Ruvardag 6 idag och det känns bättre. Jag känner fortfarande samma tomhet på mornarna men det är lättare att hitta saker som distraherar när man är ledig och med de man älskar mest. Brösten är irriterande oömma. Ibland när jag ligger ner eller sitter och vilar kan jag känna att det surrar/sticker lite i dom men de blir aldrig ömma. Det känns tryckande och tungt kring livmodern hela tiden och det kommer duster av mensvärk varvat med stickningar i äggstockarna. Ibland känns det som om någon står och trycker på mina höfter, det liksom spänner.

Vi spenderade dagen med min mamma och mina kusiner så det var fullt ös medvetslös tills klockan 14 då jag kraschade i soffan. Sov någon timme och låg sen och ojjade mig över mensvärk. Tog en dusch och snart måste jag sysselsätta mig med storstädning inför besök imorgon. Helt ofattbart hur en liten tjej (och två stora slarvpellar) kan stöka ner så himla mycket på en enda dag!

Imorgon är det jobb igen och veckan då vi får reda på om vi är gravida eller inte. Om vi tar oss så långt kommer jag att testa på Söndag eftersom jag då får en chans att vara hemma och sörja lite ist för att åka till jobbet direkt. Funderar på att beställa hem några tester från testlagret eller liknande men de gör mig fortfarande illamående så jag har ännu inte tagit tag i det.

Symptom

Fryser hela tiden. Känns som om jag har en redig förkylning i kroppen.
Trött som ett as eftersom jag vaknar runt 5 varje morgon av att tankarna snurrar.
Mensvärk några ggr om dagen, mest när jag ligger eller sitter så att livmodern får mindre plats.
Tryckande/arbetande känsla i livmodern.
Tryckande känsla mot sidorna i höfterna.
Kort stubin och tålamod.

FET  [x]
RD1  [x]

RD2  [x]

RD3  [x]

RD4  [x]

RD5  [x]

RD6  [x]

RD7  []

RD8  []

RD9  []

RD10 []

RD11 []

RD12 []

RD13 []

Testdag []

Positivt test []

Lyckat UL []

Bröstvårtorna är nästintill helt oömma nu, trots att jag panikartat känner efter hela tiden i hopp om att de ska göra ont. Känner inte längre lika stark mensvärk av Lutinus. Ibland kommer vågor av mensvärk, ibland drar det i sidorna på magen. Några ggr under dagen kan jag hoppa till för att det gör ont av att spänna magen, men för det mesta känns den bara som innan mens. Kan inte låta bli att tänka att brösten ska kännas likadant vid en graviditet som det gjorde förra gången, och det gör de verkligen inte.

Otroligt svårt att känna mig hoppfull just nu och humöret är sämst. Detta resulterade i ett mindre bråk mellan mig och E imorse. Förutom att jag oroar mig för att det gått åt pipsvängen (läs helvete) så oroar jag mig också för hur vi ska ha råd med fler försök. Jag försökte prata med honom om det imorse men han blev bara arg och anklagade mig för att påverka detta försök genom att vara så negativ. Självklart blev jag jätteledsen och stormade ut därifrån. Grät hysteriskt under täcket ett tag och sen var jag tvungen att börja städa för vi kom på att svärföräldrarna skulle komma. Såg ut som ett vrak när de kom in i köket så jag fick skämmas för mina skitiga kläder och rödgråtna ögon.

Vi har fortfarande inte hunnit prata mer om det som hände och faktiskt så orkar jag inte heller. Han kan aldrig förstå hur jag har det under de här dagarna och hur ont det gör att han anklagar mig för att påverka saker och ting negativt när det redan är mitt fel att vi har svårt att få barn.

RD 5. Varför fäster inte en perfekt blastocyst på en tjock slemhinna?!?!

Symptom

Mensvärk som kommer och går
Magen känns liksom vätskefylld som innan mens
Ibland hugger det till i sidorna när jag drar efter andan.
Inga ömma bröst längre
Otroligt dåligt humör, ledsen och uppgiven
Magen känns uppblåst på kvällen

Fryser hela tiden

FET  [x]
RD1  [x]

RD2  [x]

RD3  [x]

RD4  [x]

RD5  [x]

RD6  []

RD7  []

RD8  []

RD9  []

RD10 []

RD11 []

RD12 []

RD13 []

Testdag []

Positivt test []

Lyckat UL []

Jag förstår inte vad det är med mig idag. Känner mig helt förstörd och kan inte koncentrera mig på jobbet. På lunchen la jag mig i vilorummet en timme och nu sitter jag med stängd dörr till kontoret. För första gången på väldigt länge har jag gråtit flera ggr helt oprovocerat, pga att känslan i kroppen är så fruktansvärd. Tom känner jag mig. Helt jävla tom.

Jag förstår inte hur det kan gå från en bra känsla till denna hopplöshet?! över en natt.

