Idag är jag dunderförkyld. Så typiskt när man vill vara frisk och kry inför det som väntar! Planerar att åka till apoteket på lunchen och länsa hyllorna.
Det är bara 6 dagar kvar nu vilket betyder att IVF närmar sig med stormsteg. Just nu är det inte biverkningar eller smärta vid äggplock som gör mig orolig. Jag är orolig att det inte ska bli någon skillnad...
Efter två år av olika behandlingar har hoppet vid varje nytt försök nästan försvunnit. Visst hoppas man men jag tar näsan för givet att det inte ska funka. Att misslyckas har blivit vardag och jag har svårt att föreställa mig hur det skulle kunna gå vägen någon gång.
Så nu är jag rädd att samma känslor ska infinna sig under IVF-behandlingen. Någon som har ett bra tips på hur man laddar om? Hur ska jag få hoppet tillbaka?
Miss Baglady
17 augusti 2011 10:44
IVF är INTE samma sak som pergotime eller andra liknande doser. IVF är ett helt kontrollerat sätt att se till att ditt ägg möter hans spermier. Du får inte tillbaka ägget om det inte har blivit befruktat. Bara en sån sak tycker jag gör att man ser IVF som en helt ny grej. Ett helt nytt sätt att försöka på. För med pergotime så har man ju egentligen ingen aning om ägg och spermie någonsin träffas. Det vet man med IVF. :)
http://baglady442.wordpress.com
EVL
21 augusti 2011 18:34
Tack, det känns skönt att kunna tänka på det så :)
Kramar
Åren går
17 augusti 2011 11:27
Tänk att det är skönt att gå vidare till något som ni aldrig har provat. Eftersom ni aldrig har provat det så finns inga misslyckande att tänka på. Ett nytt kapitel i boken. Och ni kommer att lyckas! kram och massa tumhåll
http://arengar.wordpress.com
EVL
21 augusti 2011 18:54
Tack så mycket vännen! Ska tänka så :)
Kramar
Längtan
17 augusti 2011 16:15
Vet egentligen inte om jag har något bra svar på hur man laddar om. Vår längtan att få ett barn i våra armar är så stark så att vi gör allt för att komma dit. Jag tror att man måste tro på att det kommer lyckas, annars kan man lika gärna lägga av. Ni kommer lyckas! Jag lovar inte att det blir på första försöket, men det kommer gå. Vid första försöket var jag helt säker på att det skulle lyckas, men riktigt så enkelt är det tyvärr inte.
Orka kämpa, var arg, var ledsen och besviken, men kom ihåg att ta hand om varandra på denna resa. Det är verkligen jätteviktigt. Har läst alltför många bloggar där relationen blivit lidande på grund av barnlösheten och misslyckade behandlingar. Tänk på att ni är två om detta så att ingen av er blir utanför. Tror det är lätt att mannnen blir lite utanför då det mesta handlar om kvinnan kropp.
Vi ska få våra plus!!
Stor kram och krya på dig.
http://langtantillbarn.blogspot.com
EVL
21 augusti 2011 18:54
Tack så mycket för dina fina råd vännen! Vi tänker verkligen på varandra i denna resan. Är skiljsmässobarn så jag är konstant orolig för hur "vi" mår.
Ja det ska vi! Förhoppningsvis snart ;)
Tack och stor kram tillbaka!
Du + jag och framtiden
17 augusti 2011 18:35
Det kommer per automatik.... Hur vet jag inte, men det gör det. Jag har 10 år bakom mig med oskyddade samlag, utan minsta tillstymmelse av graviditet. Trodde många gånger att jag aldrig skulle få uppleva en graviditet. Men efter 10 år och 2 ivf:er lyckades vi på vårt första fet.....
Ge inte upp, jag tror på er!!!!
Kram!!!
http://dujagochframtiden.blogspot.com
EVL
21 augusti 2011 18:53
Tack vännen, det ger mig hopp!
Kram
AnnaCecilia
17 augusti 2011 18:37
Det är jättesvårt, men försök fokusera på annat. Måla om huset, måla tavlor, ut i skogen. osv...
