Idag för precis ett år sedan föddes A-Vs kusin och vi fick äntligen se ett tickande litet hjärta på vårt allra första ultraljud (alla andra hade varit vul). Det känns så otroligt att det lilla hjärtat vi såg då nu redan är fyra och en halv månad och snusar i sin spjälsäng. Att jag är mamma det har jag fortfarande svårt att förstå trots att allting känns så naturligt med A-V.

Det händer saker hela tiden med henne. Hon vägde nästan 6500 gram vid senaste invägningen och hon är 61,5 cm lång. Igår på babysimmet låg hon på ett skötbord på golvet och hittade för första gången sina egna fötter. Det är en bestämd liten dam som vet hur hon vill ha det. Babygymmet är bara roligt på morgonen och bara då är det ok att lägga henne där själv ett tag. Hon sover till ca 10 varje morgon och väcker oss med sitt underbara leende och genom att sprätta av sig täcket med fötterna. Hon är otroligt intresserad av våra sysslor och kan sitta koncentrerat och titta på när jag målar eller bakar i köket.

På dagarna lägger hon sig kring 12 för att soca ungefär två timmar. När hon sen kliver upp är ingenting roligt på egen hand. Oftast får jag sitta bredvid henne i gymmet för att hon ska vilja leka. Vi dansar mycket och sjunger om det vi gör. Ett hett tips är skivan "nära dig" som finns att köpa på ensembleyria.se Den är helt fantastisk!

Jag tänker ganska ofta tillbaka på vem jag var före hela barnlöshetskarusellen. Det är svårt att minnas riktigt hur livet var för jag har blivit så otroligt förändrad, både på gott och ont såklart. Vi längtade jättemycket efter barn och eftersom vi träffades när jag bara var 15 och han 17 så fanns det mycket tid för att drömma sig bort. Vi skulle vara så himla duktiga och plugga, få jobb och köpa hus innan p-pillren skulle slängas. Självklart skulle det gå fort och smidigt att bli med barn. Jag funderade inte så jättemycket på hur det skulle bli att få bli mamma. Inga djupa funderingar iallafall. Livet bestod mest utav träning och plugg. Jag hade lätt för att få muskler ochh hade länge hållt vikten efter en tid av övervikt på högstadiet. Om man hade några bekymmer så var det att jag gått upp nått kilo eller att vi inte kunde köpa en snyggare bil eller något sådant dumt.

Nu efter nästan tre år av barnlöshetsbergodalbanan känns det som en luddig dröm. Både jag och E har förändras så oerhört. Vi fick helt annan syn på livet, vad som är viktigt och att allt inte är en dans på rosor. Jag tror absolut att vi är bättre föräldrar pga detta. Vårt förhållande är också starkare men vi inser också att det lika gärna lunde havererat. Det var lite som att gå på lina.

När vi börjar drömma om ett till barn kommer vi att försöka med de små vi har i frysen. Vi kommer inte att utsätta oss för stressen att det ska fungera av sig självt. Jag är helt övertygad om att vi skulle slungas tillbaka till den där desperationen riktigt snabbt. Dessutom är det ju faktiskt fyra små liv som väntar där i Falun.

Igår vågade jag mig iväg på ett första träningspass. Jag kommer nog aldrig komma tillbaka till superformen jag hade för några år sedan men får jag bara rumpan tillbaka (som helt försvunnit efter graviditeten) så blir jag nöjd.





Ang det stundande dopet så pågår förberedelserna för fullt. Jag har bakat 60 chokladbollar, kolakakor och ska sätta igång med hallon och citronbiskvier när orken faller på. Vi beställde servetter med fint tryck på och jag har gjort flera meter vimplar av presentpapper som ska hänga i lokalen. På bordet kommer det att stå lila lyktor och det ska även strös lila tygblommor kring dem. Tårtorna kommer att vara lila blåbärsprinsesstårtor med vita snöflingor på vissa och vita fjärilar på vissa. Min fina kusin kommer att sjunga i kyrkan och får vi en bra inspelning kommer jag nog att lägga ut ett klipp efter dopet.

