Mensen kom inatt och förvandlade rd13 till cd1. Än är det inte några mängder och det gör inte ont. Konstigt att det är så milt. Vill ju blöda ut allt så att det inte blir som vid vårt första besök hos TF när slemhinnan var delvis kvar.

Imorgon börjar jag dagen med ett totalt onödigt gravtest och avslutar det med en spruta Menopur. 75 ie precis som förut men denna gång blir det förhoppningsvis inte lika utdragen stimulering.

Vill inte lägga mig i sängen med alla tankar så jag sitter och redigerar bilder från idag istället. Pennan och Kameran hade nöjet att vara bröllopsfotografer idag och det var så skönt att komma ut och göra något som kräver fullt fokus. När jag gåt omkring här hemma snurrar bara tankarna och jag vill bara komma vidare! Mensen har fortfarande inte kommit än men jag har ibland väldigt ont i äggstockarna så det är väl en monstermens på gång. Idag har det kommit lite lite blod och det högg till ordentligt i hjärtat att behöva påminnas om vår besvikelse hela tiden. Bättre om syndafloden bara kommer istället för att dra ut på det. Förstod idag att E fortfarande inte släppt hoppet helt vilket gör mig jätteledsen. Hatar att jag måste göra honom besviken hela tiden. Hatar att det är min kropp som ställer till det. Hatar att det inte fungerar, igen, och att jag kunde vara så DUM att tro att vi skulle få det någorlunda lätt andra gången. Vi har tydligen inte fyllt vår jävlighetskvot än...

Tänk om vi tar oss till testdagen eller ÄNNU längre utan att blodet kommer igång? Tänk om den liksom inte kommer ordentligt och nästa försök blir förstört. Tänk om jag inte kan ladda om? Det känns som om jag kommer att vara ännu mer negativ nu när jag vet hur man kan bli lurad. Jag har fortfarande kvar en massa "gravidsymptom" som riktigt ont i brösten, trötthet, frysenhet och att det sträcker i magen vilket såklart är jättejobbigt. Nästa gång ber jag om Crinone istället för jag vill inte se åt Lutinus mer!

Här är en bild innan jag åkte iväg på fotograferingen. Ser väl inte ut som världens gladaste tjej men kom hem mycket gladare iaf och ikväll har vi bara myst och varit nära, svullat i godis och sett en film. Måste verkligen sluta unna mig onyttigheter men det tar vi tag i när det finns mer ork.

Tack för all omtanke och alla fina kommentarer. Hade helst inte åkt till jobbet idag men masade mig dit. Försökte koncentrera mig på arbetet men var då och då tvungen att stänga dörren eller springa på toaletten för att gråta lite. Min kollega kom in och frågade hur det gått och beklagade att vissa ska ha så svårt, sen satte hon igång och skämtade som vanligt. Var tvungen att sitta med henne på rummet i 30 minuter och hålla god min.

Vid lunch ringde jag till Falun och berättade vad som hänt. Blod på ruvardag 10 och negativt test. Det var samma kvinna som vi pratade med efter återförandet, hon som gav oss vår testdag. Först försökte hon låta positiv och sa att det var för tidigt att testa och att det fortfarande finns en chans eftersom jag inte blött mer än ca en tesked just i Torsdags. Men när jag påminde om att det var med en blastocyst förstod ju även hon att det är kört. Jag sa att jag inte ville ta någon mer Lutinus och det förstod hon. Rekomendationen är ändå att fortsätta till testdag och hon föreslog att jag bara skulle använda en på kvällen men jag vill inte ens se åt den jädra asken. Kommer inte att ta någon för det känns bara som ett hån. Jag måste ändå testa på Måndag och ringa in mitt resultat. Ingen notering gjordes i journalen. Det var så svårt att hålla mig från att gråta under samtalet för hon var så medkännande och nedslagen för vår skull. Grät en lång stund efter att vi lagt på.

Mensen har alltså inte kommit än vilket nästan är värre eftersom vi är fast mellan ett stort fett misslyckande och att få börja om. Det lät som om sköterskan tyckte att det var märkligt att vi skulle köra på direkt men sa något i stil med "ja om Torbjörn säger så så vet han ju bäst". Det känns ju br.

Både jag och E går runt och är tomma. Jag hörde hur han grät tyst bakom mig i soffan igår och jag ser att det tog hårt på honom också. Samtidigt måste vi ju resa oss igen om vi ska kunna ladda om. Om bara mensen kommer snart.

Fan vad jag hatar min kropp just nu. Igår kände jag mig verkligen gravid. Precis så som jag mådde när jag väntade A-V. I bilen på väg hem kändes det i hela kroppen och jag var så glad, så jävla glad. Så drog jag ut applikatorn på kvällen, såg att det var färskt blod på den och blev alldeles kall. Det kändes så jävla fel. Vi gjorde ett test på en gång (med de blåa teststickorna som jag HATAR så mycket) och det blev såklart ett skrikande minus.

Först blev jag helt tom sen arg sen ledsen. E tog med sig A-V till vardagsrummet så jag fick gråta en stund i fred. I ilska grävde jag ut Lutinustabletten, som var blodig, och kastade den tillsammans med testet. Snörde ihop soppåsen och kastade ut den i snön. Jag kunde inte sluta gråta så E fick lägga A-V och sen satt vi bara bredvid varandra i soffan utan att säga någonting. Trodde aldrig att tårarna skulle ta slut. Vi drack kaffe och la oss ner, tittade på något som jag inte registrerade. Då och då kände jag att han la sin hand instinktivt på min mage men kom på sig och drog bort den. Då grät jag ännu mer. Hade så ont i huvudet när vi skulle sova. Kastade Lutinusasken i väggen.

