Jag får då och då för mig att jag ska hålla mig borta från att skriva på bloggen så mycket. Det beror till mesta dels på att jag ofta blir rädd för allt jag läser om IVF. Jag är en sån orolig person, det har jag alltid varit, och jag är livrädd för att behöva komma till den punkten då provrör är det enda sättet för oss att få barn. Jag vill kunna säga "vi har inga problem" och verkligen tro på det.

Jag tycker att det är så SJUKT att vi har problem! Det känns verkligen helt fel.  Det ska inte vara såhär. Måste vara fel i manuset någonstans.

Missförstå mig inte nu, jag får ut så otroligt mycket positivt av att följa era bloggar, men ibland känns det som om det påverkar mig negativt. Trots de stunder då jag håller mig borta, förnekar våra problem, så kommer jag alltid tillbaka. Det går ju inte att stänga av sin längtan, och det måste ut i ord. Måste få ventilera. Dessutom måste jag ju få följa alla underbara bloggvänner jag fått, som stöttar mig hela tiden. Ni ger mig mer energi än ni kan tro.

Iallafall. Imorgon tar jag de två sista tabletterna Pergotime, tack och lov! Har redan ont i magen. Det ska bli otroligt intressant att få se hur kroppen reagerat på den dubbla dosen. Symptom av Pergotime denna gången innefattar följande trevliga saker:

Dålig syn

Uppsvälld mage

Stickningar i brösten

Värmesvallningar

Huvudvärk

Vad gör man inte...