Tack för alla tummar. Själv har jag svårt att tro att det ska gå vägen :( runt 15 rullade mensvärken in oxh efter två alvedon och ett långt varmt bad känns det fortfarande som om någon håller livmodern i en knyten näve. Ont i huvudet, yr och trött. Testar nog ikväll för att få ett slut på tortyren. Fy.

EDIT
Nä f*n jag vågar inte!

Ruvardag 11 idag. Trodde verkligen inte att jag skulle komma så här långt. Hela arbetsdagen igår hade jag mensvärk och uppsvälld mage. Kunde inte koncentrera mig på jobbet och sprang på toaletten ca 10000000 ggr. När jag kom hem la jag mig i badet för att försöka koppla av. Ca en minut låg jag där innan A-V upptäckte mig och började ta av sig kläderna :) Det blev bad för två och kanske inte lika avslappnande men mycket mycket mysigare.

(förutom när hon ställde sig framför mig och såg sådär hemlig ut och jag insåg att hon kissade i vattnet så att vi fick evakuera och sanera och fylla på igen)

När jag gick upp ur badet var jag helt slut. Antagligen från dagens psykiska ansträngning. Jag la mig i sängen ett tag och mikrosov innan vi började med maten. Var tokhungrig och åt som en hel karl. Efter det satte jag igång att baka och blev samtidigt yr och illamående. Låg resten av kvällen i soffan och mådde pyton. Funderade på om jag fått magsjuka för maten stod mig verkligen upp i halsen. Som tur var mådde jag bättre efter att jag ätit onyttig efterätt och vid 22 gav vi upp och gick och la oss.

[[** Höll på att kola vippen när det var dags att sätta in Lutinusen! Det jag märkt som skiljer sig från sist är att livmodertappen nu är bakåtlutad och vid FET 1 var den frammåtlutad. Undrar om jag råkade komma åt den med applikatorn vid första försöket och om det var därför som jag fick en liten blödning?!  För visst skjuter Lutinusen upp mensen? ** ]]

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag mår jag som om jag vore bakis. Yr och skakig i kroppen och ont i ovansidan magen. Mår lite småtjuvens. Det drar lite nere i magen vid höftbenen ibland. Brösten är kanske lite lite känsliga när man tar på dom utanpå bh:n men inte alls mycket.

Förbannar att jag tog på mig vita trosor imorse!

Verkar som om vi kanske klarar rd10 utan någon blödning. Vet inte vad det betyder, antagligen ingenting. Känner verkligen mensen pulsera på insidan. Förutom det känner jag mig illamående och yr med ont ont i magen, mest från naveln och uppåt. Trodde jag fått magsjuka där ett tag. Magen ser inte klok ut.

Idag är det ruvardag 10 och 16 dagar sedan Ovitrellen. Vid FET 1 kom en liten blödning på kvällen vid rd10 och inte mycket talar för att det ska gå bättre nu. Skillnaden denna gång är att brösten känns lite på natten och att de kanske är lite ömma när jag tar på dom utanpå bh:n. Har inte haft hemska mensvärksattacker denna gång vilket jag är tacksam över men annars är känslan i kroppen snarlik.

Jag har fått för mig att man liksom vet när det lyckats och när man bara vill att det ska ha lyckats. Det känns som om jag försöker övertala mig själv varje gång jag försöker vara hoppfull. Innerst inne vet jag att det skulle bli minus om jag testade nu. Känns som om gråten håller på att mobilisera sig under ytan.

På kvällarna kan jag känna mig hoppfull, men jag känner mig inte gravid.

Svag tryckade värk långt ner i magen som ibland går ut mot sidorna. Livmodern är öm. Brösten svider och jag är så trött på min kropp. Orkar inte hålla syskonförsöken hemliga längre.

Nu är ömheten i brösten nästan helt borta. Fan också om det blir som sist! Idag kom räkningarna för försöken och det verkar som om vi slipper betala 3500 för embryot som inte klarade sig. Det kanske löser sig med tvättmaskinen iaf. Alltid något.

