Ruvardag 2 idag och precis som förra gången är det skitjobbigt redan nu. För det första känns det precis som vanligt i kroppen och jag har ju inget att jämföra med eftersom jag var fullsmockad med hormoner sist. Nu om det ska komma en massa symptom kommer det att bli så tydligt, det var det inte då. Det hela känns så himla overkligt, att det ligger en liten blastis där inne. Som om jag drömt.

Kan inte sluta tänka på varför den första blastisen inte klarade sig? hade vi bara en enorm tur med A-V?

Sen kräktes A-V lite igår i sängen. Hon hade feber dagen innan med tillhörande dålig aptit. Hon har haft problem med uppen magmun så det är inte superovanligt att hon kräks lite men det i kombination med febern, aptitlösheten och att hon ätit dåligt på dagen gjorde mig fruktansvärt nervös för att hon ska ha magsjuka igen. Jag vågade inte sova i samma rum som E och A-V så jag klämde in mig i A-Vs barnsäng. Där sov jag oroligt och var såklart också rädd för att påverka så att embryot inte vill klammra sig fast.

Imorse var A-Vs bajsblöja lite lösare än vanligt och precis som jag var rädd för ringde hennes faster som idag är barnvakt och sa att hon är väldigt lös i magen. Vilken jävla tajming. Vet inte om det är pga tänderna för hon tuggar på flaskan och nappen hela tiden, eller om det är magsjuka igen. Hur skulle det påverka våra chanser om jag blir dålig? Dessutom är E jätteförkyld helt plötsligt och jag har ont i halsen!!

När brukar man säga att den fäster? Runt 1-5 dagar har jag för mig. Antar att jag egentligen skulle kunna spara all denna nervositet till nästa vecka men det är ju nästantill omöjligt.

Jag gick till vilorummet på lunchen och lyssnade på min gamla gravidyogalista en timme. Lyckades varva ner riktigt bra. Gick upp och värmde mat och tog en Lutinus. Trodde faktiskt att jag skulle kunna vara mer lugn än såhär, men det känns precis som efter ET med A-V. Gör en nedräkning och en symptomlista för att hålla koll, även fast det hela känns lite hopplöst nu.

Symptom

Det drar lite i sidorna mot höften. Fortfarande lite öm från återföringen.
Uppsvälld mage.

FET  [x]
RD1  [x]

RD2  []

RD3  []

RD4  []

RD5  []

RD6  []

RD7  []

RD8  []

RD9  []

RD10 []

RD11 []

RD12 []

RD13 []

Testdag []

Positivt test []

Lyckat UL []

Jag och E har på något sätt inte lyckats förbereda oss mentalt på vad som skulle hända. Märkligt att det är så svårt att ta in. När klockan ringde tidigt på Söndagsmorgonen hade jag därför fortfarande inte packat allt jag behövde. E tog A-V och jag sprang omkring som en galning och försökte få med allt. Egentligen behöver man ju inte så mycket men på nått sätt fick jag ändå ihop en stor väska och två påsar. Fråga mig inte vad som var i den för det var nog 50% onödigheter.

Mamma kom och hämtade A-V och vi åkte till macken för att fylla på olja och spolarvätska, sen styrde vi mot Falun. Vi lyssnade på "Fem söker en skatt" och skrattade åt att alla barn lät som robotar. Det tog inte många mil innan vi var fikasugna så vid Tönnebro blev det kaffe och munk/bulle. Det var riktigt skitväder så vi satt kvar i bilen men vi stod parkerade precis ovanför den plats på stranden där vi satt med A-V i somras under en paus på väg hem från Furuvik.

Vi bodde på Hotell Bergmästaren igen precis som innan ET och det var sig likt förutom att de målat om. Jag skrev en likadan lapp som innan återförandet som gav oss A-V. Den lämnade vi sedan på skrivbordet. Vi satte ihop sängarna och gick oroligt omkring där inne ett tag innan det var dags för middag. De bjuder på kvällsmat på detta hotell och enligt oss är det mycket bättre än Scandic som ligger tvärs över gatan.

