Det har verkligen skett förändringar både hos mig och E sen vi plussade. Förut räckte orken knappt till att ta undan disken och kanske gå en sväng med damsugaren någon gång ibland. Flera gånger har mamma ryckt in och hjälpt till med städningen när vi inte orkat. Många rum har fått stå tomma eller i bruk men orenoverade eftersom ingen utav oss har orkat ta tag i det. Det har helt enkelt inte funnits krafter nog för att ta hand om både varandra och huset.

Nu när vi mår såå mycket bättre är både jag och E som galna. Plötsligt kommer någon med en idé om en tapet eller råkar se någon fin möbel i en katalog och vips så har vi varit och handlat. E drar omkring som en virvelvind och fixar och donar hemma, fastän han aldrig har varit så händig. Han tar till och med mer ansvar med disken och tvättningen. Ingenting är längre jobbigt och vi sitter målar och bär möbler och planerar och donar till långt in på kvällarna. Även fritiden (den lilla som finns) är mer planerad och inriktad på roliga saker. Nästa vecka åker vi iväg till fjällstugan i Åre bara för att, och i början av April har vi planerat in en mysig weekend bara vi tre (och Alf såklart, han följer fortfarande bäbisen överallt).

Lördags och Söndags, när vi inte sprang i olika affärer eller tiggde fika hemma hos olika familjemedlemmar satte vi upp lampor, målade väggar, möblerade om och skruvade upp gardinstänger. Då och då stannade jag upp och bara myste av att se E så glad och full av energi.

När vi satt och kapade lister till ett rum som fått nytt golv hejdade jag honom och frågade om han visste vad vi håller på med?

- "Nää vadå?" svarade han förvånat.

-"Vi boar" sa jag med ett leende.

Vecka 23 (22+5)

Efter tips från Solens strålar förenklar vi listan för bloggträffen lite. Såhär ser det ut för tillfället:

Lördag den 31 Mars och Söndag den 22:a April kan flest personer närvara. Skulle någon av er kunna något annat datum än de ni satt på listan får ni jättegärna fylla i det också. Vore så kul om vi kunde hitta ett datum som passar för alla.

Här kommer länken till formuläret igen:

http://doodle.com/zewkf3mzihhukxbm

Ang nätterna och en mysig dröm:
Jag har ju börjat tycka att det är jobbigt att hitta en bra sovställning på natten. Ligger jag raklång på ryggen trycker livmodern innåt på ryggraden så att jag får ont i svanken. När jag rullar över på sidan får jag jätteont där revbenen möts. Det känns som om magen trycker ihop bröstkorgen på något sätt. Om jag vaknar på sidan och rullar över på rygg får jag oftast sendrag i vaderna. I morse när jag skulle pussa E på kinden innan jag gick upp ur sängen fick jag plötsligt näsblod och var sekunder från att råka väcka honom av en näsblodspöl i ansiktet.

Trots att jag vaknar flera gånger varje natt, och trots mardrömmar då och då (för det mesta) är det ändå mysigt att ha såna typiska gravidbekymmer. Inatt slapp jag till och med mardrömmarna och fick också drömma att vi födde barn! Fast förlossningen var liksom redan avklarad och det enda som återstod var att ta upp bäbisen från ett hål i marken där den låg i en vattentank. Det var liksom en cermoni kring det hela. Släkten samlades för att se när doktorn tog upp barnet. Det var en ganska stor pojke med mycket mörkt hår.

Kontigt att drömma om att slutskedet i förlossningen ska vara att ta upp bäbisen ur vatten tyckte jag först, tills jag kom på vad det måste bero på. Förutom visan om den blå krinolinen har jag börjat sjunga detta för magen varje dag:

"En kulen natt natt natt,

min båt jag styrde.

På havets vågade vågade våg,

så skummet yyyrde.

Och vart jag sågade sågade såg,

på havets vågade vågade våg.

Långt ner i djupet-ipet-ipet-ipet,

en fisk jag såg och det var DU"

Vecka 23 (22+2)

I flera veckor har jag drömt mardrömmar nästan varje natt. De flesta handlar om att någon/någonting tar ifrån mig Pyret, att E slutar älska mig , läskiga spöken eller att någon i familjen råkar illa ut. Detta har verkligen irriterat mig, speciellt de hemska mardrömmarna om Pyret.. nästan alla gravida jag hört talas om har drömt gulliga drömmar om förlossningen eller att de redan har fött sina barn.

Men nu äntligen inatt drömde jag något fint om vår graviditet. Jag drömde att vi var inlagd på vårdcentralen för att vänta på att bli igångsatta på förlossningen lite senare. Jag och E gick omkring där och var jätteglada. Framför mig i drömmen såg jag en bild av mig själv liggandes i en gynstol alldeles svettig och grinande av smärta, men det var inget som gjorde mig rädd eller nervös. Tvärt om, jag såg fram emot det jättemycket. Snart skulle vi vara på förlossningen och föda fram Pyret! Jag kände mig stark.

Jag vaknade med ett leende på läpparna. Alf låg bredvid mig och på andra sidan låg E. Jag pussade honom i nacken och sa att vi nu gått in i en ny vecka. Ikväll ska jag berätta om min dröm. Hoppas det blir fler av den varan i framtiden.

Vecka 23 (22+0)  

Jag försöker spendera så mycket tid som möjligt ihop med min lillasysters underbara familj. Varje gång jag får hålla mina syskonbarn i famnen växer kärleken fast den omöjligt kunde bli större. Och jag längtar! I E´s ögon ser jag samma längtan, den som funnits där så himla länge. Långt innan hus, jobb och utbildning, till och med innan vi båda var myndiga.Tacksamt nog ser jag bara längtan och glädje i älsklings ögon. Den där grådaskiga hinnan av sorg har försvunnit. Han kommer hem rakryggad och full av energi från jobbet. Mycket mer blir gjort här hemma för båda orkar och vill. Kärleken är fortfarande otroligt stor men vårt förhållande har ändå förändrats till det bättre eftersom allting är lättare. Det är lättare att andas, tillsammans. Ingen utav oss behöver lägga energi på att plocka upp den andra från golvet. Vi är båda så tacksamma för det.

Varje gång pyret sparkar ser jag målet framför mig och hjärtat svämmar över.

Min nya systerson fick inviga Pyrets babynest för ett tag sedan. Också det gjorde mitt redan förstorade hjärta ännu större.

Tills det är vår tur i Juli. När vi förhoppningsvis äntligen får bli föräldrar och träffa Pyret spenderar jag mycket tid i barnrummet. Jag och Alf. Han sover till och med bredvid mig och magen i sängen.

Vecka 22 (21+6)

Sedan i mitten av förra veckan har vi fått uppleva många saker för första gången. Torsdagen bjöd på bäbis-shopping-hets utan dess like när det var dags att köpa ett babyskydd på Barnens hus som hade rea. Köerna ringlade sig långa ut på andra sidan vägen och anställda och inhyrda fotbollslag sprang omkring för att dela ut vatten och godis till höger och vänster. Det var första gången jag kunde stå uppe i 1 timmes konstant bäbissnack, omringad av bäbissaker och inte känna mig som en outsider. Torsdagskvällen blev också den första gången vi, rätt så frenetiskt som små barn på julafton, fick slita upp en förpackning till en inköpt bäbispryl. Vi behandlade den nästan som något heligt och turades om att bära omkring på den och vagga den på golvet. E var väldigt nöjd med att den är så lätt... tills vi provade att lägga i några hantlar på fyra kilo. Då blev den snabbt tung och otymplig, som de allra flesta babyskydd. Ändå är vi väldigt nöjd med vår BRIO primo som står och väntar på Pyret. Vi vaggar och bär fortfarande runt den då och då.

På Fredagen kunde jag för första gången se sparkar på utsidan magen. Jag blev helt hypnotiserad och spenderade majoriteten av arbetsdagen och kvällen hemma med att bara stirra och stirra på området kring naveln. Pyret var snäll och sparkade och buffade med jämna mellanrum. Jag berömde honom/henne så fort h*n rört på sig. Jag började också sjunga för Pyret den här dagen. Sång och ljud får bäbisen lugn men så fort vi slutar börjar h*n att knuffa på magen igen.

Eftersom E kom hem sent på Fredagskvällen hann jag bara med att berätta att jag äntligen sett sparkar på utsidan. Han hann aldrig försöka se med egna ögon. Så fort vi vaknade på Lördagsmorgonen drog vi därför bort täcket från magen och började stirra. Efter bara några sekunder kom den första sparken! E blev alldeles till sig av lycka. Pyret visade sig från sin bästa sida och hoppade snällt till ytterligare några gånger.

Tidigt tidigt på Söndagsmorgonen ringde telefonen och jag svarade yrvaket. Det var min lillasyster som sa att hennes äldsta son (snart 1.5 år) hade tjatat om att ringa till mig hela morgonen (läs natten för mig och E). Det rasslade till och lille V fick luren. Han mummlade något obegripligt och sen sa han "macka!"... "varm". Min syster berättade att han mumsade på en varm macka men att det inte var det han ville säga. Efter några sekunder sa lille V "Äls-kar mos-ter". Det var den första gången han sagt både älskar och moster. Förut har han bara sagt Mooos till mig. Det var såklart helt underbart att höra. Lille V pratade på några minuter till om sin macka men sen fick vi lägga på för då försökte han tydligen smeta smält ost i håret på sig själv :D. Efter morgonens samtal fick både jag och E abstinens efter mina två systkonbarn så vi åkte dit på besök. Jag fick hålla nyfödda lilla O i famnen och då både skrattade och log han för första gången. Han tittade rakt in i mina ögon och skrattade så fint! Både jag och min syster blev hypnotiserade av den lilla charmören.

Innan vi åkte berättade jag för min syster att man nu kan se sparkar utanpå magen. Hon fick lägga handen på magen och någon sekund efter det sparkade Pyret precis under hennes hand! Hon fick känna vår bäbis för första gången. När hon tog bort handen sparkade h*n på och då fick hon även se hur magen rörde på sig. Också för allra första gången. Hon blev såklart jätteglad och böjde sig ner för att prata till Pyret. Jag och min syster har nästan identiska röster så vår bäbis kommer säkerligen att känna sig trygg även hos henne.

Förra veckan förde med sig många "första gånger" och tänk så många fler vi har att se fram emot. Varje morgon tänker jag på hur otroligt tacksam jag är för att vi får uppleva det här. Kanske ser jag varje liten sak som något otroligt stort eftersom jag länge trodde att jag aldrig skulle få uppleva det. För att jag vet att det inte är någon självklarhet. Hoppas jag kan lära Pyret att ta tillvara på allt som är fint och gott. Jag vet att jag förändrats som människa pga vår kamp och min syn på föräldraskap har verkligen ändrats. Allt till det bättre vill jag tro.

Vecka 22 (21+5)

Äntligen har jag lyckats se de första sparkarna från pyret utanpå magen! Vilken känsla, vilken syn! Jag kunde inte fortsätta jobba utan stirrade bara på magen i flera minuter. Det verkar som om vänster sida helt klart är favoritsidan och drar jag med handen ett tag där på magen så får jag oftast en respons tillbaka.

Ikväll har jag legat i sängen och sjungit och pratat med pyret. Tänkte börja med att sjunga en visa varje kväll men kom på att jag är ganska urusel på det här med att hålla en klar ton, trots några års medverkande i kyrkokören som liten. Det spelar iofs ingen roll när ingen annan är i närheten som kan höra så jag kraxade på. Pyret blir lugn och stilla när jag håller låda men så fort jag slutar kommer det en spark. Det kan ju tolkas lite som man vill. Antingen säger h*n "sluta mammma" eller "mera, mera"... jag väljer nog att tro på det sistnämnda. Pyret får lägga in eventuell protest i ämnet till sommaren när vi kan kommunicera lite bättre med varandra :).

Det ska bli kul att se om visan känns igen när bäbis äntligen är född. Låten jag valt kommer från mormor, därav lite tantvarning, och den har sjungts i vårt hem genom hela min uppväxt. Har ingen aning om vart den kommer ifrån.

"Min blommiga blå krinolin"

"Jag sovit väl snart uti hundrade år,

men ändå det känns som det vore igår.

Bland beundrande blickar...

och gyllene hår...

jag gick på promenad ibland blommor och snååår.

Om den tiiiden jag dröööömmer på nyyyytt.

Fastän åren, för länge... sen flytt.

I min blommiga blå krinolin.

