Direktlänk till inlägg 27 oktober 2011
Igårkväll stack och drog det i magen. Då och då kom det små vågor som påminde om lätt mensvärk. Bröstvårtorna var fortfarande ömma och det surrade i brösten. Det gjorde inte ont i dom utan det var mer som en ilande känsla. Magen var uppsvälld och jag var lika bedrövligt ledsen som jag varit på morgonen. Tårarna började plötsligt rinna pga ingenting. E jobbade sent så jag låg hemma ensam i soffan och grät utan att riktigt veta varför. Antar att det var av ren rädsla. För jag är verkligen jätterädd!
Jag tror att E blev arg på mig när han kom hem och såg att jag varit ledsen. För honom känns det som om jag ger upp alldeles för tidigt. Han vill inte namnge vår blastocyst i magen men han säger att vi "varit och hämtat hem vår bäbis" vilket bara gör mig ännu mer nedslagen och fruktansvärt ledsen. För tänk om det inte fungerar. Det skulle innebära så mycket.
Att vi inte hinner med något mer innan de stänger över jul. Att E´s lillasyster får sin bäbis precis när vi misslyckas. Att vi inte är sådanna som lyckas på första försöket. Att även min syster, min bästa vän, släkting och arbetskollega får sina barn innan vi ens försökt igen.
Om felet ligger i att mina äggstockar inte rör sig som de ska så borde ju en perfekt blastocyst på precis rätt ställe i livmodern fästa och fortsätta växa. Kanske skulle ett misslyckande innebära att det finns något värre fel på någon utav oss??
Nu är jag inne på ruvardag 3. Om vår lilla blastocyst har fäst så borde det redan ha hänt. Jag kan alltså vara gravid nu utan att jag vet om det. Det var med de tankarna jag öppnade ögonen imorse. Och märkte att brösten gjorde mindre ont. Att magen kändes mer som vanligt. Och modet sjunk igen på en gång. I mörkret gick jag ner till duschen med bankande hjärta och när jag stod där i vattenstrålarna fick jag panikkänslor som nästan kvävde mig.
Varför känner jag mig så säker på att det inte lyckats?! Varför kan jag inte sluta gråta redan på ruvardag 3?!
Jag förstod att den här perioden skulle bli jobbig, men inte så här kämpigt. Jag förstår att det måste bli ändrign innan jag går under. Måste tänka positivt eller inte tänka alls. Detta blir därför det sista inlägget som är såhär svart. Nu gör jag upp delmål och sen försöker jag ta en dag i taget.
Det första blir att klara sig till testdag den 6:e November.
Ruvardag 3:
Otroligt ledsen
Lite svullen om magen
Fortfarande ömma bröstvårtor men mindre än igår
Öm från äggplocket
Tryckande känsla långt ner i magen
Delmål IVF
Start [x]
Godkännt VUL [x]
Äggplock [x]
Befruktade ägg [x]
ET [x]
Testdag []
Positivt graviditetstest []
Tidigt VUL []
Inskrivning hos BM []
Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...
Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits. Sommaren kom och gick och magen...
Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...
Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se
Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
|||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|