Efter maten tog vi en sväng på stan. Nervositeten över morgondagen började göra sig påminnd riktigt rejält nu.
Det blev svårt att sova men vi försökte iallafall efter en kväll i sängen med två påsar chips och en stor påse godis. Eftersom det är gratis internet på hotellet tog vi med oss paddan och tittade på netflix. Bekvämt.

På morgonen vaknade vi efter kanske två timmars sömn av att telefonen ringde. Mamma berättade att A-V hade haft hög feber hela natten och att hon måste vara hemma. Vi strulade ett tag med telefonnummer osv till förskolan och sen försökte vi somna nån timme innan frukost. När vi städat, duschat och dragit ut på tiden till utcheckning virrade vi runt på stan ett tag till för att få tiden att gå. Vi hamnade på Waynes och tog en latte och varsin semla. Vi satt även där så länge vi kunde. Nu var jag jättenervös och kunde inte sitta still. Tänkte på att de antagligen tinade upp något embryo just då. Det var jättemärkligt att tänka på att vi snart skulle ha en liten blastis i magen.

Vi vandrade runt på gatan och gick mot kliniken. Jag hittade igen samma buske som jag tog kort på innan ET:n med A-V och tog ett kort. Vi var fortfarande alldeles för tidiga så vi tog ett varv till. Denna gång hamnade vi i den stora fina kyrkan som finns mitt i centrum. Vi gick in och tände ett ljus och bad en bön inför försöket. Efter det satt vi bara där tysta ett tag i kyrkans bakre del. Vilken underbart tyst och mysig plats.

Klockan 14 gick vi äntligen in på kliniken och det var som om tiden stått stilla. Vilken flaschback! E fick skriva på ett intyg om att han går med på att vi återför embryon i min kropp och sen fick vi vänta igen. Det satt ett annat par utanför äp-rummet också och thank God för att radion spelade nått klämmkäckt annars hade vi nog klättrat på väggarna. Först var det deras tur och när de kom ut med ett leende på läpparna och vi visste att det snart var dags kände jag mig nästan svimfärdig. Jag blåhöll E´s hand trots att han klagade på att den var svettig. Efter kanske 5 minuter öppnades dörren igen och kvinnan ropade vårt namn. Vi gick in.

Hon började med att berätta vart vi skulle stå och vi lydde. Sen sa hon att det första embryot de tinat inte klarat sig och jag blev iskall. Tacksamt nog fortsatte hon med att säga att nästa blastocyst klarat sig fint. Något klick med musen och vi fick plötsligt se en bild på en liten underbar blastis som nyss börjat "blomma ut". Den såg ut lite som blomkål tyckte E :)

-"Ja ni har ju varit med förr så ni vet ju hur detta går till" sa den kvinnliga läkaren. Dörren till labbet öppnades och en kvinna i blåa kläder och läkarmössa tittade ut. Vi fick högt uppge vårt namn och personnummer för att bli godkända. Jag drog av mig byxorna och hoppade upp på stolen. Hon förklarade vad hon skulle göra och började med att "sätta fast" mig (livmodertappen) i en hållare. Sen öppnade hon upp den vilket stramade lite och sprutade rent med vatten. Efter det sprutade hon in en vätska som jag antar är typ babyglue som falun kört med ett tag. En slang fördes in i livmodern. Hon gjorde ett VUL och såg att slemhinnan såg fin ut. Jag fick inte se mätvärdena men den hade växt på sig mkt sen i Tisdags och var nog runt 13 mm. Hon mätte också livmoderns storlek eftersom den blir något större efter en graviditet.

Läkaren ropade till labbet och så väntade vi på att kvinnan skulle komma ut med embryot. Jag passade på att fråga om upptiningen, om hur blastisen såg ut och om den hade blivit av med några celler eller så vid upptiningen. Läkaren förklarade att de aldrig blir av med celler. När de blir nerfrysta "skrumpnar" de ihop och vid upptining ska de "blomma ut" igen. Den första lilla blastisen hade inte blommat ut och det var därför den kasserades. Hon sa att man helst av allt strävar efter att frysa alla embryon nu, eftersom kroppen är så påverkad vid ett färskförsök så är det mer optimala förhållanden vid ett frysförsök. Hon sa att vi har goda chanser med detta embryo vilket kändes bra att höra!

