Tack och lov att ni finns. Som kan ge peppning och råd. För runt omkring oss finns det människor som verkligen inte fattat galoppen. Ibland är det någon närstående, typ mamma eller syskon som råkar säga något oplanerat och klantigt (Exempelvis mammas kommentar för några veckor sedan då hon tyckte att jag bara skulle släppa allt och vara som vanligt...för det kan ju gå!) Ibland är det en vän och kollega. E fick erfara det sistnämnda i veckan.

När jag kommit hem från TF och hade en tid för IVF-samtal, en stor händelse i vårt liv, ringde jag på en gång till E som fortfarande var på jobbet. Vi pratade ett tag om vad doktorn sagt och konstaterade att det kändes skönt att äntligen ha en tid. Ett startdatum att se fram emot. Samtidigt som vi pratade kunde jag höra att E´s vän och kollega stod bredvid honom. Den här killen är nyligen informerad om läget men bryr sig inte riktigt om att prata med E om det. Konstigt eftersom vi hört från annat håll att han i en tidigare relation försökte få barn i några år.

När E kom hem senare på kvällen frågade jag om han fått någon kommentar från kollegan om att vi snart ska inleda IVF-försök. Vet ni vad han sagt?!

Kollegan hade berättat om en vän till honom, som alltid var ledsen och hade svårt att bli med barn med sin sambo. Tillslut hade de gift sig... och sen kunde de aldrig få barn. Slut på historien.

Vad är det för typ av peppning?! Vad ville kollegan att E skulle säga?

"Jaha, det där gjorde mig ju livrädd, tack så mycket"...

Så otroligt tanklöst sagt. Det är detsamma som att säga:

"Jasså har du cancer? Jag hade en vän med cancer, han dog"

Det måste vara så att E´s kollega inte alls ser på barn som meningen med livet. Han är 34 och hon är 38. Båda vill nog ha barn men sätter allt annat framför. Säger att de måste bli färdig med en massa annat innan de börjar. Känner ingen stress och det är ju bra. Men kan man verkligen vara så oempatisk att man inte kan förstå hur man peppar och stödjer en vän med en livskris?

Han borde sagt:

"Vad kul att ni har en tid! Nu kommer det att lyckas det känner jag på mig"

 

minutredning

10 juni 2011 13:03

jo, sånna kommentarer kan man ju klara sig utan:/
Kram

http://minutredning.bloggplatsen.se

EVL

13 juni 2011 07:53

Ja verkligen!
Kram!

 

amanda

10 juni 2011 15:07

Tack själv för dina fina ord som alltid värmer!

Och ja, sådana människor som arbetskollegan i detta fallet, de kanske menar väl men får liksom inte ut orden rätt? Hm.. Det är iaf mycket tråkigt att höra sådant.

Jag får ofta höra, varför stressar du? Varför mår du dåligt? Du är ju bara 21 år, ni har ju halva livet på er.

Men som sagt. Vi har varandra. Och det är vi alla tacksamma över! :-)

Kraaaam!

http://amandabergklint.bloggplatsen.se

EVL

13 juni 2011 07:54

:)

Ja herregud, det blir så tydligt att de inte kan förstå.

Kram!

 

Mitt här och nu

12 juni 2011 20:33

Man får så många "klantiga" kommentarer så det är helt otroligt. När jag trodde det gått åt skogen återigen för mig fick jag en massa idiotiska kommentarer som inte gjorde saken ett dugg bättre utan snarare tvärtom. Det märks så väl vilka som verkligen förstår och vilka som inte gör det och det är synd att det ska behöva vara så. Jag tror på er! Massor med styrkekramar från mig

http://www.mittharochnu.blogspot.com

EVL

13 juni 2011 07:56

Ja visst märks det. Tråkigt att man måste utsättas för klantiga kommentarer.
Tack vännen! Massor av kramar tillbaka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...