Blev så väldigt glad idag när jag läste finaste Kix blogg. Idag på VUL kunde de se att inget missfall startat och ett litet hjärta som tickade!

M skrev att efter en skitdag så kommer det en bra. Det stämmer verkligen idag för nu är jag på så otroligt bra humör :D

Jag ska hålla mina tummar ännu hårdare än förut *om det nu är möjligt*, hoppas att ni gör detsamma. De är verkligen värda att få sitt önskade barn nu!

Har bara varit hemma och myst idag efter jobbet. Vi badade och pratade lite om situationen. Det känns som om vi landat lite. Vi bestämde oss för att inte berätta för E´s släkt, eftersom vi tror att det bara kommer att göra saken värre. Det blir isåfall ännu fler personer som ska lägga sig i, vi som par blir inte hjälpt alls av att dom vet. Dessutom är vi inte riktigt beredd att släppa den där sista livlinan än, att kunna överaska dom någon dag...

Arbetsdagen var en lång pina. Jag hade ett möte som sträckte sig över nästan hela dagen. Min kollega som snart ska bli pappa och de andra i min grupp kunde inte sluta babbla om hans bäbis. Jag ljuger inte om jag säger att det säkert tog upp halva mötet! Jag fick koncentrera mig så jäkla mycket för att verka normal att jag fick spänningshuvudvärk tillslut. Då jag äntligen kommit därifrån och gömt mig på rummet så kommer han in och ska berätta att han ska på föräldrautbildning. Jag vet, det är en liten och dum sak att bli iriiterad och ledsen för men det är verkligen jättejobbigt att behöva höra hur roooooligt det är med en liten. Vad kuuuuul det är att bli förälder och hur mycker man ska ta tillvara på den första tiden. Tack gode gud att jag och E flytt fältet just den veckan då de ska föda.

Kan det inte bara bli Februari nu så att vi kan komma vidare. Tror inte mycket på vårt sista egna försök innan utredningen, känns som om jag håller på att få en svampinfektion igen, säkert bara för att jag sa till Homeopaten att jag inte hade besvär med det nuförtiden.

Ursäkta mitt tråkiga och irriterade inlägg. Ska försöka glömma den här skitdagen.

Imorgon är jag "normal" igen, jag lovar.

Imorse fick jag äntligen tag i tant L precis innan jag satte mig i bilen hos mamma. Hon ville veta vad vår plan var. Jag berättade om vårt besök hos TF i Februari. Tant L sa att eftersom vi provat en massa olika saker och det inte fungerat så tycker hon att vi borde sätta upp oss på IVF-listan. Om inte TF gör det så gör hon det när jag hör av mig efter besöket. "Det sitter i huvudet och efter IVF kommer du att bli gravid lätt. Jag ser inga fel eller hinder för att ni inte ska bli med barn".

Fy fasiken vad tungt det var att höra att hon vill sätta oss på listan. Hela tiden har jag varit absolut säker på att vi iallafall inte kommer att behöva IVF, det känns helt fel. Jag grät hela vägen till jobbet med en ledsen mamma bredvid mig. Nu måste jag sitta i ett möte till 14 och hålla skenet uppe. Tur att jag kan skylla mina röda ögon på förkylningen.

Sitter på jobbet, förkyld och lite nere. E ligger hemma och hostar och jag önskade så innerligt att jag skulle ha feber imorse så att jag fick ligga kvar i sängen. Men det verkar som om min kropp tycker om att jäklas med mig. I flera dagar har jag mått bra på morgonen för att gradvis bli sämre och sämre. På kvällarna har jag legat med frossa och huvudvärk i soffan och sagt "imorgon måste jag vara hemma". Sen vaknar jag dagen efter med bara lite ont i halsen... går till jobbet och efter lunch kommer förkylningen krypande.

Jag har inte fått tag på tant L och hon har heller inte ringt tillbaka. Kanske är det inte meningen att jag ska åka dit innan besöket hos TF i början av Februari. Det känns nästan som att jag gett upp nu innan utredningen, även fast det snart *nästa vecka* kommer en möjlighet att lyckas själva. Kanske är det den klumpiga kommentaren från Homeopaten som gjorde mig rädd, eller så är det kroppen som vet att det inte kommer att funka. Kanske orkar jag inte engagera mig just nu.