Tanken är att någon av dessa ska användas till julkort/tackkort efter dopet.

A-V är inne i en tillväxtperiod just nu och det märks på hennes humör. Det pendlar verkligen upp och ner. Igår vägrade hon somna och skrek så att hon kippade efter luft. Det vägde hon upp genom att sova hela natten uran att skrika efter mat och vi hade en mysig sovmorgon till kl 10. Ikväll har det också varit lite gnäll men som tur är verkar hon acceptera att hon ska sova bara vi lögger henne i sin egen säng. Är lite imponerad att hon är så enkel att lägga med tanke på att hon sovit mellan oss i sängen tills hon fyllde 4 månader. Nuförtiden lägger jag bara ner henne, pussar tre ggr i pannan och går ut ur rummet.

Tänker ofta på min mosters tips om att alltid behandla sängen som om det är något bra. Ofta när vi var barn och man gjort något dumt fick man gå in på sitt rum och sitta på sängen som bestraffning. Min moster bestraffade sina barn genom att hota med att de inte fick lägga sig i sin gosiga säng. På så sätt förstod barnen att det är mysigt att få gå och lägga sig. Ganska smart tycker jag.

Veckan har varit fylld av kontraster. Ledsen eller tokglad A-V, bara kissblöjor - världens största bajsblöja (jag hade tur som precis hade lömnat över henne till E när hon släppte av no.2 för ca två dagar).

Oj vad tiden bara flyger iväg. Anna-Vera är redan 4 månader gammal, hur gick det till? Nu är det jättekul att stå upp och hon är verkligen stadig. Hon "pratar" mer och mer och hon lägger märke till saker i sin omgivning. Små barn är särskilt intressant att titta på. Det har blivit svårare att sysselsätta henne eftersom hon snabbt blir lite less på saker hon tittat på tidigare. Som tur är har hon uppäckt att det finns leksaker på sidan av gymmet för de som hänger i den är ointressanta vid det här laget.

Vi har varit motståndare till gåstol från det att hon föddes men när vi var på besök hos en väninna med en son i samma ålder så fick hon prova att sitta i hans stol och vilken glädje det var! Hon kunde inte ta sig frammåt men hon tryckte på alla knapparna och såg väldigt road ut. Nu har vi beställt en egen men hon kommer bara att få sitta i den korta stunder och mer efter att hon lärt sig krypa. Vill inte att hon ska hoppa över det.

Hon har fått prova på att äta lite frukt nu när hon fyllt 4 månader. Det första hon fick smaka på var blåbärspuré och det älskar hon. När hon fick in skeden i munnen så blev hon så glad att hon skrattade till. Vi har också provat att ge henne lite mangopuré och hon har fått suga lite på ett äpple som E höll på att äta. Nu får det nog vara bra ett tag för hennes bajsblöjor minskade väldigt drastiskt i antal. Undrar om hon är lite förstoppad eller om det bara blir så när man introducerar mat. Dessutom känns det väldigt tidigt. Det var såklart jätteroligt att få introducera lite smak men det gjorde också lite ont i mammahjärtat för jag vill att hon ska vara liten så länge det går. Snart har jag blinkat och så tar hon studenten.

Hon är fortfarande en sömntuta på mornarna och en piggelin på kvällarna. Igår fick hon somna på E´s bröst i soffan och klockan var nog 21.30 innan hon la sig för kvällen. I morse låg vi och gosade tills klockan var nästan halv 11. Då gick vi upp och gjorde iordning ett bad till henne. Det blir en dag utan en massa måsten utan jag ska bara njuta av att vara hemma med henne.

A-V kräver mer och mer uppmärksamhet nu när hon kommit på att hon både kan sitta och stå (i knät när man håller i henne). Hon älskar att stirra och tycker mycket om att titta intensivt på allt och alla som kommer i vår väg. Det var ett tag sedan vi vägde henne med hon är nog uppe i 6 kilo skulle jag tro. Det börjar tära på mina handleder, speciellt när vi sjunger "en flygande bäbis" på babysången och lyfter upp de små ovanför våra huvuden.

