Fia

9 juni 2011 19:50

Vill bara säga att du har ingen skyldighet att vara "bekväm". Ni går igenom en livskris och så är det med det. Det får väl vara konstigt ett tag, det går ju över när er bebis kommer. Då finns all tid att reparera. KRAM

EVL

10 juni 2011 10:23

Tack, ja man kanske landar i den situationen med. Jobbigt bara den där första gången man inte orkar hålla skenet uppe och sitter och gråter..
Kram!

Du + jag och framtiden

9 juni 2011 20:05

Om det känns som ett alternativ så kan ni ju bara berätta att ni kommer köra igång under hösten, men förklara att det är er "resa". Att ni inte vill dela med er om vart i processen ni är.

Känn efter hur ni vill ha det...

Vi berättade inte något för våra familjer eller vänner, förutom för mina chefer (blev ju som tvunget tillslut). Det var både för och nackdelar med att ingen visste. Jobbigt till tusen när vi hela tiden fick pikar om önskade barnbarn etc, speciellt kring misslyckandena....

Hur som helst, fundera hur ni vill ha det. Vad som känns bäst för er och kör på det!

Kram!

EVL

10 juni 2011 10:25

Ja det kanske är det bästa. Men det är svårt att hålla saker och ting hemliga också. Vi kommer nog att prata mycket om det här i sommar. Förhoppningsvis kommer vi fram till någonting :)

Förstår att det måste ha varit tokjobbigt med pikar från de som inget visste. Ibland är ju hjärtat som ett öppet sår.

Tack för rådet vännen!
Kram

Icka

9 juni 2011 21:49

Jag kommer ihåg så väl att när det stod klart att vi skulle få hjälp så var det helt underbart att ha sex utan krav o tidstänk...det är nog bland det bästa med IVF ;)
Kram

EVL

10 juni 2011 10:26

Ja jag längtar tills vi kan släppa allt det där :)
Kram!

candra

9 juni 2011 22:03

Att stress sexa är det värsta som finns men man gör det ändå bara för att man så gärna vill, ett nödvändigt ont kändes det som. Det är så tråkigt att det ska kännas så känslolöst och mekaniskt, det ska ju inte vara så.

Jag hoppas att det blir en bra sommar för er...
Kram

EVL

10 juni 2011 10:27

Ja visst, man avskyr det ibland men man skulle ju aldrig avstå. Förhoppningsvis hittar vi tillbaka till någonting normalt efter sommaren :)

Hoppas på en bra sommar för er med vännen!
Kram

Veronica

9 juni 2011 22:30

Hej! Andra tjejer skulle aldrig berätta: "Nästa onsdag ska vi ha sex för att försöka göra barn" och sen två-tre veckor senare berätta för alla hur det gick. Bara för att vi ivf:are är öppna och berättar när behandling ska ske, har vi ingen skyldighet att berätta för allmänheten. Tyvärr tror sig många tjejer ha rätten till detta. Min sambo och jag har gjort två misslyckade ivf:er och alla som vetat om det har frågat så klart. Då har jag vänligen men bestämt sagt: "Det är vår ensak, jag berättar efter tre månader som alla andra, om det skulle vara något". Efter det har de varit ganska tysta, även om jag ser deras blickar på min mage. Lycka till med allt! Kram Veronica vezzliz@hotmail.com

EVL

10 juni 2011 10:29

Vilket bra råd, så ska vi nog också göra. Men oavsett hur det går så får man nog hålla sig borta från släkt och vänner ett tag för att inte visa något.
Vad jobbigt det är när de stirrar på ens mage...som om det skulle synas så fort!

Kram!

Cecilia summerar

10 juni 2011 09:07

Ja, oj så knepigt det är. Att inte berätta ger en massa dumma och sårande frågor och kommentarer. Att berätta ger förmodligen också en del såna... Jag hoppas ni ska hitta ett förhållningssätt. Om jag minns rätt berättade vi inte de exakta testdatumen osv. Till dem som inte är i branschen kan man ju vara lite svävande...
Lycka till! Kram (och ja - kalaset gick utmärkt. Men trött var jag sen!)

EVL

10 juni 2011 10:30

Ja det är klurigt. Vi kanske bara får ta det som det kommer. Hålla oss borta ett tag efter behandlingarna. Bra tips om att vara lite svävande!

Tack så mycket! Kul att det gick bra på kalaset. Antar att det känns som om du sprungit ett maraton :)
Kram!!

Nelle

12 juni 2011 11:04

Du behöver inte berätta om du inte är säker på att du verkligen vill att de ska veta. Det är jobbigt när andras liv verkar röra på sig medans ens eget står still, men snart börjar det hända saker för er med! Stort lycka till med ert första försök!

Kram

EVL

13 juni 2011 07:55

Nej jag vet, men samtidigt vet jag att de inte kommer att ge sig. De är nyfikna familjen nr1 :/
Tack så mycket Nelle.
Kram!

L

13 juni 2011 10:04

Svårt det där. Först berättade vi inte för någon, nu vet några. Jag tycker det är skönt att inte så många vet. Till de nära har vi sagt att vi berättar när vi har lust. Att de gärna får ställa frågor i allmänhet, men att jag inte vill ha frågor om hur det går. Och frågar någon påminner jag om det. Ibland tänker jag att vi skulle varit jätteöppna, att det skulle varit lättare då. Jag vet inte. Med adoption är det lättare - det är något positivt att komma med.

EVL

14 juni 2011 09:52

Jag tyckte också att det var skönt att bara några visste, men sen växte behovet av att få stöd, då var det bara jobbigt att alla inte visste. Tror det där kommer naturligt om man är redo att berätta.

Morgonpigga Evelina

13 juni 2011 19:53

Jag håller med om att det är skönt när ägglossningsperioden är över varje månad. Ni ska se vilken lättnad det är för sexlivet under nedregleringen inför IVF. Då får man ju ändå inte "tillverka" något (enl mina läkare i alla fall) så då kommer ni vara fria att ha sex när ni vill! Jag vet inte om det är bara mina när och kära, men ingen har varit på oss under våra IVF och tjatat om resultatet. Jag har inte upplevt någon press alls utan det är nästan tvärtom. Nästan ingen frågar!

EVL

14 juni 2011 09:54

Skönt att se att sexlivet kan bli bättre så fort. Förstår att pressen försvinner när man ändå inte har någon chans just då, pluss att man vet att man får hjälp snart.
Vad skönt att de inte är på er! Får se hur våra familjer hanterar situationen... inte lika bra gissar jag.

Hanna

13 juni 2011 21:28

Vi gjorde så att vi berättade för de vi ville när vi skulle iväg osv. Men vi sa aldrig vilket datum vi hade testdag, bara typ "om ungefär två-tre veckor". Ingen frågade mer sen utan väntade på besked från oss, vilket kändes bra. Det visar sig vad som passar er bäst!

EVL

14 juni 2011 09:55

Vad skönt, hoppas våra familjer visar lika mycket respekt.