Känner att den där resan till Stockholm med E veckan efter vårt första besök hos TF är otroligt välkommen. Jag ska verkligen försöka koppla bort tankarna på barn och bara mysa. Ska försöka att inte tänka på den senaste gången vi var i den lägenheten då mensen dök upp sent på Bim och förstörde hela resan. Jag ska inte titta år leksaksaffärer, barnvagnar eller gravidmagar.

För E´s skull ska jag försöka vara normal och glad. Vi har ju iallafall anledning att fira. Vi kommer att fira både E´s födelsedag och att vi varit tillsammans i 9 år.

Jag har fått en award av Längtan och En Längtan. Tack så mycket!

Uppdraget med awarden är att svara på några frågor och sedan skicka den vidare till sju andra personer.

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?
Pedal, justerbar pedal ( Engelsk-Svensk tekniskt lexikon)

Vad var det senaste du såg på tv?
Jag, E och min pappa såg ett inspelat avsnitt av nya HippHipp

Borsett från datorn, vad hör du just nu?
En kollega som har ett telefonmöte på sitt rum och en hemsk industrifläkt som ger mig huvudvärk.

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Senast jag var ute gick jag från bilen in till kontoret, då ringde jag tant L. Om man inte räknar sånt var den senaste gången när jag skottade taket till huset i helgen.

Vad har du på dig?
Ett par jeans (lite baggy) ett vitt linne och en svart tröja. Svarta skor och en röd klocka på vänsterhanden.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Såg Due Date på bio med några vänner i helgen.

Skulle du överväga att flytta utomlands?

Nej aldrig, är så otroligt beroende av mina nära och kära. Skulle gå under om jag inte kunde träffa dom ofta.

Dessa bloggare skickar jag vidare awarden till:
Min längtan

Kix

Candra
M

Min untredning

Jenny-Maria

Lexi 

Nu är jag tillbaka från homeopaten. Han tittade mig i ögonen och sa att mina äggstockar fortfarande inte hade full funktion efter p-pillren och att mina hormoner inte var riktigt som de ska. Jag har fått två olika medel att äta i några månader, dessa ska återställa hormonbalansen i kroppen. Han frågade om jag hade ondare och ondare när jag har mens och om mängden är liten. Det stämmer ju faktiskt.. Han sa att det brukar ta 3-6 månader innan man kan bli med barn, då är balansen återställd. Det har hjälpt 6 av 10st.

Innan jag gick sa han dock något som gör mig lite ledsen, något man tyvärr får höra från ganska många nuförtiden. "Oftast beror det på kvinnan, men ibland passar man inte ihop som par". Han fortsatte med att glatt berätta om en kvinna han hjälpt som ändå inte lyckats bli med barn. Så bytte hon "karl" och vips så blev hon gravid. Detta skulle väl på något sätt få mig att känna mig bättre? Fast jag vet inte riktigt hur han tänkte där. E är ju mitt livs stora kärlek, han fick det att låta som om jag bara borde dumpa honom och fixa någon annan om vi inte blir gravida tillsammans! Hur kan man säga att två personer helt enkelt inte "passar ihop"? Självklart har barnlösheten alltid en underliggande orsak.

Iallafall, orkar inte engagera mig i vad han sa. Jag tror ju inte direkt på det här men som Evelina sa: man greppar varje halmstrå. Dessa två medel ska jag äta framöver:

Caulophyllum

Kvinnorot

Förekomst: Växten hör hemma i de nordamerikanska skogarna. Till tinkturen används den färska roten. De verksamma ämnena är en alkaloid (metylcytisin) och två saponiner. Läkemedelsprövingen är otillräcklig och medlet används idag med ledning av den kliniska erfarenheten.

Indikationer: Dysmenorré, kramp i livmodern, hotande missfall (D 12), blödning efter missfall. Reumatiska besvär i de små lederna i kombination med livmoderbesvär (beprövad), reumatiska ledbesvär i klimakteriet.