Fars dag, som såklart uppmärksammades här hemma var jättemysig. E fick frukost på sängen och fina paket av A-V. Vi låg kvar i sängen och åt med henne mellan oss i skenet av tända ljus. Vi pratade mycket om tiden innan A-V och hur ofattbart det fortfarande känns att hon verkligen finns här hos oss. Dagen spenderades senare hos både E´s och min pappa. En massa tårta och onyttigheter blev det. På kvällen fick jag världens flashback till hur det var för ett år sedan då jag gick omkring här hemma och mådde konstant illa. Måste behärska mig med sötsakerna nu. Jag och E skakar hand på att vi ska bli nyttigare ungefär två ggr i veckan, men redan samma kväll brukar vi ändå sitta i soffan med varsin kaka i handen.

Trots sötsaker så är jag nere på min normalvikt igen (fast utan alla härliga karatemuskler :/). Behandlingarna hade lagt på några kilo också som det kändes skönt att bli av med. Eftersom vi sa nej till p-piller så är jag äntligen helt utan tillsatta hormoner och det känns bra att kunna låta kroppen vila lite.

Tiden går med rasande fart och idag är A-Vs sista dag som en tremånadersbäbis. Om några dagar ska hon få smaka på riktig mat för första gången. Självklart ska det filmas :) E börjar se fram emot att gå på pappaledighet några dagar i veckan och jag bävar inför att gå tillbaka till slitet på jobbet. Ringde faktiskt igår och bestämde med chefen att jag bara vill jobba 40%, alltså två dagar i veckan istället för tre. Det var en lättnad att få ok från henne efter flera veckor av vånda inför att behöva "lämna" A-V. Två dagar på jobbet känns mycket lättare än tre.

Vi firade E lite försiktigt på fars dag förra året men detta blev hans allra första riktiga firande och det var stort. Varje gång far och dotter är tillsammans kan jag se vad enormt stolt och kär han är. Det gör ont i hjärtat när jag tänker tillbaka på den tiden då jag hela tiden var tvungen att berätta att det gått åt helvete och jag såg att han blev så ledsen. Det enda vi önskade för varandra var att vi skulle få bli föräldrar. Det är verkligen ingen självklarhet att få barn och varje mor och fars dag framöver kommer uppmärksammas rejält hos oss.

Det funkar ganska bra med rutiner nu och jag har lärt mig hur A-V fungerar med sovningen. Nu går det jättebra att lägga henne ensam i sin spjälsäng i vårt rum när det är dags för en lur. Jag pussar henne tre gånger på pannan och stoppar om henne. Hon vaknar ungefär 9-10 på motgonen (jag vet, jag är jättebortskämd!) och sen är hon vaken några timmar innan hon vanligtvis kraschar i gymmet. Vi är inte sådär att vi inte kan åka någonstans vara för att det inkräktar på hennes sovtid, hon tar alltid igen det och hon sover bäst när det är mycket liv och rörelser omkring oss.

Nu är hon snart 4 månader och hon visar mer och mer sin personlighet. Då hon vaknar och får syn på oss börjar hon le och skiner upp som en sol. Hon "pratar" mer och mer och ibland gör hon samma ljud ifrån sig som jag gjorde när jag var bäbis. Det låter typ som "ärru".

Nu reagerar hon mer på sin omgivning och gråter om hon ser någon med glasögon. När hon ska ligga ner på mattan med alla andra bäbisar på babysången ser hon sig omkring och sen blir hon jätteledsen. Hon tycker om tryggheten av min famn allra bäst.

Hon har växt på sig ordentligt och för två veckor sedan vägde hon 5510 gram och var 58 cm lång.

Idag har vi tillbringat dagen med fina A, tack så mycket vännen! På kvällen fick vi besök av mamma och mormor som tog med sig både middag och efterrätt. Nu väntar äntligen en helg tillsammans med E. Vi ska fira hans första fars dag och A-V har självklart köpt lite presenter, men hon fick lite hjälp ;).