Jag har nog skrivit det förut men denna årstiden är verkligen jättejobbig om man har emetofobi dvs rädsla för att kräkas. Speciellt denna veckan har varit väldigt jobbig. Det började med att en kollega sjukskrev sig i Måndags. Hon hade fått magsjuka över Nyårshelgen. Tråkigt för henne såklart men hon hade inte jobbat sedan Torsdagen veckan innan så jag blev inte så panikslagen. Då jag meddelade närmsta chef var han väldigt snabb med att komma in på mitt rum och beskriva hur jättemagsjuk hans fru var för närvarande. Där rök fikapauserna tillsammans med kollegorna.

Senare på dagen pratade jag om kräkfobi med en annan kollega som just nu arbetar väldigt nära mig. Jag delegerar ut jobb till henne så hon ränner till mitt tum stup i kvarten för att fråga om saker eller lämna över något. Hon berättade att hon också är väldigt rädd. Morgonen efter, i Tisdags när jag sitter på inskrivningen, har hon pratat in ett meddelande på mobilen att hon nog hade magsjuka för hennes mage var så konstig. Nu började paniken verkligen stiga. Så fort jag kom hem knaprade jag i mig råmjölkstabletter och ca 8 st hela vitpepparkorn.

Idag är den första magsjuka kollegan tillbaka på sitt kontor. Alldeles för tidigt enligt min mening så jag arbetar med dörren stängd till mitt rum idag. Fick nyss veta via facebook att den andra kvinnan planerar att komma tillbaka imorgon. OCKSÅ alldeles för tidigt! Vi har så mycket att göra och jag kan inte jobba hemmifrån. Dessutom har jag ansvaret att ge ut arbetsuppgifter till tre konsulter så stannar jag hemma så försenas jobben ännu mer än de redan är... Kollegan har bara varit symptomfri i knappt ett dygn och ska imorgon alltså in på mitt rum igen. Jag har ingen aning om hur jag ska göra!

Inte nog med att jag måste vara rädd att själv må dåligt. Det värsta är att jag är så rädd för att smitta E. Han kräks alltid så himla mycket när han blir dålig (perfect match eller hur?). Det är sååå fruktansvärt att behöva vara i samma hus som honom just då. Ingenting blir bättre av att jag mår illa konstant som gravid heller. Det är ju omöjligt att veta om jag bär på nån smitta eller om det bara är pga lill* pyret i magen. Har inhandlat två olika sorters rengöringsmedel och planerar att städa kliniskt rent i hela huset innan E kommer hem från jobbet. För en gångs skull är det faktiskt bra att han jobbar till 22 både idag och igår. Usch för att vara rädd för sånt här! Tänk ändå att jag inte alls, lååångt ifrån, har samma panik som jag brukade få innan jag blev gravid! Det har faktiskt hänt att jag har lämnat honom åt sitt öde. Stackarn. Herregud att E står ut med mig.

För att lugna mig själv, och det har funkat bra hitills faktiskt... har jag påmint mig själv lite oftare om att jag faktiskt är gravid. Okej då om jag får magsjuka... jag har ju iallafall vår älskling i magen. Så brukar jag tänka. Oftast hjälper det.

För att avsluta med något rolig kan jag berätta att jag tröstköpte ett till par gravidbyxor idag på lunchen samt två tröjor storlek något större. Vad otroligt sköna alla gravidplagg är! Det syns ju inte utåt heller att det är det man har på sig... tänk om man skulle fortsätta även långt efter att bäbisen är född :) Ikväll får jag ta en ny magbild. Kanske det får mig på andra tankar.

 

Helene

4 januari 2012 18:17

Finns det någon hjälp för dig att få? Det kommer ju bli hur jobbigt som helst för dig när ert barn börjar förskola och magsjukorna börjar gå. Ett litet barn kräks sällan i toaletten och behöver hjälp med allt. Jag låter kanske elak, men finns det hjälp att få är det kanske bra att börja i god tid.

