Lite watchmeninspirerat.

Äntligen fredag! och vanligtvis skulle detta innebära kampsportsträning med E´s mellansyster. Men inte idag. Nu börjar det kännas alldeles för nära för att jag ska vilja och orka träna hårt. Det spelar ingen roll att det antagligen inte gör någon skillnad, det känns iaf inte bra att aktivt få en massa slag i magen.

Fina E´s mellansyster som också har PCO har blivit ett så stort och fint stöd för mig under den senaste tiden. Säkert utan att hon förstår det själv. Jag stödjer nog henne också på ett sätt men herregud vad skönt det är att hon finns och bryr sig just nu. När jag behöver det som mest åker hon iväg med mig och låter mig slå på henne allt vad jag kan (på träningen alltså) och i bilen påväg dit och därifrån frågar hon en massa om hur vi mår och hur behandlingen går. När jag sms:ade och sa att jag ville ta det lugnt ikväll föreslog hon en promenad istället. Så att vi kan prata samtidigt.

Världen blir vackrare av sådanna människor. Ni är också sådanna. Fina ni.

Ps. Jag är på ovanligt bra humör idag. Konstigt men jag ska ta tillvara på det. Hoppas det håller i sig.