Labbkvinnan tittade ut med en spruta vilken läkaren förde upp i livmodern. Detta utfördes utan VUL som sist. När hon släppt av embryot gav hon sprutan till labbkvinnan som gick iväg för att kontrollera att den inte var kvar i sprutan. Efter ett tag kom hon tillbaka och sa - "Det ser bra ut, lycka till!"
Ett nytt VUL gjordes och vi kunde se en liten liten luftbubbla mitt på slemhinnan i livmodern. E fick ta en bild på ultraljudsskärmen.

Jag ville inte hoppa ner och vågade knappt andas. Låg bara och höll på magen. Tillslut var jag ändå tvungen att ta på mig igen och gick försiktigt ner till E. Läkaren berättade att om vi blir gravida så finns det bilder på det lilla embryot att få. Tyvärr finns det inget på A-V eftersom de inte börjat ta kort på dem vid den tiden. Så Amanda och Camilla, ring eller mejla så får ni bilder. Tänk vad fränt! Jag blev ombedd att leva som vanligt men kanske undvika att hoppa på studsmatta eller rida häst ;)

Vi blev eskorterade till två st stolar utanför sjuksysterns rum. Samma stolar som vi satt på efter ET i oktober 2011. Tror det var samma kvinna som då som tog emot oss också. Vi fick ett papper med ordination att använda Lutinus två ggr om dagen. TF ordinerade tre ggr och det var helt ok om jag valde att använda fler än vad Falun sagt. Vi fick också ett papper med testdag och instruktioner om hur testet fungerade. Testdag 24:e Februari!
Eftersom vi inte hade några frågor satt vi och pratade lite om A-V. Vi tittade upp och såg att hennes lilla bild som vi skickat till dom hängde precis ovanför mitt huvud. Sjuksköterskan önskade oss lycka till och visade oss ut. Både jag och E sprang in på toaletten. Jag för att börja med Lutinus och han för att nervöskissa. Vi tog våra ytterkläder och begav oss mot bilen. Det kändes som om tiden stått stilla. Overkligt att det låg en blastocyst i magen och overkligt att vi skulle få åka hem till en längtansdotter som har sån stor anknytning till den lilla i magen!

Hela bilfärden hem kunde jag inte slappna av. Kunde inte andas normalt utan satt bara och tänkte på hur det kändes i magen. Undrade precis som efter ET:t  om jag kunde påverka något redan nu. Jag började googla första gången utanför Gävle! Vi stannade och åt på samma McDonalds som efter ET:t och "tiden står stilla"-känslan var starkare än någonsin.

Det var så skönt att komma hem till A-V och höra om hur hon busat med mormor. Hon var mycket piggare nu och blev glad över de kläder vi köpt till henne i Falun. Om hon bara visste vad som låg i magen när hon kramade mig. Nästan en del av henne.

Magen var uppsvälld och äggstockarna ömma efter alla undersökningar. Fick sitta med uppknäppta byxor hela dagen. Somnade med en puls på 100 ggr över det normala. Snälla lilla blastocyst, stanna kvar!

Nu ruvar vi! Höll på att förgås av nervositet innan det var dags. Det första embryot klarade sig inte vid upptiningen men det andra såg jättebra ut. Det ligger nu i min mage, helt galen känsla! Två st kvar i frysen.
Vågar knappt andas. Testdag den 24:a februari. Dessa embryon blev till den 24:e okt 2011. Hoppas det är ett bra tecken!

Det första jag gjorde efteråt var att gå på toa och ta Lutinus. Knepigt att titta sig i spegeln och se det gamla vanliga men samtidigt veta att det ligger något där inne i magen <3!

Bara minuter kvar nu!

Nu är det nervöst. Kanske tinas embryot upp nu. Vi dämpar nerverna med grädde och mandelmassa.

Nu vilar vi på hotellrummet. Börjar bli nervös inför morgondagen.

Nu är vi på väg!

Idag hejjar vi på fina http://intesomvitankt.blogg.se/ som är på ÄP just nu! Lycka till vännen!!