Inlägget om Narnia till dig Mrs L.

Åh vad dåligt jag sov inatt! Mest pga all förväntan men också på grund av att jag mådde illa av Ovitrellen. Blä. Ni vet ju kanske att jag har världens kräkfobi och därför gick jag och la mig snabbt som attan för att somna innan det eventuellt blev värre. Tyvärr så lyckades jag inget vidare utan det resulterade i att jag istället drömde att jag kräktes. Morotsstuvning var det kommer jag ihåg för det äcklade mig redan igår när mamma valde det till lunch. Som alltid i drömmarna är jag inte rädd för att kräkas och det är aldrig obehagligt men så fort jag vaknar till får jag ångest. "Tänk om det är en sanndröm!" och sen kan jag inte somna om.

När jag tillslut masade mig ur sängen hade jag sovit oroligt nästan hela natten och som toppen på moset har jag också ont i halsen. Typiskt att man ska klara sig från familjens förkylning fram tills NU. Hoppas att det inte påverkar något och att E klarar sig! Han som måste prestera imorgon.

Nu jobbar jag fram till 12 och sen drar vi iväg mot Falun. Allt är packat och klart. Det känns helt galet att det verkligen är imorgon det är dags. Nästan lite magiskt ibland. Den känslan fick jag iaf morse när jag gick ut till bilen... OM det skulle vara så att vi lyckas bli gravida på detta försöket... då är morgondagen den dag då vårt första barn blir till. Det är nästan en obegriplig tanke. Tänk att kunna berätta det för sina barn. "På Onsdagen klockan 9 fanns du inte och då regnade det men klockan 12 hade du blivit till och då sken solen". Jag är ju realist och varken E eller jag tror så värst jättemycket på att vi helt plötsligt skulle ha turen på vår sida. Men det är fortfarande en fin tanke. Den kommer nog att finnas där oavsett vilket IVF-försök vårt barn blir till på.

Cecilia sms:ade mig igår och berättade att Matilda på "barn till varje pris" hade pratat om mitt inlägg om Narnia igår. Självklart gick jag in på svtplay och letade fram det klippet. Jag blev alldeles varm i hjärtat och väldigt rörd av att se att hon fått någon form av tröst av det jag skrev. Ibland glömmer jag att det finns så många fler än de jag följer som läser min blogg och jag hoppas att vår historia kan stödja fler än Matilda.

Nu pimplar jag te och försöker jobba. Det går inte så bra. Att jobba alltså. Te kan jag dricka fastän jag ständigt tänker på äggplocket imorgon.