Jag fick en anonym och rätt så otrevlig kommentar på mitt senaste inlägg. Först tänkte jag strunta i det men väljer ändå att skriva ett svar i form av ett inlägg.
Så här skrev anonym:
"Jag förstår inte vad du gnäller över... Här kan inga biobarn bli till hur mycket vi vill och har försökt! Ni kan faktiskt adoptera om det är så viktigt med ett syskon. Och jag vet att du mest troligt kommer att tycka denna kommentar känns bitter MEN tänk då hur hånande dina inlägg kan anses hos en som är oförmögen att få ett endaste barn genom magen och som bara drömmer om det"
Först och främst. Ja jag tycker att din kommentar är aningen bitter och onödig, MEN jag förstår dig också till viss del. Innan A-V tyckte jag också att det var jobbigt att läsa om dom som lyckats få sitt efterlängtade barn. Jag vet att det kan göra jätteont i hjärtat att andra har barn när man själv står och stampar. Det kan skära som en kniv. Men, kan ju tycka att du kan strunta i att läsa bloggar om syskonlängtan om du vet om att du irriterar dig... för detta är en blogg = en dagbok = mitt liv. Man kan inte gå in på en blogg som uttalat handlar om syskonlängtan och sen anklaga personen som skriver för att vara hånande. Så gör man bara inte.
För mig har barnlängtan alltid handlat om flera barn. Jag visste tidigt att jag ville ha en stor familj och fastän vi får kämpa så finns den intensiva längtan efter flera barn fortfarande där. Den kommer inte att försvinna och jag kan lova dig att den är lika stark som med första barnet. Sorgen är inte lika mörk och stark pga A-V, men längtan är densamma.
Och vadå "ni kan adoptera?" Du som också är mitt uppe i din längtan, du vet väl att det inte bara är att adoptera? Det är en jättelång process innan man är där psykiskt och mentalt.
Det är så tråkigt att det ska behöva vara såhär i barnlöshetsvärlden. Istället för att stötta och hjälpa så ska vissa ständigt tracka ner på andra. Längtan och resan till barn är individens egen och det är tråkigt att vissa känner att de måste definera vad som är acceptabelt att längta efter.
Hoppas att ni får ert efterlängtade barn och om/när ni börjar längta syskon kan du se tillbaka på det här. Alternativt inte surfa in och tracka ner på folk på deras blogg. Och kanske inte vara anonym när du lämnar tråkiga kommentarer.
Lina!
20 maj 2014 14:16
Nä nu jävlar blev jag arg!!!
Till dig förbannade bitterfitta som ger dig på en av dom godaste människorna jag vet vill jag bara säga:
Du om någon kan väl kanske förstå vår längtan till barn. Vi har också varit där du är. Nu hade vi båda den fantastiska ynnesten att få var sin älskad avgudad dotter. Tack gode gud för det! Men vår kamp är långt ifrån slut där. Vi vill precis som alla andra ge våra barn syskon. Stötta istället! Du går ju i samma skor som oss. Lise skulle ALDRIG göra eller säga något för att såra en annan människa så som du extremt medvetet skulle göra med henne!! Och dessutom frågasätter jag "sanningen" i din kommentar. För om det nu är som du skrivet att du inte kan bära ett barn då vet du ju alldeles säkert att det aldrig är så enkelt att : "bara adoptera". Tycker du ska läsa någon annastans! Här samlar vi tankar som kommer leda till ett syskon. Även om vägen varit lång och snårig dit!!
Och jag tänker ta the high road här och önska dig all lycka och att du snart får ert barn, även fast du uppenbarligen inte önskar oss samma...
EVL
20 maj 2014 14:19
Tack för dina ord fina hjärtat!
---
20 maj 2014 14:24
Jag är anonym om jag vill för i adoptionsvärlden där vi befinner OSS går det lätt att räkna ut vem man är, jag vet precis hur snäv adoptionsvärlden är medan du inte har en aning. Vad jag inte kan förstå är hur du som varit i längtanträsket kan vara en av dem som slår på trumman över biobarn. Och syskonlängtan i all ära vad tror du många andra VILL men kanske inte har råd med? Ja det är din blogg men den är offentlig, då får man nog allt räkna med att andra har synpunkter på det som skrivs. Jag menar inte att vara otrevlig även om det är så du uppfattar det. Det finns många som drömmer om stora familjer men inte har en chans i världen att få till den, då gör dina ord fruktansvärt ont att läsa. En läsare mindre med andra ord...
EVL
20 maj 2014 14:30
Om du vill vara anonym pga detta måste det vara för att du förstår att det inte är ok att hoppa på folk såhär.
