Vi har pratat mycket om att A-V har blivit lite mammig den senaste tiden. Hon vill alltid hålla koll på vart jag är och det är inte ofta som hon släpper mig med blicken. Nu när vi ska sova slår det mig att jag nästan är ännu värre. Hon är mammig men jag är döttrig :)

När vi ska sova lägger jag mig alltid så nära henne jag bara kan. Hon vrider ansiktet mot mig och jag somnar medans jag andas in hennes utandning. Vi delar samma täcke. Jag saknar henne då hon äntligen sover och när hon har ont gör det ont i mig. Jag vill alltid ha henne nära och det är inte ofta eller länge jag släpper henne med blicken...

Det är såklart också skönt att få liiite egentid ibland. Igår i bilen hade vi denna konversation:
Jag - har du märkt hur fridfullt och rogivande det är att sitta på toa these days? Det är liksom ens enda egentid.
E -jaaa! Jag har inte ens en tidning med mig jag bara sitter där och stirrar in i väggen och ler.