Pulsatilla

Fältsippa, Backsippa

Förekomst: Pulsatilla pratensis (fam. Ranunculaceae) växer i Europa på kalkrik eller sandig mark. För tinkturen används den färska blommande örten med rotstocken. Det i huvudsak verksamma ämnet är protoanemonin, ett ämne som snabbt dimeriserar till anemonin. Pulsatilla trivs i vårens kyliga luft men har ett skydd av fina hår mot frosten. Blomman ger efter för minsta drag och är därför i ständig rörelse (pulserar). Pulsatilla växer alltid i grupper och uppträder i enorm varietet - det finns fler än 100 underarter av släktet Pulsatilla. Samma "ostadighet" visar sig i färgen, alla färger är representaderade från nästan vit via gul, röd och violett till nästan svart. Enbart Pusatilla pratensis uppträder i 45 varianter.

Toxikologi: Stora doser av växten framkallar yrsel, kramp, njurretning och minskad urinutsöndring. Anemonin har en stark baktericid verkan, samt påverkar de kvinnliga könsorganen. Som homeopatikum är drogen värdefull polykrest.

Etiologi: Följd av pubertet, klimakterium, utebliven eller undertryckt
menstruation, undertryckta avsöndringar, förkylning. Följd av ångest, förväntnings-spänning, besvikelse, upprördhet, skräck, bekymmer, svartsjuka, excessiv glädje, kränkning, sexuella utsvävningar.

Jag har också ringt för att försöka få en tid hos tant L i nästa vecka. Känner att jag har så många frågor...

Jag har en mamma som närmast kan liknas vid DiLeva vissa gånger. Hon är aldrig arg eller ledsen och ser alltid saker och ting ur nya och ljusa perspektiv. Låter kanske jättebra men det kan vara skitjobbigt att aldrig få "prata ur sig skiten" och få förståelse. Hon kommer alltid med uppmuntrande ord och kan inte förstå att man ibland bara vill ha lite medkänsla.

Iallafall, mamma som har en förkärlek homeopati har ringt och frågat lite om de hjälper ofrivilligt barnlösa par. Killen ska ha svarat att de brukar kunna hjälpa ca 6 av 10 par. Hon bokade därför in mig på en tid imorgon på lunchen. Ska bli intressant att höra vad han kan ge mig för information bara genom att titta mig i ögonen.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article89121.ab

Har igentligen bara lust att flyta med och se fram emot besöket hos TF i februari, men det är så svårt att lägga alla tankarna på hyllan. Varje morgon dricker jag en flaska bidrottningelé och knaprar folsyra, då tänker jag på det. Sen måste jag försöka få tag på tant L för att hinna med ett besök innan ägglossningen, vilket såklart får mig att tänka på att jag måste köpa fler ägglossningstest. Besöket hos henne får mig att bli lite orolig att slemhinnan ska vara ännu tunnare än sist, fastän den var tjock (7mm men jag brukar ha över 11mm)

Sen har vi ett stort orosmoment som jag vet att E plågas över. Hur/När/Var ska vi lämna spermieprov till TF? De har inte gett några instruktioner om att vi ska ta med ett när vi kommer och han kan väl inte tvingas att lämna ett på toan i kliniken? Snacka om prestationsångest! Jag har mejlat TF och frågat om vi ska ta med ett prov till vårt första besök, det vore ju det bästa... men hur administrerar man något sådant?

Det tar ca 40 min att åka till Härnösand från oss. Sen ska man ha tur med trafiken, hitta parkering och hitta kliniken... det får gå max 2 timmar innan provet måste vara framme. Det betyder ju typ att E får lämna sitt prov hemma i hallen med ytterkläderna på och sen får vi köra som några tokar för att det inte ska ta allt för lång tid...

Något positivt är ju iallafall att eftersom mensen var en dag försenad denna gången så kommer jag antagligen att ha bim dagen eller några dar efter besöket hos TF. Kanske kan besöket få de hemska dagarna innan bim att kännas lite lättare?