Imorse vaknade vi upp till vecka 37 och jag har lite panik över hur fort det går. När jag tänker tillbaka på tiden som gått sen Maj förstår jag ju att jag varit gravid väldigt länge men det har hänt så mycket på vägen som liksom tagit över. Mestadels har det varit tråkigheter och två begravningar har tagit ut sin rätt. Förhoppningsvis kom jag ihåg att njuta också precis som jag försöker göra nu varje dag.

För ett tag sedan tog vi ännu mer gravidbilder genom Pennan och Kameran. Önskar man kunde äta kakan och fortfarande ha den kvar.

Såhär mår jag och magen nu:

Det är trångt där inne och eftersom bäbisen ligger med huvudet ner sen några veckor tillbaka är det bara fötter och knän och rumpan som trycker på uppåt. Den sticker gärna ut en fot under naveln eller drar ett litet ben på min högra sida. H*n reagerar på våra röster och när jag öser vatten över magen i badet.

Det är lätt att se vilka tider h*n är vaken eftersom det är ett sånt liv där inne. Ibland är det som om bäbisen liksom skuttar.

Jag har halsbränna hela tiden och speciellt när jag måste lyfta Anna-Vera mycket. Jag dricker minst ett glas samarin innan jag kan ligga ner i sängen på kvällen.

Det går inte att ligga bekvämt på vänster sida eftersom det på en gång börjar låta från magen och halsen då. Det liksom bubblar/gurglar sig och halsbrännan blir dubbelt så jobbig. Att sova på rygg går inte heller eftersom det känns som om jag blir sakta strypt.

Vaknar flera gånger varje natt av olika orsaker. Antingen gör höften superont och jag måste baxa mig till andra sidan (ligger fortfarande med A-Vs gosedjurshaj mellan benen), eller så måste jag kissa (ca 3-4 ggr/natt). Ibland vaknar jag och bara känner mig märklig. Kan inte somna om som om det är något kroppen irriterar sig på. Då provar jag att kissa eller att ligga på rygg ett tag och jag kan oftast somna om.

Jag har lätt för att få domningar i händerna av ingen anledning alls.

Kan ibland inte alls åka bil. Två gånger denna veckan har jag fått störta ur bilen då jag varit alldeles på gränsen till att svimma/kräkas. Innan nyår stod jag lutad mot biltaket utanför Coop och bara andades. Folk trodde nog att jag höll på att föda barn där på parkeringen.

Jag har börjat få små små mensvärkskänslor ibland men jag vet inte om det är förvärkar eller inbillning. Sammandragningar har jag då och då men de gör inte ont. Än.

Cravings är fortfarande frukt, iskall läsk och sura saker. Har fått dille på sån där Japansk snacksblandning också. Daim går alltid ner, alltid. Det är faktiskt prioriterat i förlossningsväskan...daim och julmust <3

Har börjat packa en förlossningsväska men har inte kommit så långt. För att tag sedan fick bäbisen och A-V ett jättefint paket från Therese som innehöll både kläder till bäbisen och till A-V. De är så fina och så välsydda! Tack igen Therese. (Kolla gärna in Thema´s syhörna på facebook eller http://themasyr.blogspot.se/  så får ni se vad jag menar) Body-setet och pyjamaspåsen finns redan nerpackade i väskan.

Magen är så spänd att det är jobbigt att gå och andas normalt ibland. Jag har nästan alltid på mig rätt tajta tröjor men det känns nästintill omöjligt nu. Så fort jag tar på mig något som sitter åt för mycket så börjar bäbisen trycka på innifrån magen och jag blir illamående. Går gärna omkring hemma utan tröja eller i någon av E´s stora t-shirts (som ändå inte täcker allting).

Bäbisen hickar fortfarande flera gånger om dagen. Huvudet ligger neråt men h*n roterar rejält då och då. Det ilar och liksom spricker neråt väldigt ofta. Ibland känner jag hur det buktar ut en axel långt långt ner.

Startar också en gissningslista nu om någon vill spekulera i vad som är i magen och när den kan tänkas komma. Vi är beräknade till den 31:a vid mitt senaste BM-besök i måndags (V36) låg sf på 34 och hjärtljuden på 133. De har alltid varit låga och hon frågade om vi visste att det var en liten pojke där i. E tror stenhårt på en tjej och jag gissar på pojke denna gång.

Gissningslista:

EVL: 3 Februari, pojke, 3640 gram och 50 cm.

 

kajsa

4 januari 2015 22:40

Du är ju så otroligt vacker, Lise!

Gissning..
29e. Pojke. 3340g. 52cm.

💜

http://www.labbstorken.wordpress.com

EVL

8 januari 2015 09:01

Åh, tack så mycket. Du med! Kram!

 

C

4 januari 2015 22:52

Alltså vilka otroliga bilder, hur fina som helst! <3 Jag ska chansa då, brukar ju alltid ha mest fel men vad tusan: 6/2 Flicka 3542 gram 49 cm

http://htto://spyor.blogg.se

EVL

8 januari 2015 09:01

Tack så mycket fina du

 

Tesen

6 januari 2015 20:10

Ger mig på en gissning jag oxå :)
2/2, 3030 g, 49 cm och en pojke :)

http://https://attvaramammor.wordpress.com

EVL

8 januari 2015 08:50

Tack så mycket vännen :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...