Det var svårt att sova och tankarna bara snurrade. Som jag förstod blir det nog jobbigare andra gången för nu vet vi hur snabbt det kan ta slut och hur kroppen kan luras. Är också rädd att de små vi har i frysen inte är av någon bra kvalité. Den första dog under upptiningen och denna dog väl i magen. Varför? Var A-V något slags mirakel? Kommer de andra att klara upptiningen och isåfall, kommer det att bli som denna gång?

Vi har pengar till ett frysförsök till. Blir det nya ivf köper vi tre-pack och då ryker hela bröllopskassan. Vi som först planerade att skaffa barn lite snabbt och sen gift oss innan tvåan kom. Så jävla dumt.

Somnade nog kring 2. Vi sa godnatt till varandra och A-V. För sista gången även till pricken i magen. Den som har sån koppling till A-V, som jag nu måste blöda ut.

Det är över. Fick lite blod på aplikatorn och testade minus. Fan fan fan! Idag kände jag mig verkligen gravid. Nu får vi vänta på att A-V sover och sen bryta ihop. Menopur om 2 dagar. FAAAN!!!

Men jag vågar inte än!

Näe vad jag pendlar nu! Har fortfarande som ägglossningsflytningar och fick en flashback till ett försök innan IVF:et. Då kom samma typ av flytningar precis innan mensen. Tänk om den kommer idag! Kommer inte ihåg några sådana flytningar när jag ruvade A-V.

Ska det bli minus vill jag ju inte få upp hoppet innan! Försöker hålla mig från att springa på toaletten varje sekund. Nu kommer dessutom en ny mensvärksattack.

Usch. Lägger mig i vilorummet på lunchen och försöker sova bort iaf en timme av denna jobbiga dag.

Tvåsiffrigt idag iom ruvardag 10. Igår när jag hämtade A-V var hon en tröttjej som inte sovit någonting alls på dagen. Vi åkte därför raka vägen hem, gjorde middag och bara tog det lugnt. Läste alla hennes favoritböcker, badade henne, gosade med vällingflaskan i soffan och sen somnade hon på en sekund. Eftersom E skulle bli sen även denna dag så la jag mig i soffan och halvsov tills han kom hem runt 21.30

Det kändes faktiskt riktigt hoppfullt igår. Brösten var varma och liksom värkte innifrån då och då. Det gjorde t.om ont att ligga på mage (vilket jag såklart gjorde hela tiden bara därför). Jag frös, hade huvudvärk och det ilade i ljumskarna och i svanken. Det var liksom en välbekant känsla över det hela. Lyckades vara riktigt glad när E kom hem och vi mulade i oss en kvällsmacka innan det var dags att sova.

Men så drömde jag så hemskt. Jag satt i min systers kök men det var E´s föräldrar som bodde där. När jag tittar ner var stolen jag satt på en toalett och då jag torkar mig kom det blod! En fruktansvärd dröm. Vi som hade tänkt åka till svärföräldrarna ikväll... nu vill jag inte ;) Jag blev så rädd när jag vaknade och började såklart fundera på om det är kroppen som försöker säga mig något? Jag drömde ju att jag var gravid senaste gången jag ruvade.

Nu när jag sitter på jobbet har jag googlat de sjukaste saker, haha. Konstigt nog är det inte så många som skrivit om att det drömt om blod och ändå plussat ;) Tacksamt nog kom jag ganska snart till min egen blogg och hittade att jag på ruvardag 11 skrivit såhär. 

Idag är jag tacksam för att vi är på tvåsiffrigt. Under gårdagens mensvärksattacker trodde jag verkligen inte att vi skulle ta oss såhär långt. Funderade länge på att testa idag men vi vågade helt enkelt inte. Både jag och E har en massa saker på jobbet och på fritiden och vi vågar inte riskera att behöva gå till jobbet och må dåligt. På Lördag ska Pennan och Kameran fota ett vinterbröllop och det ska bli så himla roligt! Då vill jag inte ha testat minus på morgonen, speciellt inte när bruden är gravid. Vi överlåter testångesten till Söndagen om vi tar oss dit.

Symptom

Då och då sticker det i sidorna på brösten och de känns varma. Bröstvårtorna inte så känsliga längre.
Trött och fryser. Vaknar 3-4 varje natt och har svårt att somna om.
Förstoppad.
Det ilar i sidorna vid höfterna. Ibland ut mot svanken. Små duster av mensvärk.
Svårt att sätta in Lutinus, det tar liksom stopp.
Öm i nedre delen av magen. Känns uppblåst.
Ibland ilar/stramar det till långt ner i sidorna vid magen när jag sträcker på mig. Speciellt precis efter att jag kissat. 

Känns ungefär som vid en hormonstimulering.

3 dagar tills vi testar

FET  [x]
RD1  [x]

RD2  [x]

RD3  [x]

RD4  [x]

RD5  [x]

RD6  [x]

RD7  [x]

RD8  [x]

RD9  [x]

RD10 [x]

RD11 []

RD12 []

RD13 []

Testdag []

Positivt test []

Lyckat UL []