Idag jobbade E sent och när han klev innanför dörren blev A-V jötteglad. Medans jag gjorde iordning några kvällsmackor bar han henne så att hon kunde se mig. Jag pussade mig frammåt i luften och gav henne en puss. Hon log stort och efter ett tag kom det! Det första riktiga skrattet! Jag fortsatte och hon skrattade gång på gång. Både jag och E började gråta. Åh ad stot hon börjar bli. Det känns så märkligt att höra hennes röst.