EttVanligtLiv

Direktlänk till inlägg 31 maj 2012

Vecka 35 (herregud) och föräldrautbildning

Av EVL - 31 maj 2012 10:00

Igår gick vi in i vecka 35 (!) och det var dags för föräldrautbildning för första gången. Vilken lycka det var bara att få gå in och sätta sig i väntrummet bland alla magar och känna att man verkligen hade något där att göra. Det var vår barnmorska som höll i gruppen och eftersom hon är lite virrig och lite sprallig så blev det snabbt en ganska avslappnad stämning där inne i lokalen. Vi var ca 7 par, varav 6 st tillhör samma vårdcentral, så vi kommer säkerligen att tussas ihop även efter att alla fött sina barn.


Efter en presentationsrunda pratade BM om förlossningen och hon delade med sig av såväl roliga gester som berättelser om hur det kännts för henne och hennes man när det begav sig. Vi fick också se en film där två par födde barn. För första gången på länge kunde jag känna mig riktigt peppad och taggad inför förlossningen. Det kändes jätteskönt eftersom jag inte har särskilt många i min omgivning som vill/kan tala positivt om hur det är att föda. Min mamma kunde ju inte föda vaginalt, min lillasyster är förlossningsrädd efter sitt första barn och min bästa vän bröt svanskotan och tyckte att det var jättehemskt. Jag har alltid sett på det som något jag absolut kan klara av men när tiden sprungit iväg och det börjat närma sig så har tvivlen kommit krypande. Faktiskt så kändes det som värst dagen innan föräldrautbildningen, men nu såhär efter hennes pepp så känns det mycket bättre. Jag känner också att E förändrats väldigt under den här resan. Han som var så sjukhusrädd och obekväm när man vistas ihop med många andra satt helt lungt och stilla och lyssnade på vad BM berättade. Vi pratade lite om det som kommer när vi gick därifrån och jag märker att han verkligen är redo att vara det stöd jag kommer att behöva. Jag ser inte på honom som en rädd liten grabb längre utan som en stark man som vet vad jag vill och behöver. Det kanske är gravidhormonerna som talar (herregud vad blödig jag blivit på sista tiden) men åh vad jag älskar honom!


När barnet till slut föddes till världen i slutet av filmen fick både jag och E titta in i väggen för att inte gråta. Jag såg att många andra gjorde samma sak. Tänk vad mycket längtan det fanns i det rummet just då!


 

Vecka 35 (34+0)

 
 
Ingen bild

Jenny

31 maj 2012 12:30

Det låter så hoppfullt och underbart när du skriver. Jag har alltid varit rädd för förlossningar och har, som du, även fobi för kräkningar så jag har alltid sett en förlossning som mitt livs största utmaning. Men ju mer man mognar så blir man redo! Jag är inte där än men jag blir varm i hjärtat över att höra hur E har förändrats. Jag vet att jag kommer fixa det om jag bara lyckas bli gravid. Allt kommer gå så bra för er! Sköt om er i massor! Kram

EVL

31 maj 2012 14:56

Tack så mycket Jenny. Barnmorskan förklarade att de allra flest känner så men då är det också bra att väntetiden innan förlossningsdagen är kommen är så lång. Man hinner liksom ställa in sig psykiskt på vad som ska hända.

Ett bra tips är att börja i gravidyoga när du är gravid. Där lär man sig avslappning och bra sätt att andas :). Du kommer att fixa en förlossning galant tror jag!
Kramar!

 
Evelina

Evelina

31 maj 2012 19:33

Jag var först inte alls rädd inför förlossning och smärta. Jag tänkte inte ens på det. Det var mer att jag förutsatte att det skulle gå bra. Sen några veckor innan BF började jag få konstiga smärtor (ryggont, jag tror det var förvärkar) som jag inte kunde bli av med (gick över sen när jag tog alvedon) genom att ligga på olika sätt (trodde det var muskulär smärta) - då fick jag panik och funderade på hur jag någonsin skulle kunna klara av förlossningen, att jag var en vek kvinna! :)

Sen tänkte jag väl inte så mkt på det. Men när förlossningen väl startade så var det något helt annat. Jag blev laddad och fokuserad. Värkarna kom ju en i taget med paus emellan. Och långsam upptrappning, man tänkte knappt på att det blev starkare och starkare. Och så när jag väl åkte in hade jag kommit jättelångt. (Du har ju läst min förlossningsberättelse). Det jag vill säga är att det är bra att gå in med positivism i förlossningen, med tanken på att du ska klara det men att det finns mycket hjälp att få både vad gäller smärtlindring och sen om det skulle visa sig vara svårt med vaginal förlossning för dig. Men förutsätt inte att det kommer gå dåligt. Om du via syskon/mamma hört negativa saker om förlossning kan du få höra positiva saker från mig :) Det gjorde jävligt ont under slutet av öppningsfasen, det är en enorm fysisk prestation.. Men jag skulle absolut säga att det var bara positivt (förutom att jag brast en del därnere...) - när jag betygsatte upplevelsen efteråt fick den 8-9 av 10. Det var jobbigare första dagarna efter (smärta, amningsproblem, hormoner, bebischock...).