Kanske är jag inte van vid alla hormoner längre. Kanske gör ett eventuellt misslyckande mig mycket mer rädd än vad jag trodde att det skulle kunna göra. Jag är rädd att våra embryon inte alls är av bra kvalité. Att A-V var ett guldägg, en "en-på-miljonen" och att vi inte kommer att lyckas igen. Kanske blev jag överumplad av de här otrillräcklighetskänslorna som jag slängt av mig efter förra IVF:en.

Fick svar från Titti hos TF där hon skrev:
"Isåfall kan du börja på 2:a mensdagen med menopur 75ie. Men jag hoppas du slipper :)"

Det hoppas jag med!!

Jag vaknar numera alltid kring 5-6 varje morgon och börjar såklart på en gång analysera. Till min stora besvikelse kändes kroppen imorse som vanligt och det stramade ingenting när jag sträckte på mig. Bröstvårtorna var mycket mindre känsliga. En stor äckelvåg av besvikelse drog in över mig och jag kände mig så fruktansvärt tom! och dum. Dum som så sent som igår haft en bra dag då jag faktiskt börjat känna mig hoppfull. Då stramade det ordentligt i magen och bröstvårtorna var känsliga. E sa hela tiden att han hade en bra känsla inför det här och det hade jag också.

Jag kunde inte somna om så jag gick till duschen och stod där länge utan att tända ljuset. Hade sån lust att ha sönder något eller slå mot något för frustrationen bara slet i mig. Orkar inte tappa hoppet redan nu!

Nu har jag lugnat mig lite. Skickat ett förberedande mejl till TF för att veta vilken dag jag skulle få börja med sprutorna igen om mensen kommer. Vet att det är tidigt och kanske onödigt pessimistiskt men det känns bättre att ha koll än att få panik om den dagen kommer.

Ruvardag 4 idag. Läser jag om min senaste RD4 känner jag igen rätt så mycket men den stora skillnaden är nog brösten och intensiteten på värken i magen. Har för första gången funderat på att tjuvtesta, bara för att skydda mig själv. Helgen innan TD ska Pennan och Kameran fota ett bröllop och jag vill inte behöva vara med om någon jobbig överaskning precis innan. Undrar när man isåfall kan testa? RD10?

10 dagar kvar, suck!

Symptom

Det ilar lite från naveln och neråt när jag sträcker på mig. Detta kom efter att jag kissade imorse och har blivit mildare och mildare.
Bröstvårtorna är lite känsliga fortfarande men inte alls som igår.
Mensvärk som kommer och går längst ner i magen. Mest när jag sitter. Magen är som vanligt när jag ligger ner.
Otroligt kort tålamod. Känner mig tom och uppgiven.
Nedre magen känns uppsvälld ungefär som vid mens. Det stramar och sticker ut åt sidorna när jag sitter ner.
Frysen och allmänt trött på situationen och mig själv.

FET  [x]
RD1  [x]

RD2  [x]

RD3  [x]

RD4  [x]

RD5  []

RD6  []

RD7  []

RD8  []

RD9  []

RD10 []

RD11 []

RD12 []

RD13 []

Testdag []

Positivt test []

Lyckat UL []

Imorse ställde jag klockan på tidigt tidigt och smög upp utan att väcka resten av familjen. Jag blåste ballonger, stack in godis i en godiskaktus, gjorde varm choklad och mackor och tände ljus. E fyller nämligen 30 år idag!

A-V blev väldigt förvånad när jag kom in sjungandes med en bricka i handen. Än mer förvånad blev hon av att det var pappa som fick presenter och inte hon. Hon fick en egen kopp varm choklad men såg genast skålen med jordgubbar och dök på den största. Vi fikade och myste tillsammans ett tag innan det var dags för påklädning inför förskolan.

Imorgon har vi varit tillsammans i 13 år. Inga speciella planer för den dagen förutom att bara ta det lugnt.

E är helt underbar och verkligen en klippa. Då jag hade en skitdag igår kom han hem sent men lyckades ändå få mig rätt så positiv innan det var dags för sängen. Han höll sina händer på magen och skickade över en massa kärlek till grodan, lämnade ett stort rött hjärta där som jag skulle tänka på när jag blir negativ under dagen. Det är väl för att han är den i förhållandet som inte måste gå runt och känna efter som han kan vara så positiv. För även om den andra partnern såklart önskar och hoppas och bävar inför TD så är det en helt annan sak att vara den som ska bära... Det är så jobbigt att gå omkring och analysera varenda känsla och varenda tanke. Försöker verkligen inte tänka negativt utan spela upp läkarens ord i huvudet hela tiden "Ni har bra chanser med det här embryot".

Men det är svårt. Det är jättesvårt. Mycket svårare än jag trodde att det skulle vara. Jag har svårt att tänka tillbaka på att jag faktiskt har varit gravid. De minnena av hur magen växte och hur det kändes är liksom svårare att framkalla nu än innan.

