Idag, eller igentligen igår eftersom klockan är över 12, var det ett år sedan återföringen av blastisen som sen skulle bli A-V. Jag kommer fortfarande iåg att det kändes så märkligt och allting hände så snabbt. Doktorn pekade på ett nrummer på en lista och berättde att det var det embryot de valt ut till oss. Vi hörde en centrifug av något slag gå igång och efter ett tag kom en sköterska ut med ett rör. Vips så fick vi se en liten liten prick på skärmen och sen var det dags att hoppa ner från stolen. Det tog bara några minuter. Efter det satte vi oss utanför ett rum för att vänta på nästa läkare som skulle informera lite. Vi pratade inte direkt med varandra då utan tog tillvara på stunden. Jag var närmare en graviditet än någon gång tidigare! Efter ett väldigt kort samtal med en kvinnlig läkare som mest besrod av frågan "hur ska man klara av dagarna till testdagen?" så fick vi åka hem med ett gravtest i handen. Samma test som senare skulle meddela den största lyckliga nyheten i vårt liv.

Idag skulle vi fira med babysim men mina badkläder är mystiskt försvunna så jag och A-V tog en långprommis till affären istället och inhandlade ingredienser till en citronmarrängpaj. Hon satt i sin babysitter i köket medans jag bakade och pratade om vad jag gjorde hela tiden. Får hon inte bli buren i famnen kräver hon att man pratar eller sjunger hela tiden. Varenda gång jag byter blöjja blir det därför rena rama musikalen :) tur att det bara är hon och jag hemma för det mesta.

Pajen delades med mormor och gammelmormor som passade på att gosa med A-V. Nu ligger vi på rad i sängen och jag ska pussa henne godnatt. Jag är så lycklig över att hon finns här, en egen liten person. Lika lycklig är jag över att två en gång blev en.