Det kommer gå bra! KRAM!

http://cuteewe.blogg.se

EVL

4 juni 2012 10:12

Det är precis så jag tänkt de senaste veckorna nu när förvärkarna börjar smyga sig på. Hoppas att jag också kan slå om när det väl är dags på riktigt.

Det enda som igentligen skrämmer mig jättemycket är om det är lite trångt och bäbisen fastnar med axeln på vägen ut. Finns det över huvudtaget tid att få ett akut kejsarsnitt innan barnet får bestående men?

Tack för peppen fina vän!
Kram!

 
Ingen bild

Jenny

31 maj 2012 20:16

Tack! Jag ska lägga det på minnet! :) Om jag nu lyckas dvs... det var ju bara det lilla kvar ;) Kram

EVL

4 juni 2012 10:09

Ja men det tror jag att ni gör. När ni minst anar det så händer det underbara.
Kramar!

 
Linnea.

Linnea.

31 maj 2012 21:56

Hahaha, underbart! Tror att alla paren på vår föräldrautbildning grät när barnen föddes i slutet av filmen!

Åh, nu ska du få höra positiva grejer: Att föda barn är det BÄSTA jag gjort! Det är så himla roligt och jag önskar jag fick göra det igen imorgon! Det är verkligen det bästa jag och martin gjort som team också! Mina bästa tips är: Acceptera att du inte har kontroll, lita på att barnmorskorna KAN sitt jobb och överlämna dig helt åt deras kunskap, ha ROLIGT! Dansa, lyssna på musik som du gillar (vet inte om du hört min föda barn-playlist men folk sa "va? sånt kan du inte lyssna på, det ska va valsång!" och sånt, men vi lyssnade på den och annat och bara hade KUL!) och ha skoj ihop (också mha lustgasen, den första fyllan på nio månader ;) ) Tack och lov har jag bara positiva förlossningsberättelser runt omkring mig, vilket hjälpte mig att få en sån bra upplevelse! Hoppas du kan få mer pepp av det jag berättat!

Kram kraaaaaam och PEPPEN!

http://www.linneabatsman.blogspot.com

EVL

4 juni 2012 10:09

Åh kan man inte få packa ner dig och ha med dig i förlossningsväskan?! Tack tack tack för peppen fina vän

 
akna

akna

31 maj 2012 23:15

V 35, redan! Nu är det verkligen nära :D
Kommer ihåg känslan att sitta där med alla andra magar, overkligt men ändå helt underbart!
Bra att du fick en annan bild av förlossningen, det finns ju faktiskt många som har bra och lätta sådana. Men det är väl kanske alltid de där dåliga man får höra och kommer ihåg. Ni kommer fixa det där tillsammans!!
Kramar

http://www.pluttenojag.wordpress.com

EVL

4 juni 2012 10:08

Ja herregud det har gått så fort! Tack för peppen vännen!

Kramar!

 
Anna

Anna

1 juni 2012 17:06

Hej vännen!
Jag tror som sagt att de flesta är mer eller mindre nervösa inför förlossningen. Jag var orolig ganska tidigt, sen för någon månad sen kom ett lugn över mig. Nu precis sista tiden har det varit lite upp och ner (pga av att jag har förstått att det kan vara dax när som helst nu?) ibland lugn och ibland små "oros skov" ;) Skönt att du har E att luta dig emot nu!

Många kramar!

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

EVL

4 juni 2012 10:07

Hej fina!
Ja det är nog så för de allra flesta. Vore kanske konstigt att inte oroa sig lite inför en så stor utmaning. Detta klarar vi galant tror jag ;)!

Många kramar tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av EVL - 10 februari 2022 15:51


Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Av EVL - 15 december 2021 19:53

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Av EVL - 15 november 2021 09:18

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Av EVL - 2 november 2021 11:34

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Av EVL - 4 maj 2021 16:00

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Maj 2012 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards