I vårt fikarum står det tre mysiga skinnsoffor från Ikea, de tymmer totalt tre personer var. Det finns också tråkiga trästolar och några pallar, så sofforna är ju väldigt eftertraktade. Redan i kaffekön står folk och trippar och spanar nervöst efter en plats. Någon luring brukar alltid slinka före som en vessla för att hen tagit kaffe i en annan snabbare automat. Eftersom vi är svenskar fyller man på sidorna på soffan först och sen stolarna och sen pallarna. Man vill inte sätta sig i mitten av soffan om man inte kan hjälpa det. Då tar man hellre en ranglig pall och blir utan både frukt och bord att ställa sin glödheta kopp på.

Idag hade jag tur och lyckades haffa en plats i ena soffan. Tyvärr kände jag direkt att det inte alls kändes bra. Soffans ryggstöd är alldeles för lågt och det liksom lutar så att man inte sitter rakt utan lite halvliggande. Om man skulle släppa taget med fötterna skulle man helt allvarligt glida ner på golvet och in under fikabordet helt utan ansträngning. Efter ett tag börjde jag känna att det tryckte på om tusan från magen upp mot lungorna. Överkroppen och huvudet blev tunga och sprickfärdiga. Jag tappade liksom hörseln. En typisk varningssignal.

Jag försökte lite diskret korva till mig (norrländskt uttryck) och hitta en bättre ställning då HR-chefen plötsligt kommer in i rummet. Han tittade sig oroligt omking i rummet och såg att alla pallar och stolar var upptagna. Den långa mannen sätter sig motvilligt i mitten av soffan där jag sitter och krampaktigt håller tag i armstödet. Det går några minuter och sen känner jag att jag försvinner bort. Det är som en stor våg av medvetslöshet kommer emot mig och plöstligt trycker magen upp den där bananen och halva koppen latte som jag nyss satt i mig. Fort som tusan sätter jag mig raklång och lyckas hejda det som var på väg att hända. Några djupa andetag så att jag visste att jag klarade av att gå utan att svajja och sen gick jag snabbt därifrån till mitt kontor.

Herregud om han visste den där HR-Bosse hur när det var att han fått både en banan-och-kaffe-spya samt en tung gravid tjej i knät. Hade blivit lite pinsamt att gå och fika framöver. Jag får nog akta mig för att sitta alldeles bekvämt från och med nu.

 

TantGlad

9 november 2014 20:14

Halloj.
Är ute på bloggvandring och Halkade in här hos dig.
Ska kolla vidare nu i din fina blogg.

Hejsvejs!

http://tantglad.bloggo.nu

EVL

17 november 2014 12:49

Hejsan!
Kul :) kolla på du.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...