Jag förstår mig inte på dig. Vad menar du!? att jag inte har rätt att längta ett till biologiskt barn bara för att jag lyckats få ett? Har jag trackat ner på adopterade barn bara för att vi inte överväger det just nu??
Jag trackar väl inte ner på dom som inte har råd att försöka få syskon. Vi har ju knappt råd själva! Du får gärna förklara vart jag skrivit något sådant.
Elena Helil
20 maj 2014 14:52
Min kära, en av min vän säger alltid till mig: "De dåliga människor de existerarinte i mitt liv. Dem är ingen.... Du är älskarinna i ditt liv och bör inte vara ansvarig inför någon. Kom alltid ignorera sådana människor, de är inte värda din uppmärksamhet."
Kramar dig.
Lena.
EVL
20 maj 2014 16:32
Tack så mycket för fina ord! Kramar!
Jenny
20 maj 2014 15:49
Jättetråkigt att det ska behöva bli såna här diskussioner när allihopa lider. Livet är inte rättvist på något sätt, varken när det gäller pengar, barn eller något annat.
Det är lätt att bli bitter i den här processen men det är verkligen inte rätt att ta ut det på någon annan som också gör sitt bästa för att lyckas och få det som de drömmer om! För mig är det ganska självklart att man först försöker alla vägar att lyckas biologiskt om man kan det och eftersom ni har lyckats en gång så är ju den chansen stor! Jag håller verkligen med dig (evl) att det vore bäst för alla om vi istället peppade varandra istället för att kritisera. Det är det sista vi behöver!
Om det är så att Anonym vill klaga på någon över orättvisor så tycker hen ska vända sig till regeringen. För de är dem som ser till att vi har de möjligheter vi har just nu inom barnlöshetsområdet. Det gäller ju även adoptionsfrågor!
Skickar massor med styrkekramar till dig och håller tummarna för att ni lyckas den här gången.
Kram
Jenny
EVL
20 maj 2014 16:33
Verkligen! Tack så mycket vännen! Kramar
Cecilia
20 maj 2014 18:08
Verkligen tråkigt att läsa. När man är uppe i barnlöshetskarusellen är man extra känslig och bli påhoppad så här är verkligen inte okey.
Kära anonym;
Vi bloggar för att dela med oss av sorgen, skräcken och ibland ett litet hopp. Vi ska ju stötta varandra, kämpa tillsammans och gråta över skiten tillsammans. Att skriva elaka kommentarer hjälper inte någon av oss. Om man nu har en annan åsikt kan man faktiskt uttrycka sig annorlunda om man nu vill göra sin röst hörd.
Skrivna ord ser alltid mycket elakare ut än de kanske är menade och något man måste tänka på.
Jag tycker inte heller att detta är rätt forum att ta ut sin ilska och frustration på, skrik på regeringen istället som jenny så klokt påpekade.
Barnlösheten är inget någon av oss vald och den ser dessutom olika ut för alla oss, du kan inte jämföra din situation med evl, och allt vi bloggare tänker och känner skriver vi inte heller ut. Du har ingen aning om hur mkt hon kan om adoption eller inte. Inte heller hur de resonerar om framtiden. Just nu ruvar hon och är skräckslagen inför det som komma skall, hur kan du då vara så okänslig att skrika inhägna skyn nu?
Läs en annan blogg, ta itu med din ilska. Men skriv inte elaka kommentarer bara för att håna och såra. Det är inte okey.
Och mina tummar och tår hålls för dig evl, jag följer dig varje dag, gråter och lider med dig. Men mest av allt hoppas jag för er skull.
Kramar i massor.
http://bebiskarusellen.blogspot.se
EVL
20 maj 2014 22:52
Tack så hemskt mycket för fina ord Cecilia! Massa kramar till dig!!
Cecilia
20 maj 2014 18:23
Så ledsamt! :-( Det måste vara varje läsares eget ansvar att välja sina forum. Att bara läsa det man orkar med. Längtan efter andra barnet kan vara smärtsam och tung, och det vore ju märkligt om du inte skulle få uttrycka det på din egen blogg. Det är som att andra inte skulle få skriva om att de är ute och springer för att jag som läser är sjuk kanske aldrig kommer kunna göra det...
Jag blir påmind om Underbara Claras inlägg om andras förväntningar på skribenten: http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2014/05/15/jag-sager-upp-mig-fran-jobbet-som-jourhavande-kvinnlig-forebild/
EVL
20 maj 2014 22:51
Ja väldigt. Åh vilket bra inlägg!
Kramar till dig!