På kvällen igår nojjade jag över att brösten inte gjorde ont och att jag ville ha en massa symptom. Därför blev jag glad när bröstvårtorna började göra ondare och mensvärken/ilningarna i magen tilltog på natten. Hoppades och bad att det skulle få stanna kvar! och det gjorde det iallafall än så länge.

Nu unnar jag mig en (eller två) chokladbitar från automaten på jobbet och spenderar lunchen i vilorummet. Hoppas att dagarna kan börja gå fortfare för just nu går de nästan bakåt! 10 dagar kvar till testdag!

Symptom

Fryser hela tiden som om jag har feber. Beror antagligen på en underliggande förkylning.
Det ilar och drar i höfterna då och då. När jag suttit ner ett tag och sträcker på mig kan det hugga till rejält.
Då och då kommer det duster av mensvärk som ligger som ett band över livmodern.
Bröstvårtorna är känsligare igen.
Trött och ledsen.
Huvudvärk eftersom jag inte dricker kaffe längre.
Ibland ilar det och drar lite över sidorna på brösten. Antagligen Lutinus som gör detta.
Alltså Lutinus. Det är skitäckligt när det ska ut igen! Ni som använt Lactal på natten vet vad jag pratar om. Det rinner som om man kissar på sig.
Pendlar mellan att vara hoppfull till att vara supernegativ.

FET  [x]
RD1  [x]

RD2  [x]

RD3  [x]

RD4  []

RD5  []

RD6  []

RD7  []

RD8  []

RD9  []

RD10 []

RD11 []

RD12 []

RD13 []

Testdag []

Positivt test []

Lyckat UL []

Tacksamt nog verkar det inte vara magsjuka som A-V hade utan tänder som spökar och E´s förkylning bet inte tag i mig så mycket. Var rädd för feber igår för jag hade frossa men tempen visade på 37.4 Jag försökte ta det lugnt och inte tänka så mycket. Satte på min gamla lista med gravidyogalåtar och dansade med A-V i köket. Ett tag kändes det verkligen hoppfullt. Men så övergick ruvardag 2 (eller 1) till 3 (eller 2) beroende på hur man räknar.

Jag vaknade med en känsla av uppgivenhet. Under gårdagen och natten stack och drog det lite i sidorna på magen och någon gång vaknade jag av att brösten var liksom hårda. Men när det började bli dags att stiga upp var allting som bortblåst. Det som skrämde mig mest var att brösten nu var precis som vanligt igen. Antar att det är Ovitrellen som gått ur kroppen.

Det gjorde mig så otroligt ledsen och jag ville inte gå upp. Grävde in näsan i A-Vs nacke och önskade så innerligt att jag kunde stanna så för evigt och att det skulle räcka. Att längtan efter flera barn inte skulle vara så jävla stark!
Förr kändes syskonlängtan liksom annorlunda än längtan efter A-V, men nu är det som om jag åkt tillbaka i tiden. Det känns likadant och lika starkt. Skillnaden är att jag inte mått dåligt så länge nu.

Jag gick upp, tog en Lutinus och stod länge i duschen. Försökte komma över känslan av att det är kört redan nu. Kom ihåg att jag bröt ihop totalt vid ruvardag 2-3 förra gången också. När jag läser om de dagarna finns det många likheter till hur jag mår nu men brösten är inte lika ömma och magen stramar inte när jag rör mig som den gjorde då. Visst, det kan bero på att livmodern är större nu än förra gången men jag sätter ändå inte mycket hopp vid att inte känna några symptom. Såhär var det förra gången vid denna tiden.

Imorgon fyller E 30 och jag har inte hunnit planera något speciellt. Vi har inte haft ork/tid/pengar att ens planera ett kalas. Dåligt! Vi har inte heller direkt pengar till flera försök och det hjälper ju inte att jobbet avskedat mig. Därför blev det inte en hemmadag med näsan i A-Vs nacke utan upp och på med kläder och t.om. smink för en gångs skull. Idag åker jag på arbetsintervju och hoppas att allting löser sig. Nu ska jag försöka fokusera på jobbet för mascara och tårar fungerar inte bra ihop.

Symptom

Det strålar i sidorna vid höftbenet (detta kom imorse efter Lutinus)
Svider/sticks lite över brösten (detta kom imorse efter Lutinus)

Ledsen, orolig, uppgiven
Små duster av värk som innan man blir dålig i magen (detta kom imorse efter Lutinus)

11 dagar till testdag

FET  [x]
RD1  [x]

RD2  [x]

RD3  []

RD4  []

RD5  []

RD6  []

RD7  []

RD8  []

RD9  []

RD10 []

RD11 []

RD12 []

RD13 []

Testdag []

Positivt test []

Lyckat UL []

Dämpande medel mot ruvarpanik såhär en helt ovanlig tisdag.