen då vi kunde slänga p-pillren. Blåögda tog vi för givet att det skulle gå på ett kick. Sommaren 2009 började vi äntligen försöka.
Efter 4 månader av strulig ägglossning, menscykler på runt 37 dagar och vätska i bröstet sökte jag mig ledsen och rädd till Kvinnokliniken i Sundsvall och fick veta att alla hormoner var ok men ingen mer hjälp. Mer och mer nedslagna fortsatte vi försöka, trots att jag kände att någonting var fel med min kropp. I samma veva berättade min lillasyster att hon och hennes sambo ska ha barn, något jag tog väldigt hårt. För att inte förstöra hennes graviditet kämpade jag allt jag kunde för att se glad och lycklig ut i hennes närhet.
När det gått 9 månader sökte vi oss till en gynekolog i Sundsvall som inte hittade något fel. Hon gav oss antibiotika för Bakteriell vaginos och menscykeln kortades ner något. Tre kurer Pergotime gav mig svettningar, illamående, nedstämdhet, sömnsvårigheter, fin slemhinna och stora äggblåsor, men ingen graviditet. Tillslut tyckte hon att det inte fanns mer att göra och ville sätta oss i kö till IVF. Sa att det bara satt "i huvudet".
Efter 1.5 år sökte vi oss vidare till ytterligare en gynekolog i Härnösand som direkt såg att jag har PCOs, dvs äggstockar med många äggblåsor som stör ägglossningen. I mitt fall ca 13 st i varje äggstock. Jag har i övrigt inga andra symptom på PCO.
Vi fick direkt påbörja hormonstimulering med Puregonsprutor för att få till en riktig ägglossning. Efter tre misslyckade stimuleringar sprutar jag nu Puregon inför vårt sista försök innan sommaren. På Tisdag ska vi träffa läkaren igen och få svar på en massa frågor och försöka få en plats på IVF-listan.
Nu försöker vi lista ut hur vi ska överleva sommaren om det sista försöket misslyckas och det blir IVF. Nyligen berättade vi för min sambos sida av släkten.
Bjuder på en bild för första gången i bloggen, bara för att fira de barnlösas dag. Har efter snart två år förstått att ofrivillig barnlöshet finns överallt och det är inget att skämmas över. Det finns så många som går omkring med samma tankar och känslor. So this is me...
Kramar i massor till alla som kämpar <3
Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...
Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits. Sommaren kom och gick och magen...
Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...
Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se
Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
|||
30 | 31 |
||||||||
|