Inatt har jag sovit som en kratta. Jag kände av en surrande varm känsla i brösten och det gjorde ont att ändra ställning. Sjuk som man blir av detta så tyckte jag om det så jag sov ganska mycket på magen. Knäppt jag vet.

Ett tag där på kvällen kändes hela situationen under kontroll. Det tillochmed kanske skulle kunna lyckas!

Så kom morgonen och samma panikkänslor som tidigare. Det kanske har något att göra med alla negativa graviditetstest, att de alltid togs på morgonen.

Idag har jag ett jobbigt svidande tryck över bröstet. Antagligen en coctail av panik och ömhet från Crinonen. Jag är fortfarande lika ledsen men hoppas att det ska vända snart. Ofärdiga jobb hopar sig omkring mig så jag borde kunna försvinna in i det ett tag.

Nu är det inte avsaknad av symptom som är det jobbiga. Nu är det tvivlet som är värst. Jag kan inte undvika att tänka på att vi aldrig lyckats bli gravida tillsammans. Jag har aldrig varit gravid trots att vi försökt i över två år. Kan det verkligen vara så "enkelt" att äggstockarna bara inte rör sig som de ska? Jag känner mig fast i en evighetsloop, är det pga att jag igentligen aldrig kommer att komma ur den? Hur ska jag göra för att på riktigt börja tro att jag kan bli gravid? För det måste väl lyckas tillslut?! E säger att han verkligen tror att vi kommer att lyckas snart. Snälla gode Gud låt honom ha rätt! 

Ruvardag 4:

Svidande/tryckande känsla över brösten
Det ilar mot sidorna i magen
Mindre svullen
Brösten fortfarande ömma
När jag sträcker på mig drar det i sidorna på magen så att jag hoppar till
Ledsen och orolig 
Ingen mensvärk längre

Delmål IVF

Start [x]

Godkännt VUL [x]

Äggplock [x]

Befruktade ägg [x]

ET [x]

RD1 [x]

RD2 [x]

RD3 [x]

RD4 [x]

RD5 []

RD6 []

RD7 []

RD8 []

RD9 []

RD10 []

RD11 []

RD12 []

Testdag []

Positivt graviditetstest []

Tidigt VUL där allt ser bra ut []

Inskrivning hos BM []

UL där allt ser bra ut []

 

Åren går

28 oktober 2011 10:03

Ja, allt skulle vara mycket lättare om man visste att det skulle lyckas i framtiden, precis som du skrev i svaret till min förra kommentar. Jag skulle kunnat väntat (någorlunda)tålmodigt i flera år till om jag bara vetat att vi tillslut skulle lyckas. Men tyvärr är ju inte livet så enkelt. Jag tvivlade precis som du på att det skulle lyckas med tanke på att jag slutade med p-piller för åtta år sen och att vi innan IVF:et försökt mer eller mindre aktivt i typ fyra-fem år. Men det gick ju. Så ge inte upp hoppet! Jag håller tummarna stenhårt. <3

http://arengar.wordpress.com

EVL

29 oktober 2011 19:33

Tack vännen jag ska försöka att inte ge upp så lätt.

 

M

28 oktober 2011 10:22

Hej kära du!

Har läst dina senaste inlägg och här kommer några tankar från mig. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver och får nästan själv en tryckande känsla av ångest när jag läser dina ord. Vet precis hur det är att tänka alla tankar du just nu tänker. Och känna den där rädslan, ovissheten och allt annat som du just nu går igenom. Ruvningstiden är något alldeles extra jobbigt...

Nu vill jag absolut inte vara negativ eller så, men tror du inte att du skulle må lite bättre om du försökte tänka lite mer att det kanske nog ändå kan ta ett par försök innan ni lyckas? Pressen på att lyckas den här allra första gången kanske minskar lite då? Det är fullt normalt att det kan behövas ett par försök även om allt ser toppen ut. Det behöver inte betyda att något är fel. Jag har själv försökt att tänka så när ruvningstiden känts som värst och till viss del har det hjälpt. Inte helt, absolut inte, men ändå lite. Jag vet att det är lätt att säga som "utomstående" men jag tror ändå att det kan vara klokt att försöka minska pressen på att ni måste lyckas på det här första försöket.

Jag hoppas att du inte tar illa upp över mina tankar. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni får ert plus på testdagen och sedan en liten bebis! :)

Stor kram!

http://bortomlangtan.blogspot.com

EVL

29 oktober 2011 19:37

Hej vännen,

Nej jag tar absolut inte illa upp av dina tankar. Jag vet att jag borde tänka så och jag försöker. Det är skönt att bli påmind om att göra det ibland. Tack fina

 

Emma

28 oktober 2011 20:01

Jag håller tummarna för att det är er tur nu. Det känns inte mer än rätt.

Kram och trevlig helg!

http://ivantanochforvantan.blogspot.com

EVL

29 oktober 2011 19:35

Tack fina du!

Kram och trevlig helg du med!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...