Som en blåklocka var jag

så fiiiin.

I bland blommor och blad,

gick jag på promenad...

bland beundrande blickar,

så stolt och så glad.

Som en docka

av sevres porsliiiin.

Som en blåklocka var jag

så fiiiiiiiiin.

Ack det minnet jag gömmer,

ty aldrig jag glömmer.

Min blommiga blå krinolin"

Åååhh jag hittade den längre versionen!!

Det verkar vara svårt att hitta ett datum för bloggträff som passar alla. Ni som är intresserad av att tillbringa en mysig kväll tillsammans här i Sundsvall kan väl skicka ett mejl till mig och berätta när det passar er bäst?

De datum vi pratat om är:

Vecka 11. Lördag 17:e Mars eller Söndag 18:e Mars

Vecka 13. Lördag 31:a Mars eller Söndag 1:a April

Vecka 14. Lördag 7:e April eller Söndag 8:e April

Vecka 16. Söndag 22:a April

Vecka 17. Lördag 28:e April eller Söndag 29:e April

Det kanske är bäst att försöka ta det ganska tidigt, typ i Mars, början av April :)

Mejla till ettvanligtliv@hotmail.se

Gårdagskvällen spenderade jag hos min farmor och farfar som jag inte träffat på väldigt länge. Fina farmor började nästan gråta när hon fick syn på magen. Hon har berättat att hon kan känna igen lite av känslan att ha svårt att få barn. På deras tid hade de mycket press på sig att "producera" på en gång då de gift sig. Det tog nog ett tag innan den första sonen ville komma till. Hon tyckte att jag "blivit tjock på ett fint sätt", vad hon nu menar med det :)

Här kommer en magbild från igår. Tycker inte själv att det hänt så väldigt mycket med storleken, kanske mer med själva formen. Nu är den lite rundare och när jag sitter ihopsjunken trycker det på revbenen. Flera gånger per dag kan jag titta ner på den och upptäcka att den är alldeles sned, oftast åt vänster. Jag brukar säga att den vill vara nära pappa eftersom E oftast befinner sig på min vänstra sida både i sängen och i soffan.

Jag har märkt att Pyret gillar när det pratas eller sjungs i min närhet. De stunder det blir tyst så sparkar h*n mer.

Bäbisens små sparkar får mig fortfarande att hoppa till då och då eftersom det varierar så från små bubbel/fladder långt ner i magen till ganska kraftiga sparkar högt upp. Det sistnämda kanske sker bara några ggr/dag om vi har tur. Antar att det krävs en väldig kraft för att sparka så att det känns ordentligt när moderkakan ligger i framvägg.

Det är också mysigt att ligga på rygg och känna hur det spänner och blir trängre på vissa ställen i magen för att nästa stund försvinna innåt eller flytta sig till andra sidan. Pyret är ca 25 cm lång och det är svårt att föreställa sig hur h*n får plats där inne. Magen får gärna ta fart och växa på sig mycket mycket mer :).

Idag går vi in i vecka 22 (21+0) jag och Pyret! Det ska firas riktigt ordentligt genom att åka och köpa den barnvagn vi har sett ut. Jag och E tog mod till oss igår och åkte runt för att titta på olika modeller. Vi fastnade ganska fort för en BRIO Happy kombivagn, en precis likadan som på bilden nedan. Vi bestämde oss för en hård liggdel eftersom den är mer rymlig och har en suflett som skyddar pyret mot solen på sommaren. Vi valde också luftdäck så att det går lättare att dra den på alla underlag. Handtaget är av teleskopmodell och vi tänkte faktiskt inte på att titta och känna efter hur det skulle vara med en knäledsmodell istället. Någon som vet vilket typ av handtag som är att föredra?

Och nej vi är inte influerade av Kronprinsessan Viktoria och Daniels val av vagn ;)

Köper man en vagn på Barnens hus får man 500 kr + 100 kr för varje tusenlapp över 5000. Vi kommer alltså att få 600kr. De pengarna lägger vi på ett babyskydd, också från BRIO, som reas ut på Torsdag för 999 kr istället för 1999 kr.

Hittade denna gulliga skötväskan på ebay. Får se om det kanske blir en sån också. Svårt att inte go helt bananas när man väl sätter igång att shoppa.