Idag gör jag de två sista jobbiga handlingarna för FET nr1. Det värsta var helt klart att behöva ta ett gravtest när urinen ser ut att innehålla mer blod än urin. Det är verkligen en sån bekant och hemsk känsla att se ett negativt resultat. På andraplats kommer telefonsamtalet till Falun som jag snart ska ha där jag meddelar resultatet. TF har fått reda på att jag börjar om ikväll och första VULet bli 3 Mars kl 14.20 Det känns fortfarande lite tungt men mycket lättare att andas. Sorgklumpen i bröstet har lättat.

Skönt att ha det här gjort så att vi kan börja se frammåt mot nästa försök. Det är väl både positivt och negativt att få börja om så snabbt. Svårt att gå från att vara ledsen och uppgiven till att vara upprymd och förväntansfull. Samtidigt är det ju, nu i efterhand speciellt, självklart att vi inte skulle lyckas på första försöket. Vi känner oss faktiskt lite dumma som nästan tog för givet att alla embryon skulle klara sig, att det skulle gå smidigt och lyckas på en gång. Ofta har vi pratat om "syskonen" i frysen. Nu är det två små kvar och vem vet om de klarar av att tinas upp. När misslyckandet kom var det nästan som ett uppvaknande, "ja just det ja... vi har ju svårt att få barn". Tvivlen kom om vi borde börjat tidigare men samtidigt ville vi inte förstöra den första viktiga tiden med A-V genom att börja om direkt. Vi ville såklart mysa och vara i bäbisbubblan som alla andra i den situationen. Jag hade inte orkat starta om tidigare. Mådde illa av tanken och ville skydda mig mot den där sorgen som jag visste fanns kvar någonstans djupt inom mig. Kanske lyckades jag för bra med att trycka undan barnlösheten för vi var nog lite för naiva.

Vi får "helt enkelt" ställa in oss på att det blir till att kämpa igen. Dumt att vi tänkte att det kanske skulle gå relativt enkelt den här gången. Det är nog bättre att tänka flera behandlingar frammåt i tiden. Slappna av. Någon gång måste det fungera igen!

Redan nu börjar jag fundera på vad jag ska göra annorlunda. Ber nog om Crinone, kommer att prata mycket om kvalitén på våra frysisar både med TF och med Falun, kanske börja med E-vitamin, ska kolla upp om det är några andra mediciner jag borde få... vet att en nära vän äter Trombyl och något mer vid varje FET.

Suck, slappna av var det ja...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...