A-V är inne i en tillväxtperiod just nu och det märks på hennes humör. Det pendlar verkligen upp och ner. Igår vägrade hon somna och skrek så att hon kippade efter luft. Det vägde hon upp genom att sova hela natten uran att skrika efter mat och vi hade en mysig sovmorgon till kl 10. Ikväll har det också varit lite gnäll men som tur är verkar hon acceptera att hon ska sova bara vi lögger henne i sin egen säng. Är lite imponerad att hon är så enkel att lägga med tanke på att hon sovit mellan oss i sängen tills hon fyllde 4 månader. Nuförtiden lägger jag bara ner henne, pussar tre ggr i pannan och går ut ur rummet.

Tänker ofta på min mosters tips om att alltid behandla sängen som om det är något bra. Ofta när vi var barn och man gjort något dumt fick man gå in på sitt rum och sitta på sängen som bestraffning. Min moster bestraffade sina barn genom att hota med att de inte fick lägga sig i sin gosiga säng. På så sätt förstod barnen att det är mysigt att få gå och lägga sig. Ganska smart tycker jag.

Veckan har varit fylld av kontraster. Ledsen eller tokglad A-V, bara kissblöjor - världens största bajsblöja (jag hade tur som precis hade lömnat över henne till E när hon släppte av no.2 för ca två dagar).