På föräldrautbildningen förklarade barnmorskan för de blivande fäderna att det garanterat kommer dagar då de kommer hem från jobbet och möts av ett stökigt hus samt en kvinna i morgonrock pga att bäbisen bara velat amma hela tiden. Idag är en sådan dag. A-V har varvat korta sovstunder med panikskrik med ammning. Efter flera timmar vid bröstet, sång och diverse sovknep fick jag henne äntligen att sova...

Man tycker ju att man borde kunna koppla av då men på en gång som hennes små ögonlock stängde sig började jag sakna henne.

Sovtaktik

Idag provar vi BabyBjörn för första gången och vilken hit det är! A-V är väldigt stark i nacken och när man håller i henne strävar hon hela tiden bakåt med huvudet så man får hålla emot med bägge händerna. Nu i BabyBjörnen kan hon träna nacken hur mycket hon vill och jag är inte längre bunden till soffan hela dagen. Hon kräver mycket närhet och nu eftersom det är hon och jag hela dagarna är det mest mamma som gäller. Hon vill helst ligga mot mitt bröst och se mig i ögonen. När det är dags att sova somnar hon bäst och fortast med mitt ansikte tryckt mot hennes, med min näsa mot hennes näsa.

Det är såklart jättemysigt men nu när hon börjat med powernaps på dagarna, sova 10 minuter och sedan vara vaken länge länge, blir det svårt att få någonting gjort. Är jag inte i närheten skriker hon och hon vill gärna höra någons röst hela tiden. BabyBjörn kommer att användas flitigt framöver.

Vi har en nyinköpt bärsjäl som väntar också men jag har inte fått det att funka riktigt än. Det är en ringsjal och jag förstår precis hur den ska sitta men varje gång vi försökt lägga ner henne i den har hon protesterat och det har inte sett särskilt mysigt ut. Får nog leta lite på youtube efter en bra instruktionsfilm.

Imorse vaknade jag som 27-åring och fick present från Anna-Vera. Det allra bästa är dock att hon numera ler och skrattar när hon ser mig. Mitt hjärta svämmar över varje gång hon låter oss veta att hon är nöjd och glad.

På tal om hjärtan som svämmar över så får jag från och med nu dela födelsedag med finaste Bubblan som äntligen kommit till världen. Välkommen fina bäbis <3 vi har aldrig träffats men jag tycker SÅ mycket om dig!

Jag har sedan länge haft en otroligt stark kräkfobi. Flera gånger har den isolerat mig från vänner och familj som råkat må lite dåligt och många gånger har jag varit så rädd att jag gråtit när magsjukorna härjat omkring mig. Det har oftast känts som om jag blivit jagad av äckelpäckelbacillerna.

Nu verkar det som om någon där uppe fått nys om min fobi för en viss liten madam slår rekord efter rekord när det gäller bäbisspyor här hemma. Alldeles nyss stod jag och hängde tvätt för brinnande livet medans A-V sov i sin liggdel på golvet bredvid mig. Helt plötsligt vaknar hon och börjar tjuta sådär som hon ofta gör innan det kommer kräks. Jag hinner knappt titta åt hennes håll innan hon lägger av världens kräks rakt upp i luften och ner över hela hennes ansikte. Lillstackarn skrek såklart för full hals och det var så mycket kräks kvar i munnen att hon gurglade.

Det fanns inget mer att göra än att bada hela bäbisen och försöka trösta. Tillslut somnade hon tårögd på mitt bröst. Stackars liten.

Tursamt nog dämpades kräkfobin rejält redan den dag hon kom till oss. Hon satte oss på prov på en gång och vi vågade inte lämna BB samma dag som det var tänkt eftersom hon svalt så mycket fostervatten och satte det i halsen när hon kräktes hela tiden. Eftersom hon inte lärt sig riktigt hur hon skulle få ut allt fick hon ibland inte luft och var tvungen att bli duttad i ryggen och vänt på mage.

Vem vet, kanske jag inte går i taket fullständigt när första magsjukan är ett faktum?

 
Badtjej som badar badkar med pappa för första gången.

Det har blivit dåligt med bloggande nu på ett tag. Både jag och E har varit jätteförkylda och A-V har varit otroligt sällskapssjuk och vill vara nära hela tiden. Vi har mest bara burit och gungat och dansat för att hålla henne glad.

Dagarna går så fort och A-V är mer och mer vaken och nyfiken på vad som händer. Vi har bestämt att varje månad ta ett kort på henne för att kunna följa hennes utveckling och se även de små små förändringarna.

Den första bilden, Anna-Vera 1 månad.

Nyfiken på världen.