Inatt har jag sovit som en kratta. Jag kände av en surrande varm känsla i brösten och det gjorde ont att ändra ställning. Sjuk som man blir av detta så tyckte jag om det så jag sov ganska mycket på magen. Knäppt jag vet.

Ett tag där på kvällen kändes hela situationen under kontroll. Det tillochmed kanske skulle kunna lyckas!

Så kom morgonen och samma panikkänslor som tidigare. Det kanske har något att göra med alla negativa graviditetstest, att de alltid togs på morgonen.

Idag har jag ett jobbigt svidande tryck över bröstet. Antagligen en coctail av panik och ömhet från Crinonen. Jag är fortfarande lika ledsen men hoppas att det ska vända snart. Ofärdiga jobb hopar sig omkring mig så jag borde kunna försvinna in i det ett tag.

Nu är det inte avsaknad av symptom som är det jobbiga. Nu är det tvivlet som är värst. Jag kan inte undvika att tänka på att vi aldrig lyckats bli gravida tillsammans. Jag har aldrig varit gravid trots att vi försökt i över två år. Kan det verkligen vara så "enkelt" att äggstockarna bara inte rör sig som de ska? Jag känner mig fast i en evighetsloop, är det pga att jag igentligen aldrig kommer att komma ur den? Hur ska jag göra för att på riktigt börja tro att jag kan bli gravid? För det måste väl lyckas tillslut?! E säger att han verkligen tror att vi kommer att lyckas snart. Snälla gode Gud låt honom ha rätt! 

Ruvardag 4:

Svidande/tryckande känsla över brösten
Det ilar mot sidorna i magen
Mindre svullen
Brösten fortfarande ömma
När jag sträcker på mig drar det i sidorna på magen så att jag hoppar till
Ledsen och orolig 
Ingen mensvärk längre

Delmål IVF

Start [x]

Godkännt VUL [x]

Äggplock [x]

Befruktade ägg [x]

ET [x]

RD1 [x]

RD2 [x]

RD3 [x]

RD4 [x]

RD5 []

RD6 []

RD7 []

RD8 []

RD9 []

RD10 []

RD11 []

RD12 []

Testdag []

Positivt graviditetstest []

Tidigt VUL där allt ser bra ut []

Inskrivning hos BM []

UL där allt ser bra ut []