Undrar om det kan vara så att min hjärna är lite överstressad. Idag på lunchen skulle jag betala med mitt Visakort och glömde totalt bort koden! Har fortfarande inte kommit på den. Ibland blir jag rädd för mig själv.

Det var meningen att E skulle få besök av en kompis för att lyfta lite vikter igårkväll, men pga den ännu pågående snöstormen så bestämde de sig för att ställa in. Detta gav oss en oväntad ledig kväll tillsammans som vi valde att spendera med min syster och hennes familj. Vi är alla fyra extrema fikamänniskor så det tog inte många sekunder innan vi bestämt oss för att ta en långfika ihop hemma hos dom.

Som tur är har E och min systers sambo totalt funnit varandra i nördarnas teknikvärld vilket gjorde att jag och min syster fick lite ensamtid tillsammans efter fikat då bäbis hade gått och lagt sig. Hon är lite av en frisöramatör och fick klippa mig inför en julfest med jobbet. Jag fick tid att uppdatera henne om hur det gått hos tant L och hon fick skryta lite om att deras bäbis nyss börjat få två av sina tänder. Jag berättade att jag hade ont i magen nu runt ägglossningen och att det gör ont när jag sätter mig ner. Hon sa "precis sådär hade jag igår, undrar om min mens ska komma igång snart?" Det kom fram att hon inte använder något sorts skydd för tillfället och jag upplyste henne om riken att bli med barn igen.

Hennes helt normala svar till det var "åh herregud vad hemskt, VAD skulle jag göra om jag blev gravid igen nu?!"

Kunde inte låta bli att skratta till. Tänk vad olika problem man kan ha i livet...
Vi två systrar som är nästan identiska och praktiskt taget kan läsa den andras tankar, vi har problem som ligger så långt ifrån varandra som dom bara kan.

Min fina syster lyckades iallafall bra med att peppa mig och sa att vi inte kommer att behöva den där tiden hos TF i Februari. Det känns alltid så bra när någon känner så övertygat att det kommer att fixa sig för oss. Kanske är det för att vi börjat tveka eftersom man hela tiden slås ner när mensen kommer.

Kvällen avslutades med att min syster och hennes sambo visade en film på deras bäbis som de gjort. Det var en jättefin film med smörig musik och både jag och E fick kämpa för att hålla tårarna borta. E bet sig i tungan och jag tryckte in naglarna i handflatan då hårt jag kunde. Tänk vad mycket man kan längta efter något som ännu inte finns. Hela vårt liv går ut på att vänta just nu. Men det kommer absolut vara värt det när vi får vårt barn!