Vad kommer att hända och hur och när och varför...

är det enda som rör sig i mina tankar nuförtiden. Det finns så mycket runtomkring mig som jag inte kan styra över och det känns minst sagt frustrerande. När jag väntade Anna-Vera hade jag ett datum: "den dagen, den tiden" skulle jag gå hem på ledighet innan förlossningen. Det fanns tid att varva ner, fokusera. Jobbet väntade på mig när jag ville komma tillbaka vilket var en stor trygghet. Släkt och vänner omkring mig skötte sig och mådde bra. Det fanns ingen jag kände att jag behövde ta hand om eller oroa mig över. Det finns det verkligen denna gång och det gör mig arg. Arg för att jag känner att jag måste dra i saker jag inte alls ska behöva tänka på.

Med jobbet har jag ingen aning om hur det blir. Lillebror eller lillasyster är beräknad att komma den 31 januari och min visstidsanställning går ut en månad efter detta. Eftersom jag vill ha en hel lön för januari samt behålla ett jobb så länge det bara går så får jag väl jobba tills dess iaf. Det är supersvårt att säga hur jag kommer att må de sista veckorna men eftersom det går bra än så länge så antar jag väl att jag får satsa på att köra in i det sista. In i kaklet bara!

*Tänk om förlossningen sätter igång på jobbet? Tänk om vattnet går i fikarummet? Vilket avslut på 7 års arbete... "Tack och hej, det där får ni moppa upp!"*

Mitt möte med VDn gick jättebra men han kunde inte ge mig något svar på hur det blir med jobbmöjligheter förens i januari, kanske. Samtidigt har min äldre kvinnliga kollega (hon som fick vara kvar ist för mig för att hon sa att hon kunde mitt jobb) och min chef bestämt sig för att ta in en kvinnlig konsult som kan typ det jag kan. Hon är dessutom chefens sonhustru! vilket känns "sådär"... eller nej det känns skitdåligt!

Så tänker jag på förlossningnen också. Hur blir den? Kan man ha tur och få en smidig förlossning två ggr? 6 timmar av värkar känns betydligt mycket bättre än min systers 24! Minnet av hur det kändes och hur hemskt jag egentligen tyckte att värkarna var, börjar smyga sig på också. Värst var känslan av att vara fången i en situation man inte själv kunde styra över. Det var bara att ligga där och vänta på varje värk. Jag är också mer rädd denna gång för att det ska hända något med bäbisen, att den ska fastna eller så... Förra gången förstod jag inte riktigt att det verkligen var en liten bäbis som skulle komma ut till oss. Då var mitt fokus på att jag hade ont och att jag ville att smärtan skulle vara över. Nu vet jag bättre. Denna gången kanske det blir fokus på att jag har ont men också mer på hur barnet mår. Kommer antagligen att stirra oroligt på hjärtljuden genom hela upplevelsen.

Funderar också mycket på hur tiden efter förlossningen kommer att bli. Kommer arbetslösheten ligga som ett stort orosmoln över mig och förstöra? Kommer A-V att reagera positivt eller negativt på att få ett syskon? Kommer amningen att fungera...

Kommer jag att sakna att vara gravid? de enda gångerna jag verkligen gillat min kropp och mig själv.

 

Tesen

9 december 2014 09:28

Alla dessa tankar!!
Att du (eventuellt) blir arbetslös är ju inget du behöver bekymra dig om förrän när du har varit föräldraledig klart, så släpp det.
Sen håller jag med dig i att "allt" känns mer skrämmande denna gången, inte bara förlossningen, utan typ allt!!
Sluta tänk och va här och nu (jo jag vet, så himla lätt och säga men svårt att göra)!
Kramar i massor så här i tänkardagarna <3

EVL

15 december 2014 11:35

Tack vännen, jag ska försöka! Massor av kramar tillbaka!

 

Karin

9 december 2014 10:59

Det är bara att inse att livet går inte att planera. Jag försökte i somras men bebis kom i vecka 30. Första barnet, jag hade köpt en bok om förlossning som jag hämtade på posten när vi kom hem från sjukhuset fem veckor senare...Vi var på neo halva sommaren. Jag ville verkligen amma men det funkade aldrig. Men det löste sig, nu ligger bebis här och sparkar, skrattar och har börjat göra en massa ljud. Livet är toppen och jag som ville börja jobba fortast möjligt tänker vara hemma så länge det bara går. Njut av tiden och räkna med att allt löser sig för det gör det. :)

EVL

15 december 2014 11:35

Ja det låter som en bra idé Karin! Ska anamma det :) Kram!

 

C

9 december 2014 21:34

Men va?! Det där med en konsult som dessutom är bekant med chefen låter ju jäkligt fel. Det borde du ta upp med facket. Känns ju konstigt att du inte ska "vara nödvändig" men man behöver ändå någon för att ditt arbete ska kunna flyta på :/ Hoppas det löser sig med jobbet!
Alla dina tankar hör nog till och är säkert ett sätt att bearbeta att det snart kommer en bebis. Det kommer säkert bli en del uppmärksamhetssökning från A-V. Känns som något som hör till när det plötsligt kommer en till som tar fokus från mamma och pappa. Men tänk så mysigt de kommer ha med varandra :D Att ha syskon är ju awesome! Kramar

http://spyor.blogg.se

EVL

15 december 2014 11:35

Ja jag vet, det är lite knepigt. Jag har förtur om de behöver anställa men mitt jobb tar hellre in konsulter verkar det som :/

Verkligen, ett syskon är det bästa man kan få! Kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...