Tesen
20 maj 2014 19:26
Usch vilken tråkig kommentar!
Än så länge har jag bara fått äran att möta fina månniskor denna vägen i livet!
Jag tycker vi är en (oftast, tydligen) fantastisk "liten" grupp männsïskor som peppar och tröstar varandra!
Slå av dig och tänk på oss andra som bara hejjar på för allt det går, i alla situationer! <3
http://attvaramammor.wordpress.com
EVL
20 maj 2014 22:51
Mm verkligen! Som tur är har jag också till 99% bara stött på underbara människor i bloggvärlden.
Tack vännen!
Åren går
20 maj 2014 19:34
Oj vad tråkigt med sådana kommentarer. Man blir inte mer tacksam för att mågon säger åt en att vara det. Alla har sina känslor att förhålla sig till. Men så typiskt en viss människotyp att tala om för andra hur de ska leva, vara, välja. Sköta sig själv och respektera andras liv och val är tydligen svårt för vissa.
Själv borde jag kanske ge bort mitt kommande barn som blev till av sig själv. För jag vet många andra som längtat efter ett till barn mer än vad jag hann med att göra.
Kramar till dig! <3
http://Arengar.wordpress.com
EVL
20 maj 2014 22:50
Ja väldigt tråkigt och onödigt. Tack vännen! Kramar!
Viktoria
20 maj 2014 19:45
Hej vännen.
Jag hoppas verkligen att du nu kan bortse från den tråkiga och helt onödiga kommentaren. På din blogg känner man värmen både från dig och dina läsare.
Aldrig någonsin har jag känt att du är nedlåtande eller "utmanande" i dina inlägg.
Du skriver från hjärtat och det märks...
Nä släpp det här nu. Du ruvar ju för 17.
9 månaders inneboende var det ju, eller hur!?
Stor kram, tror på dig/Er!!!!!
EVL
20 maj 2014 22:48
Hej vännen.
Tack, skönt att läsa att min blogg uppfattas så.
Stor kram och tack för att du tror!
Intesomvitankt
20 maj 2014 20:05
Jag blir verkligen bara matt när jag läser sånna kommentarer. Det är ju dina känslor och din upplevelse, eller ja er upplevelse. Förstår inte att folk kan uttala sig när man inte har en aning om hur det känns. Även innan jag lyckades bli gravid så förstod jag ändå hur stark syskonlängtan kan vara och att det kan upplevas som minst lika jobbigt. Jag har då aldrig tagit illa upp iaf och precis som du säger så kanske man inte ska läsa bloggar som skriver om längtan till ett syskon! Tar någon illa upp så ligger det hos dom. Stor kram till dig! <3
http://Intesomvitankt.blogg.se
EVL
20 maj 2014 22:47
Tack så mycket vännen! Stor kram tillbaka!
Azielle
21 maj 2014 05:27
Jag blir både ledsen och förbannad när jag läser det här.
Jag blir ledsen för att en person jag tycker om får ta en massa skit som hon verkligen inte har förtjänat. Jag blir ledsen för att sekundärt barnlösa återigen förminskas.
Förbannad blir jag därför att den som gör det här påstår sig vara en av oss. En av våra egna systrar tar chansen att göra en fullständigt oprovocerad verbal attack mot någon i den egna familjen. Det är för mig helt obegripligt hur man kan veta vilken sorg barnlöshet innebär och ändå välja att kräka ur sig sådana här saker.
För övrigt så betyder en offentlig blogg inte att man måste räkna med att folk beter sig som skitstövlar. Att man kan gömma sig bakom ett Anonym betyder inte att man får säga och skriva vad som helst. Att medvetet gå ut för att såra någon och sen gömma sig bakom ett anonym och skylla på att bloggen är offentlig är otroligt lågt.
http://azielle.blogg.se
EVL
21 maj 2014 08:26
Tack så hemskt mycket Azielle! Kram!
lilla jag
21 maj 2014 08:33
Jag kan bara instämma med övriga kommentarer. Man väljer ju själv vilka bloggar man läser. Jag tyckte det var jobbigt att läsa bloggar som handlade om småbarn när jag själv var barnlös. Alltså läste jag dem inte.
Lycka till med blivande bebisen. Håller alla tummar jag har att det ska gå vägen!
http://minblivandebebis.blogspot.se
EVL
21 maj 2014 08:50
Tack så mycket! Lycka till med allt ni med!
Icka
21 maj 2014 09:25
Din blogg har aldrig kännts hånande mot någon, du ä bäst o ja hoppas sååååå med er <3
Jag försvarar inte en så vidrig kommentar men...
