Dom ringde inte. Vi väntar utanför insättningsrummet!

Vi ligger på hotellrummet och är nervösa. Varken chips eller jordgubbar hjälper.

Sitter på jobbet och hostar. Är inte alls med på banan idag men halsen känns iaf bättre vilket är skönt. Ingen feber idag och det tackar jag för eftersom jag vet att det skulle vara en big no no vid insättning av embryon. Tidigt imorse fick jag ett samtal från min mamma som berättade att hon varit på en bjudföreläsning för administratörer igår. Tur som hon alltid har hade hon vunnit en övernattning för två personer, fredag till lördag på valfritt Scandichotell i Sverige! Den gav hon till oss så nu provar vi hotell nr 3 i Falun och lägger pengarna på att gå ut och äta något gott på kvällen istället. Scandic Lugnet ligger ca 10 minuter gångavstånd från Centrum men vi kommer nog att ta bilen ner till kliniken när det är dags. Vet att man inte vill röra sig så mycket efter en insättning. Skulle jag kunna hålla mig från att andas och kissa i några dagar efter ett FET skulle jag göra det. Blir nog skönt att ligga med dropp efteråt om vi kommer så långt.

Tänker hela tiden på embryot som inte klarade sig. Kommer vi att behöva vara med om det igen? Mår illa vid tanken. Det får inte bli så!

Det känns märkligt att det snart är dags. Är jag beredd? Kommer vi klara om telefonen ringer på Lördagen? Kommer vi att få ruva igen? Sista chansen för en eventuell "tvilling" till A-V nu.

Falun ringde upp och sa att en sköterska valt att komma in och jobba på sin lediga Lördag. Har jag sagt att Falun är helt fantastiska?! Det betyder att jag får droppet direkt efter insättningen istället men att tiden vi ska vara på klinken tidigareläggs till kl 11 så att man kan göra redo nålen osv.

Vi behöver alltså inte åka ner till Falun på Fredag. Först blev jag glad, för det är ju bättre om jag får droppet som det var tänkt från början. Sen blev jag mindre glad när jag kom på att vi då måste jobba hela fredagen också. Jag har sett fram emot att få vara lite ledig med E och få bo på hotell. Stackars E är också tokförkyld precis som jag och jätteless på jobbet. Det tog oss ungefär 10 sekunder att komma överens om att ha kvar hotellrummet och åka ner dagen innan. Vi tar det lugnt på morgonen och lämnar A-V till hennes faster i lugn och ro, sen åker vi vidare till Falun och kurerar vår förkylning på rummet. Hotell Bergmästaren som vi bott i förut serverar gratis middag så vi behöver inte ens lämna byggnaden om vi inte orkar.

Det blir skönt att slippa jobba dagen innan. Eftersom tiden för insättningen flyttades frammåt skulle vi ha behövt åka hemifrån klockan 6 på morgonen för att hinna precis. Inget mer stress tack! Hoppas bara att vi kommer så långt som en insättning på lördag. Börjar bli nervös redan nu.

Förkylningen vill inte ge med sig och snart är det dags att hämta hem A-V från föris. Hoppas att hon inte har lika mycket överskottsenergi idag som hon hade igår för då måste jag nog ringa in kavalleriet. E jobbar såklart till 21.30 ikväll. Känns som ett under att jag överlevt hela arbetsdagen snart. Fast jag har inte varit produktiv alls iofs...

Två arbetsdagar kvar, sen åker vi till Falun för att få dropp i 1.5 timme. Efter det blir det ännu mer väntan och sen (om blastisen klarar upptiningen) blir det insättning på Lördag. Det känns... jag vet inte hur det känns. Lite opepp. Har blivit så jädra förkyld så jag snart inte kan prata och att jag äter medicin för att sätta ner imunförsvaret hjälper ju inte direkt tillfrisknandet. Igår gick det åt skogen för en av de viktigaste personerna i mitt liv och det känns också tungt och orättvist. Jag visste att det skulle krävas extra hjälp för oss i syskonkampen men inte att det skulle bli såhär. Verkar som om vi båda fått vakna till och upptäcka återigen att livet inte alltid blir som vi tänkt oss.

Jag känner mig blödig och varje dag märker jag att jag lagt på mig lite extra. Orkar inte vara den vanliga glada Lise just nu. Skönt iaf att min kollega åkt på turné bland våra kunder så att jag får vår kontorsdel nästan helt till mig själv. Här kan jag sitta med 14 koppar te och segjobba tills det är dags att hämta A-V. Lilltjejen som för övrigt inte ger fem öre i att hennes mamma är sjuk. Igår fick jag lägga henne lite tidigare så att jag kunde krascha i soffan och ligga i koma tills E kom hem. Han är också sjuk så vi åt en massa glass ihop och gick och la oss med varsin halstablett i munnen.

Hoppas jag hittar peppen innan Lördag, för blastisens skull.

Har ju glömt att berätta om vårt allra första utvecklingssamtal! Både jag och E såg fram emot det jättemycket och förra Torsdagen var det dags. Vi träffades på parkeringen och smög in bakvägen så att A-V inte skulle se oss och bli ledsen.

Vi satt inklämda i ett litet kontorsrum och både jag och E hade ett fånigt leende på läpparna. På bordet hade hennes förskolelärare lagt en pärm som det stod Anna-Vera på med stora bokstäver. Vi fick läsa och se på bilder som visade hennes framsteg i matte, fyik, natur och svenska. Fina roliga bilder på en koncentrerad dotter som ställde vikter på en våg eller experimenterade med vad som flyter och vad som sjunker när man släpper ner dom i en skål med vatten. Vi såg hur glad hon var på utflykterna när de utforskade en gammal rostig moped i skogen och när hon fick åka till biblioteket hade hon rivit ut och omorganiserat böckerna istället för att läsa dem.

A-V är väldigt omtyckt på föris, speciellt av de äldre kidsen. Hon får ta emot mycket beundran av gruppen, vilket man kan se på små rivmärken och pussmärken ibland. Ute på gården får hon åka pulka och cykel med de stora barnen och en kille som heter Algot har fattat tycke extra mycket för henne. Tydligen är det ömsesidigt :) Han brukar fråga om han får äta inne på småbarnsavdelningen bara för att vara nära henne. Så gulligt. När jag hämtade henne i fredags stod han i grinden och sen i dörren för att vinka av henne.

Samtalet var rätt så kort och det fanns inte så mycket att prata om faktiskt. A-V trivs bra, är glad och omtyckt. Tyr sig till alla lärare och äter och sover bra. Hon älskar att läsa böcker och att sjunga.

Nu är Ovitrellen tagen och vi slipper därmed sprutor, iaf för detta försök. Skönt att äntligen få ta den och jag var inte alls så sur som det ser ut på bilderna :) Har mått riktigt dåligt i några dagar. Det gör redan väldigt väldigt ont i äggstockarna och Prednisolonet gör mig yr och illamående. Får se om det kommer att gå att äta dom i nästan tre veckor till.

Detta är första gången som det antagligen (som vi vet) släpper två ägg samtidigt ur varsin äggstock, och det känns. Det spricker och hugger då och då. Gör riktigt ont att sätta sig ner och jag har inte gjort många knop idag. Får se hur det känns imorgon om Ovitrellen boostar på detta. Om jag fick gissa skulle jag säga att jag redan haft ägglossning men jag har inte kontrollerat med stickor eller så. Väljer att lita på läkaren i Falun som var bestämd med att den skulle tas idag.

Värsta ägglossningen hitills, och då har jag inte ens tagit Ovitrellen än :s