Ta en dag i taget och försök låta bli att tänka så mkt. Det är den värsta fienden..
Kram!
...ps..o krya på dig..ds
http://bebiskarusellen.bloggplatsen.se
EVL
21 augusti 2011 18:52
Tack så mycket för omtanken och kramen Cecilia!
Kramar tillbaka!
M
17 augusti 2011 19:09
Åh, vad jag känner igen mig i dina tankar. För mig är nog tanken på att vi testar något nytt, och framförallt något som kan styras på ett helt annat sätt än "enkla" hormonstimuleringar, det som fortfarande får mig att hoppas. Jag vill tro att läkarna genom att kunna se äggen och spermierna kan hjälpa oss på ett helt annat sätt. Kanske inte riktigt något svar på din fråga, men lite hur jag tänker iaf :) /M
http://bortomlangtan.blogspot.com
EVL
21 augusti 2011 18:51
Tack vännen, det hjälper att tänka så :)
Kramar!
candra
17 augusti 2011 20:47
Hoppet är det sista man blir av med, jag tror att du har lite kvar och det kommer att infinna sig när ni väl satt igång. Prova med sinova tabletter, dem är för bihålorna men dem rensar ut näsan helt om man bara snyter sig. Sedan finns det huskurer som Whiskey, honung, citron och varmt vatten, alvedon och strepsil för halsen.
Det här kommer att gå galant ska du se!
Kram och krya på dig
http://hizukiblogg.cryptorize.com
EVL
21 augusti 2011 18:51
Hoppas det jag med vännen!
Tack så mycket!
Kramar
Kix
17 augusti 2011 22:38
Om man nu skall tro på allt som sägs (???!!!!) så är det kanske bra att inte vara alltför laddad heller. Det jag tänker på är att den enda gång vi har blivit gravida är ca 1 vecka efter att vi lämnat tillbaka Gumman. Jag kommer ihåg exakt min känsla eftersom ägglossningsstickorna inte gav något utslag "- Äh, varför bryr jag mig?? Det hjälper ju ändå inte." Jag vet inte om jag var helt off rent känslosmässigt eller om känslan av att det ändå inte "tar sig" gjorde att det gick bra. Jag vet inte... jag bara spånar. Min man tror delvis på denna teori.
Kanske det är bra att inte vara helt och fullkomligt laddad?
Förresten - STACKARE (ditt senaste inlägg)!!!
Kram Kix
http://kix.bloggplatsen.se
EVL
21 augusti 2011 18:50
Ja det kanske är så, att det hjälper att tänka på annat. Undrar bara vad man ska hitta på för att kunna koppla bort tankarna?
Tack vännen!
Kramar!
Maya
18 augusti 2011 10:11
När jag pratade med en kurator inför vårt andra ivf (efter över 10 hormonstimuleringar dessförinnan + en ivf med missfall - d.v.s många omladdningar..) så pratade vi om att tänka ett steg i taget. Att tänka att "nu ska jag/vi göra en behandling", inte "nu ska jag bli gravid och bli förälder". Det låter förstås som en trist inställning när man längtar så in i helvete efter ett barn, men ibland kan det vara det enda sättet att orka med, att bryta ner delmomenten. Det är så mycket som ska klaffa vid en behandling, och utgången är ju tyvärr oviss. Så även om chanserna är goda och optimism är viktigt så är det ett sätt att tänka, de dagar som orken och hoppet känns avlägsna. Kanske inte funkar för dig, och speciellt inte inför ett första ivf när hoppet är så stort. Men det kan som sagt vara något att ha i bakhuvudet för dåliga dagar "vi ska ta oss igenom den här behandlingen och det kommer att gå bra, resultatet vet vi inget om, men vi kommer att klara av behandlingen."
Kram och styrkesparkar!
Kram
EVL
21 augusti 2011 18:44
Det var ett bra tankesätt Maya. Ska försöka tänka så jag också.
Tack för kramar och sparkar :)
Stora lyckokramar tillbaka!