Jag hade jag en period under mina nästan 10 år som det tog att längta o öva o IVFa inför skrutten min som var väldigt svart. Där ja nog också gav nån syrliga kommentarer till de som inte var tillräckligt tacksamma eller så om sina barn. Detta är inget ja ä stolt över men så var det en kort period när allt va så jävla bäcksvart, barnlösheten ändrade mej mycket när allt hopp var borta. Jag surfade in på bloggar ja inte klarade av att läsa, jag är inte snäll mot mej själv när ja mår dåligt o kanske var det därför.
I alla fall så får man bara ta o rycka sig i kragen o sluta gå in där man inte ska vara. Du hör inte hemma på en syskonlängtanblogg där du är i livet just nu, så är det.
Jag lovar att du kommer inse att man inte kan vara tacksam hela tiden, hur mycket man än längtat så sitter inte vi med våra längtansbarn kl 03 på natten o söver om med ett käckt leende på läpparna för vi ä så tacksamma just då. Tacksamheten finns där på ett annat sätt, som du med kommer förstå när ni är klara med adoptionen o sitter med erat barn, först då kommer du förstå vad vi menar för man gör inte det innan(inte ja iaf).
Jag är ledsen att du inte kan få ett biologiskt barn, ja vet inte hur ja skulle orka kämpa med den insikten, lycka till på resan till ert barn o läs adoptivbloggar från o med nu, för din egen skull.
http://ickans.wordpress.com
EVL
21 maj 2014 09:56
Tack så mycket vännen. Ja jag förstår henne också till viss del. Kände också att det var helt svart ett tag och det är jobbigt att se andra lyckas när man inte själv får en chans. Synd bara att hon hoppar på andra.
Kramar!!
C
21 maj 2014 10:43
Visst förstår man att det svider i hjärtat på anonym men jag kan inte heller förstå varför hen väljer att läsa en blogg om syskonlängtan.
Det viktigaste är ju att det aldrig går att jämföra sorg eller kamp med någon annan och det är därför vi bör stötta varandra oavsett historia och väg till barn.
Kram fina fu <3
http://spyor.blogg.se
EVL
21 maj 2014 10:50
Absolut. Kramar tillbaka vännen!
A
21 maj 2014 11:28
Det är förbannat orättvist och jag önskar att anonym hade det annorlunda. Det är inte fel att längta efter syskon Lise! Det är din fulla rätt att känna precis så som du gör. Det här är ju ditt liv. Helt annorlunda från anonyms tillvaro. Det känns fel att hacka ned på din längtan och sorg för att man jämför den med sin egna.. Barnlösheten kommer i tusen former och ingen sorg ska hackas på. Vi ska stötta varandra. Kram vännen.
http://www.hjartatbloder.bloggplatsen.se
EVL
21 maj 2014 13:44
Så fint beskrivet, så är det!
Kramar!
Thewaysofliving
21 maj 2014 20:18
Den som skrivit det verkar vara en mycket bitter och ensam människa. Men framför allt.enormt svartsjuk på att NI orkar att kämpa för det NI vill ha i eran familj.
Det låter nog lätt men glöm den/hon/han för sådana ska man inte ha i sitt liv. Jag hoppas verkligen att eran högsta önskan går i uppfyllelse och att ni får det älskade barn ni längtar efter och ett syskon till ert första barn. (Om jag läste rätt)
Mvh MJ
http://thewaysofliving.bloggplatsen.se
EVL
21 maj 2014 21:14
Tack så mycket MJ!
StinaL
22 maj 2014 19:41
Så tråkigt att anonym känner att hon måste ta ut sin frustration över er syskonlängtan!
Jag ville inte alls läsa om syskonförsök (som så många andra skrivit) innan vi hade fått vår längtansdotter, men då undvek jag det. Det gjorde för ont att läsa om de som fick ett barn, än mer dom som längtade ett till, jag tänkte ofta "om jag bara fick ETT... bara ETT". Nu när jag har henne här och får titta in i hennes stora blå ögon varje dag så känns det orättvist att jag "bara" önskade mig henne. Är hon inte värd ett syskon? En syster att dela sitt innersta med eller en bror som kan beskydda henne. Vem är jag att beröva henne det om det nu finns en chans till syskon?!
Jag är så ledsen att du blev bollplank för anonyms längtan och sorg.
Jag hejar på dig alla dagar i veckan!! Det borde ALLA göra, vi måste hålla ihop! De som inte orkar borde inte läsa.
Stor kram!! (håller tummarna!!!!)
EVL
22 maj 2014 20:23
Tack så mycket vännen!! Kramar!
Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...
