Tacksamt nog verkar det inte vara magsjuka som A-V hade utan tänder som spökar och E´s förkylning bet inte tag i mig så mycket. Var rädd för feber igår för jag hade frossa men tempen visade på 37.4 Jag försökte ta det lugnt och inte tänka så mycket. Satte på min gamla lista med gravidyogalåtar och dansade med A-V i köket. Ett tag kändes det verkligen hoppfullt. Men så övergick ruvardag 2 (eller 1) till 3 (eller 2) beroende på hur man räknar.

Jag vaknade med en känsla av uppgivenhet. Under gårdagen och natten stack och drog det lite i sidorna på magen och någon gång vaknade jag av att brösten var liksom hårda. Men när det började bli dags att stiga upp var allting som bortblåst. Det som skrämde mig mest var att brösten nu var precis som vanligt igen. Antar att det är Ovitrellen som gått ur kroppen.

Det gjorde mig så otroligt ledsen och jag ville inte gå upp. Grävde in näsan i A-Vs nacke och önskade så innerligt att jag kunde stanna så för evigt och att det skulle räcka. Att längtan efter flera barn inte skulle vara så jävla stark!
Förr kändes syskonlängtan liksom annorlunda än längtan efter A-V, men nu är det som om jag åkt tillbaka i tiden. Det känns likadant och lika starkt. Skillnaden är att jag inte mått dåligt så länge nu.

Jag gick upp, tog en Lutinus och stod länge i duschen. Försökte komma över känslan av att det är kört redan nu. Kom ihåg att jag bröt ihop totalt vid ruvardag 2-3 förra gången också. När jag läser om de dagarna finns det många likheter till hur jag mår nu men brösten är inte lika ömma och magen stramar inte när jag rör mig som den gjorde då. Visst, det kan bero på att livmodern är större nu än förra gången men jag sätter ändå inte mycket hopp vid att inte känna några symptom. Såhär var det förra gången vid denna tiden.

Imorgon fyller E 30 och jag har inte hunnit planera något speciellt. Vi har inte haft ork/tid/pengar att ens planera ett kalas. Dåligt! Vi har inte heller direkt pengar till flera försök och det hjälper ju inte att jobbet avskedat mig. Därför blev det inte en hemmadag med näsan i A-Vs nacke utan upp och på med kläder och t.om. smink för en gångs skull. Idag åker jag på arbetsintervju och hoppas att allting löser sig. Nu ska jag försöka fokusera på jobbet för mascara och tårar fungerar inte bra ihop.

Symptom

Det strålar i sidorna vid höftbenet (detta kom imorse efter Lutinus)
Svider/sticks lite över brösten (detta kom imorse efter Lutinus)

Ledsen, orolig, uppgiven
Små duster av värk som innan man blir dålig i magen (detta kom imorse efter Lutinus)

11 dagar till testdag

FET  [x]
RD1  [x]

RD2  [x]

RD3  []

RD4  []

RD5  []

RD6  []

RD7  []

RD8  []

RD9  []

RD10 []

RD11 []

RD12 []

RD13 []

Testdag []

Positivt test []

Lyckat UL []

 

Sarah

12 februari 2014 10:04

Åh, jag tycker du är jätteduktig! Kämpa på!!!

EVL

13 februari 2014 08:58

Tack så mycket Sarah!

 

Icka

12 februari 2014 14:32

Önskar ja kunde ge dej en stor varm lång hård kram gumman <3 Ja kommer ihåg ruvarpaniken själv som det vore igår... Själv var ja mest fixerad vid det där ordet vi inte ens ska nämna o satt med toapapper i knät dygnet om för att närsom kunna dra ner trosorna för en check, helt sjukt vilken rolig syn det var... Ville ja va riktigt säker så snorde ja ihop pappret till en liten minitampong så ja kunde "kolla ordentligt"!

Jag hade inte ett symtom de första långa veckorna när väl Herman kom till oss, ja förutom ganska mycket av det där ordet som vi inte ska nämna.

Tänker på er massor, hoppas så med er!
Kram

http://ickans.wordpress.com

EVL

13 februari 2014 08:58

Tack fina vän

 

Jenny

12 februari 2014 15:03

Det är ett och ett halvt år sedan vi gjorde vårt senaste försök och jag har nog förträngt hur jobbigt det var. Försök att hålla dig sysselsatt och dämpa tankarna. De gör inget gott i allafall. Och jag tror på ett plus även den här gången :) Kram

EVL

13 februari 2014 08:57

Det hade jag också. Trodde att det skulle vara enklare än såhär faktiskt. Tack vännen! Kram

 

Intesomvitänkt

12 februari 2014 20:15

Verkar som vi varit lika uppgivna båda två :( får hoppas att det vänder.
För mig stramar det i sidorna när jag reser mig eller vänder mig på natten.
Var det så du kände förra gången? Det började igår för mig.
Kram

http://Intesomvitankt.blogg.se

EVL

12 februari 2014 21:49

Ja det är verkligen ingen lek att ruva. Mådde så fruktansvärt dåligt psykist sist och det känns likadant nu. Labil är ordet.
Det var precis så jag kände. Det är nog ett bra tecken för er vännen!
Kramar!

 

Du + jag och framtiden

12 februari 2014 20:44

Det är alldeles för tidigt för dig att känna ngt ännu. Lutinus är nog det som kan ge känningar och de kan skifta. Jag känner dock igen mig så ofantligt mycket i det du beskriver. Jag tyckte att det var otroligt jobbigt de första dagarna denna gång. Vad jag lärde mig var att bara för att det kändes på ett visst sätt förra graviditeten så var det inte helt lika denna gång. Dessutom, jag gjorde ju fet med vår första och då var jag "helt" symptomfri fram tills efter testdagen.

KRAM!!

http://dujagochframtiden.blogspot.se

EVL

13 februari 2014 08:53

Tack fina du! så himla skönt att läsa. Det är jobbigt att jag inte kan jämföra med något utan bara får ta det som det kommer.
Kramar!

 

Fia

12 februari 2014 22:57

Jag tror på ert lilla blomkål, jag. :-)

Hur många barn skulle du vilja ha om du fick välja? Har du ändrat uppfattning mot före allt det här?

EVL

12 februari 2014 23:07

Tack vännen!
Vi skulle vilja ha tre barn och ja jag var nog mer inställd på två innan vi började försöka. Ni då, har ni bestämt hur ni vill göra?

 

Fia

13 februari 2014 21:00

Vi är nöjda nu, man har så många fördelar med två jämnåriga. Det är ju inte okomplicerat för oss heller, men jag stänger inte dörren (öh...?) heller.

http://whenyouareatvillingmamma.blogspot.com

EVL

14 februari 2014 13:57

Nej jag förstår. Det finns alltid tid att tänka om. Det är skönt också att inte behöva ha allting planerat in i minsta detalj.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...