Ruvardag 9 idag och tacksamt nog försvann värken igår rätt så snabbt. Det stramade och tryckte mer än det liksom värkte och efter ett bad tillsammans med A-V gick det över. Hela kvällen var lugn och vi lagade mat tillsammans alla tre. Förutom stressen och nervositeten över att behöva sätta in en ny Lutinus lyckades jag tänka bort ruvningen hyfsat bra.

Vi la oss kring 23 och på en gång började A-V hosta, och hosta och hosta. Vi provade allt men hon kom inte till ro och tillslut fick E bege sig till vardagsrummet för att sova resten av natten i soffan. (Han ska jobba ett 12-timmarspass ikväll). Jag låg kvar i sängen med A-V som hostade och roterade och drack vatten och kastade nappen och slängde av sig täcket. Samtidigt fick jag en tryckande värk långt långt ner i magen och i svanken. Då och dåstack det till i brösten. Kunde inte hitta någon skön ställning och tankarna gick på högvarv. Det blev kanske 2 timmars sömn för oss båda men idag är jag ändå relativt pigg än så länge.

Idag är brösten mindre ömma när jag tar på dom utanpå bh:n. Däremot ilar och svider det då och då i sidorna av brösten och ut mot armarna. Magen är uppblåst och det trycker i livmodern ungefär som när man är jättekissnödig. Det ilar och drar i höfterna. 16 dagar sedan min "egen" ägglossning idag och därför är jag på helspänn. Ännu värre blir det om vi tar oss till ruvardag 10 då det är 16 dagar sedan Ovitrellen! Vetskapen om att vi är så nära en dröm eller en svart avgrund gör mig illamående. Kanske huset kände av min ångest  och ville ge mig annat att tänka på då vår tvättmaskin plöstligt la av igår. Tvättar numera bara i kallvatten. Perfekt tajming då pengarna är slut!

Ont! Värk i höfterna och mitt i livmodern. Känns som om den vill sprängas. Testet ligger som ett hån i almanackan.

Hade en väldigt lugn dag igår utan någon värk i magen och med bröst som ömmade lite när jag tog på dom. Kände mig, kanske inte superhoppfull men iaf positiv. Så kom mamma och mormor på besök och vi fikade i soffan. Genast började det göra ont i magen. Som mensvärk men lite högre upp som en kula under naveln. Jag kunde inte koncentrera mig på vad som sas längre och började kallsvettas. Ville att de skulle gå hem så att jag kunde lägga mig i fosterställning i soffan.

Vi avslutade kvällen så, i fosterställning båda två och med mycket mindre hopp. Då jag la mig försökte jag tänka positivt och fördrömma om hur det blir när (för det MÅSTE gå igen) vi blir gravida. Ville så gärna drömma om det på natten men tydligen har jag slutat drömma. Nu när jag sover är det bara svart. Inte ens mardrömmar får jag ha. Antar att det beror på att jag sover dåligt och "lätt".

Ruvardag 8 idag och brösten är fortfarande ömma när jag tar på dom utanpå bh:n och efter att jag klämt på dom så ilar och svider det ett tag. Tar därför på dom hela tiden (tur att jag har eget kontor). Bröstvårtorna är också lite ömma nu men det kan ju bero på att jag inte låter brösten vara.

I magen trycker det mot höfterna och ibland kommer vågor av mensvärk över hela magen. Mår illa av panikkänslorna som sköljer över mig, att det kan ta slut imorgon eller i övermorgon eller om 10 minuter.

Har mejlat TF om att få börja om direkt på mensdag 2 om det går åt skogen men fasar för att alla A-Vs små syskonembryos kommer att gå åt. Laddar mentalt för IVF igen och är rädd att vi inte ska hinna innan sommaren och/eller att det ska krocka med min och E´s resa till Stockholm den 6-8 Juni.

OM blodet inte kommer --> test om 5 dagar.