Direktlänk till inlägg 20 maj 2011
Igår var det dags för vårruset här i Sundsvall. Jag kände mig totalt tömd på energi och var tvungen att ta en power nap efter jobbet bara för att ens orka tänka på att springa. När jag vaknade var jag på dåligt humör. Till att börja med var tröjan i stl 38 med företagets logga på var löjligt liten. Den sprack vid halsen när jag drog på mig den och sen nådde den bara ner till strax under naveln! Det slutade med att jag fick dra på mig en av E´s t-shirts med batmanmotiv på. Sen hittade jag inga nålar att fästa nummerlappen med så när mamma kom och hämtade mig satt jag i hallen med häftaparaten i handen. När klammrarna vägrade fästa lappen på tröjan utan envisades med att göra stora hål i tyget istället fick jag ett utbrott både på E och stackars mamma. Kvällen började alltså inte så bra.
Väl vid startlinjen försökte jag fokusera. Lyssnade på musik och försökte stänga av. Så fort jag började springa bestämde jag mig för att jag fasiken inte skulle stanna. Jag skulle lida mig igenom loppet. Straffa mig själv för att jag stod där i år igen. Så jag led, men jag stannade inte. Efter 32 minuter sprang jag över mållinjen, illamående och röd som en kräfta.
På väg till bilen försökte jag förklara för mamma varför jag varit så arg innan.
"Förra året stod jag på vårruset och mådde dåligt för att det gått snart ett år. Men jag lovade mig själv att nästa år, nästa år DÅ är jag gravid"!
Så stod jag där igen. Ett år hade gått. Ett till år utan barn. Nu vågade jag inte lova någonting till mig själv. Jag fick tårar i ögonen och mamma mummlade något om att hon förstod och drog snabbt med mig till bilen.
På natten fick jag sota för att jag sprang. Hela livmodern började värka på kvällen. Halva natten låg jag och vred och vände på mig. Grät mig till sömns.
Idag känns det lite bättre men värken sitter fortfarande i. Det svider från naveln och neråt.
Mensen kommer imorgon.
Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...
Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits. Sommaren kom och gick och magen...
Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...
Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se
Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
|||
30 | 31 |
||||||||
|