EVL

4 januari 2012 20:32

Nej du låter inte alls elak. Jag har absolut tänkt på det. Hoppas att fobin lägger sig lite mer innan dess. Måste man så måste man ju. Får väl ha lite panik efter att barnen somnat. Det känns bättre nu när jag väntar barn, men visst jag är långt ifrån normalt rädd för magsjuka.

 

dagsforenliten

4 januari 2012 18:39

Vad komiskt! Det skulle lika gärna varit jag som skrev detta inlägg. En gång när J var dålig tog jag in på hotell - hahahaha!
Skämt åsido är det riktigt jobbigt med denna fobi.. Hoppar ständigt av tåg och bussar för att folk ser lite illamående ut.

http://dagsforenliten.blogspot.com

EVL

4 januari 2012 20:34

Hehe, ja jag skulle nog faktiskt också kunna göra så. E får aldrig dricka för mycket alkohol heller för då blir han åksjuk på vägen hem och det pallar jag inte. Usch vad tråkigt att du också är lika rädd som jag. Hoppas det vänder när barnet kommer.

 

Anna

4 januari 2012 19:00

En kollega till mig har också "kräkfobi", hon har gått KBT-behandling för det. Det beror förstås hur jobbigt man har det, om det känns att det är värt det.

Hoppas mannen o du klarar er, det gör ni säkert!

kram kram

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

EVL

4 januari 2012 20:33

Jag har funderat på något sådant jag också. Får se om jag tycker att det blir lättare ju närmare barn vi kommer. Det känns mycket bättre nu än för något år sedan iallafall. Alltid något :)

Tack! Hoppas jag med.
Kramar!

 

Emelie

4 januari 2012 20:41

Det där med kräkrädslan förstår jag helt och fullt. Jag får panik om någon kräks. Jag har jobbat på ett gruppboende där det hände med jämna mellanrum pga funktionshindret. Trots att det kräkandet inte smittade så fick jag ändå panik varje gång det hände. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du klarar dig från kräk. För jag förstår dig precis. Vi får försöka tänka att vi inte dör av det även om paniken kan få det att känna så ibland!

Lycka till imorgon!!!!

http://emeliesvardagsbetraktelser.blogspot.com

EVL

5 januari 2012 08:35

Ja det är nästan värre när andra kräks. Usch jag förstår att det var jobbigt.

Tack så mycket! Ska tänka på det.
Kram!

 

akna

4 januari 2012 21:09

Usch ja, magsjuka är inte kul att ha, har en vän som också har emetofobi, hon jobbar dessutom som förskolelärare! Vet hur otroligt jobbigt hon tycker det är, hon får verkligen panik om hon vet att nån spytt eller ska spy...
Hoppas att du klarar dig!!! (och jag tycker det är lite oansvarigt att kollegorna att komma tillbaks så tidigt, tänker de verkligen inte på smittorisken?!)
kram

EVL

5 januari 2012 08:34

Blä, nä det är fruktansvärt. Konstigt nog så är det väldigt många som jobbar inom vård och skola som har denna fobin. Otroligt starkt av dom tycker jag. Det enda plusset med att jobba uppe i kräksjuka barn är att de i regel blir imuna efter några år :/

Tack fina du det hoppas jag med :) Ja precis så tänkte jag också... hon har ju redan haft karensdagen och vi är lediga imorgon... konstigt.

Kram!

 

Orättvisan.

5 januari 2012 00:13

Usch vad jobbigt du verkar ha det. :( Folk får hålla sig friska. Haha, vi har själva köpt en flaska handsprit nu när vi kom hem med lillan som vi tvingar på folk innan de ska peta på na! ;)

Och du, gravidleggingsen är fortfarande THE SHIT!

Många kramar! <3

http://www.orattvisan.blogg.se

EVL

5 januari 2012 08:32

Ja uscha, om folk bara tog sitt ansvar och stannade hemma så länge som det är rekommenderat...
:) Så kommer jag nog också att bli. Har full förståelse i det. Det är ju vintertid med mycket bakterier och er lilla har ju aldrig varit sjuk än.

Härligt! vill ha dessa kläder lääänge :)

Många kramar tillbaka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...