Jag är fortfarande öm och det ilar och drar i äggstockarna. Gårdagen stapplade jag omkring som en krumm gumma och idag är det lite bättre. Men inte helt bra och därför spenderade jag och E dagen tillsammans i soffan. Imorgon ska jag tillbaka till jobbet och återse den stora högen av ouppklarat arbete som ligger och väntar. Får se om jag kan koncentrera mig ordentligt. Tveksamt.

Det snurrar omkring så många tankar och känslor i huvudet just nu och jag vill bara att det ska bli Måndag så att vi kan få tillbaka en (förhoppningsvis) blastocyst och få reda på om det blir några till frysen. Blir helt galen när jag tänker på hur mycket nervositet och väntan som väntar oss den närmsta tiden. All vår vakna tid går åt till att tänka på IVF just nu så jag ser inte riktigt hur vi ska kunna slappna av i detta. Det känns helt fantastiskt att det just nu ligger 10 fina embryos i Falun och väntar på att vi ska komma tillbaka. En ofattbar känsla. Vi är också jätteglada att E´s spermier verkligen kan befrukta mina ägg. Det känns som en liten seger i sig.

Hotellet är bokat för Söndag och väskorna står fortfarande packade i hallen. Om jag fick välja skulle vi trycka på fast forward-knappen men eftersom det är omöjligt kan vi bara hoppas att tiden går fort. Kanske får sova mycket. Om det går.

Jag stod i köket och sa till E att jag började bli så nervös över telefonsamtalet från kliniken. Precis då ringde telefonen och jag såg på nummret att det var dom. En sköterska som lät väldigt låg och reserverad presenterade sig och frågade hur jag mådde. Jag fick direkt känslan av att det inte hade gått så bra.

Så sa hon att de har 10 befruktade ägg till oss nere i Falun och att vi är välkommen på återföring på Måndag! Jag börjar med progersteron i morgon och klockan 13 den 24:e Oktober får vi tillbaka ett embryo :)