För ca 10 år sedan inledde min mamma en tradition. Varje vår tävlar jag, min syster och min mamma om att vara den första som hittar vårens första tussilago. Tävlingsinriktad som jag är så såg jag till att vara obesegrad, fram tills förra våren. Precis efter att min syster berättat att de var gravida så vann hon tussilagotävlingen för första gången någonsin. Jag blev löjligt nog ledsen för detta och tyckte att det var väl typiskt...att hon vann både tussilagotävlingen och att hon får vara först med att ge mamma och pappa ett barnbarn.

Ja jag vet att det var töntigt tänkt men ju mer det går åt vår destå mer har jag tänkt på den stundande tävlingen. Detta året måste jag hitta den första tussilagon och det måste betyda att vi kommer att lyckas...att i vår är det vår tur att få barn. Så fort jag hade tänkt den tanken så etsade den sig kvar och samtidigt kom rädslan för att någon annan skulle hinna före! 

Så idag, på väg hem till E´s varma famn på lunchen, så står dom plötsligt där i slänten! De fanns inte där imorse utan måste precis ha blommat ut. Jag hade bråttom hem för att hinna spendera tid med E men jag var bara tvungen att svänga in vid närmaste avfart. Som ett fån kutade jag bort mot blommorna. Skorna gick igenom den osmälta snön och mina svarta byxor blev alldeles leriga, men det spelade ingen roll. I triumf satte jag mig ner på huk vid de små blommorna och tog en bild. Skickade ett sms till både mamma och syster där det stod "Jag vann!"

Tänk att man kan bli så löjligt fixerad vid en sånn liten blomma.

 

Kix

5 april 2011 22:49

Är man en tävlingsmänniska så är man.. :)

http://kix.bloggplatsen.se

EVL

6 april 2011 10:35

Haha, ja å är det :)

 

Icka

6 april 2011 11:29

Åh så fint =) ja kan se dej skenandes helt hysterisk i geggan hehe =)
Kram

http://www.ickans.blogg.se

EVL

6 april 2011 13:25

Hihi, ja det måste sett helt sjukt ut. Men det var det värt! :P
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...