Satt framför datorn igår och funderade på det här med att blogga anonymt. Det känns som om vi kommit så långt i vår bäbisverkstad att alla hämningar har släppt nu. Jag skulle kunna sätta mig ner med nästan vem som helst och prata om det vi går igenom. Vore det inte så att vi vill hålla på det lite inför E´s familj så hade jag nog inte haft några som helst problem att "komma ut" i bloggen. Antagligen kommer jag att göra det nån dag...

Sen tänkte jag vidare på det där och igentligen så är det ju tvärtom. Det är ju i bloggen som jag visar mitt verkliga jag. Det man ser på tillexempel Facebook är  en fasad, bara det yttre. Man kan ju faktiskt säga att jag inte bloggar anonymt. Det är i verkliga livet som jag är anonym. 

Här är några exempel:

Statusuppdatering på Facebook:

"Fantiserar om vad jag ska laga för mat i helgen :)"

Status i verkligheten:

"Försöker planera in hur jag ska ta mig till nästa läkarbesök och efterföljande övertid"

Statusuppdatering på Facebook:

"Blir bortskämd av mamma som städar och lagar mat ♥"

Status i verkligheten:

"Är helt förkrossad över att försöket med Puregon inte fungerade. Orkar inte ens städa mitt eget hus så mamma hjälper till"

Vilka känner mig igentligen bäst, ni eller mina vänner IRL? Svaret är ganska enkelt tycker jag.

 

Min längtan

5 april 2011 09:16

Om du bara visste vad jag känner igen mig...

Tänker på dig!
KRAM!

http://minlangtan.bloggplatsen.se

EVL

5 april 2011 09:35

Tack, tänker på dig med!
Kram!

 

L

5 april 2011 10:06

Åh, jag känner också igen mig! Precis så är det!
Facebook- "Tar ett glas rött och laddar för inflyttningsfest"
Verklighet- "Vill bara lägga mig under täcket och försvinna"

Fy vad det är jobbigt att må och vara i denna situation. Stor kram till dig! /L

http://hjartats-langtan.blogspot.com

EVL

5 april 2011 10:20

Ja uscha. Skickar stor kram tillbaka!

 

Anna

5 april 2011 10:41

Så tänkvärt! Tror inte vi som försöker få barn är ensama om det här, alla vill nog helst visa upp en fin fasad. Tyvärr!

Kramar!

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

EVL

5 april 2011 11:09

Nej du har nog rätt i det. Tråkigt att det ska vara så igentligen.

Kram!

 

Orättvisan

5 april 2011 10:58

Hahaha! Måste skratta mitt i allt det ledsamma och tragiska för det är så jävla sant! Allt jag ville skriva i min statusrad igår var egentligen: "Är inte så glad som jag ser ut!" Men fattar att det låter sjukt melodramatiskt och konstigt om man inte har en aning.

Jävla skit ibland (ganska ofta) hörrudu. Jävlar i det vad vi måste vara starka?

KRAM!

http://www.orattvisan.blogg.se

EVL

5 april 2011 11:12

Haha, ja herregud vilka reaktioner man skulle fått om man skrev det man verkligen tänker och känner. "Kan inte ni med babytickers fastän ni inte ens ville ha barn bara gå och dra något gammalt över er"

Ja damn right. Fan vad starka vi måste vara!
Kram!

 

minutredning

5 april 2011 21:07

känner verkligen igen mig i de där... Jag är mest mig själv i denna bloggen än på tex facebook..

Kram

http://minutredning.bloggplatsen.se

 

Kix

5 april 2011 23:07

Jag har många gånger funderat om jag skulle sluta vara anonym på bloggen, dvs helt enkelt låta FB publicera nya inlägg på min blogg, så att varje vän kan läsa om hur jag har det. Samtidigt så är jag så nöjd över att vara anonym då bloggen är min ventil. Jag kan säga vad jag vill om vem jag vill.... jag kan spy ut skiten om att vara ofrivilligt barnlös. Jag är rädd för att bli begränsad om jag lämnar ut min identitet...

"En äkta vän är den som ser sorgen i dina ögon medan alla andra tror på ditt leende" hittade jag för en tid sedan på FB. Den kändes klockren, dock ingen som sa något när jag lade upp den. Men dina FB-statusar är klockren. Tänk om man någongång tordes skriva vad man faktiskt egentligen känner... skulle någon förstå? Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

EVL

6 april 2011 10:36

Ja det har du rätt i. Man vill inte förlora sin öppenhet på kuppen...

Tror inte att någon skulle våga sig på att fråga vad man verkligen menar, de skulle nog vara rädd för att få ett ärligt svar.
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...