Idag ringde jag MVC för att få en tid för hälsosamtal. Tyvärr var barnmorskan vi hade förra gången på semester från och med nästa vecka så jag fick någon annan. Det är många tider att hålla reda på nu: hälsosamtal 23/6, Intralipid-dropp (i sundsvall från och med nu) 25/6, VUL hos tf 30/6, Intralipid-dropp 15/7.

Jag tar fortfarande Prednisolon (men har halverat dosen) vilket håller min förkylning på en konstant nivå. Ibland är det svårt att veta vad som är symptom på graviditeten och vad som är förkylning. Det är jättesvårt att hålla mig motiverad och pigg på dagarna. Helst vill jag bara lägga mig i fosterställning någonstans och sova. Det gör liksom ont bara av att tänka.

Fastän jag såklart är så himla glad för vår skull är jag samtidigt så bedrövligt ledsen för våra nära vänner som bara får dåliga besked på dåliga besked. Jag är helt säker på att det kommer att ordna sig men jag blir så nedslagen av att de ska behöva gå igenom så mycket på sin väg till ett syskon. Varför ska vi få lyckas och se ett fint litet hjärta slå när de på samma dag får provsvar från helvetet? Samtidigt känner jag mig lite ensam på något sätt. Det kanske har att göra med att jag inte är så utåt just nu. Eller för att jag tänker och känner för mycket.

Jag känner mig lite instabil, och matt. Jag har ont i huvudet hela tiden och tröttheten har verkligen slagit ner som en bomb. Orkar verkligen ingenting. Hungern är nästan overklig men jag mår såklart illa direkt efter att jag ätit. Känner igen det från förra gången. Sitter på jobbet men längtar bara till på Fredag då jag kan stämpla ut och gå på fyra veckors semester.

E jobbar till 22 ikväll så jag ska försöka underhålla A-V i soffan. Igår blev hon bortskämd med "Musses klubbhus" så att jag kunde glida in i koma på en kudde bakom henne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...