Usch, inser mer och mer för varje dag vad mycket kondition jag förlorat. För att inte tala om hur mycket jag lagt på mig! Visst jag är inte överviktig men förr hade jag magrutor... det har jag verkligen inte nu. Eller ja, en ruta har jag väl ;)

Till helgen inleder vi första dagarna av semestern med att åka till Åre med ett kompispar. Det enda paret i vår närhet som inte vill skaffa barn inom en snar framtid. Både jag och den andra tjejen älskar att laga mat och precis som förra året kommer resan att cirkulera kring att trycka i sig så mycket gott som möjligt. Måste alltså räkna med att gå upp något kilo till. Funderade ett tag på att sätta mig på svältdiet hela veckan, men jag orkar inte. Motiviationen att hålla kroppen i trim har liksom sakta runnit ut i sanden.

Sedan den dagen då vi började försöka har min kropp tillhört våra framtida barn. Det är så jag ser på det. Jag tänker inte stressa och pressa kroppen i onödan utan jag ska försöka må så bra som möjligt inför IVF. Nu är det långa promenader i solen som gäller i sommar istället för cykelturer på flera timmar eller svettiga karatepass där man kommer hem med blåmärken över hela kroppen.

43 dagar kvar idag!

44 dagar kvar! Längtar och försöker få dagarna att gå denna sista veckan innan semestern startar. Jag och E köpte en riktigt dyr och nördig pryl i helgen för att muntra upp oss. Tydligen fungerar det även för killar att döva smärtan genom shopping. Bild kommer sen.

Hoppas ni har en underbar sommar, trots att många fortfarande kämpar och längtar.

Det kan ju aldrig bara rulla på. Nu sitter jag och oroar mig för en ny sak. På KK sa de att jag inte hade någon slidkatarr och det var ju skönt att höra. Trodde inte att den var tillbaka heller... men efter sex när man inte går på toa direkt efter utan ligger kvar så brukar det lukta rätt dåligt dagen efter. När man fått ut all sperma så blir det bra, ingen lukt längre...

Är detta normalt eller har jag slidkatarr ändå? Jag vet att jag frågade tant L om detta och hon sa att det kan lukta så av sperman eftersom pH-balansen rubbas... men jag blir ändå orolig att det ska vara något som kan påverka. Undrar också om slidkatarr kan påverka hurvida embryot fäster i livmodern under ett IVF.

Ska nog ringa Kk till veckan och be om en tid och att de då kollar riktigt i mikroskop så att jag får svart på vitt att den inte är tillbaka. Då kanske jag kan slappna av. Vill ju att allt ska vara ok innan IVF. Mycket som hänger på det försöket. Min psykiska hälsa tillexempel!

Mådde ganska ok. Sen ringde E´s morbror och berättade att E´s lillasyster köpt en ny bil. Samma modell som den jag och E tittat på så många ggr eftersom den skulle rymma en barnvagn. Sen råkar jag gå ut på facebook och ser att de ska få redan i November! vilket betyder att om vi misslyckas med vårt första försök så kommer de att få barn precis då vi mår som sämst.

Nu kommer den här välbekanta känslan tillbaka. Frustrerad längtan och okontrollerad avundsjuka.

Piss.

Nästan på en gång efter Ovitrellesprutan började det hända saker kring äggstockarna. Runt klockan 17 var magen som en ballong och det gjorde ont att sätta sig ner och även att gå för "tungt". Ingen tvekan alltså om att ägglossning pågick. Vi var tacksamma både jag och E. Inte kanske så jättemycket över att vi trodde att vi skulle ha någon sorts chans utan mer för att ingenting var tokigt i magen. Det funkade ju faktiskt att få till ett fint ägg. Nu skulle mensen komma om 14 (idag 13) dagar och vi kunde planera in vår tid lite bättre.

Mamma bjöd på middag igår eftersom vi skulle hjälpa till med planeringen av hennes kommande bröllop. Hon bjöd på god fördrink och några glas vin. Skönt att för en gångs skull inte avstå pga av bäbisverkstaden. Kanske har jag börjat slappna av lite lite mer?

Ps. Idag är det 47 dagar kvar!

Jag hade tur och fick en tid hos KK nästan direkt och fick träffa två jättetrevliga unga läkare. En man och en kvinna. Vi satte oss ner och jag berättade som det var, att jag har pco-äggstockar och äter pergotime i väntan på IVF till hösten. Att jag haft ont i magen i flera dagar och att jag ska ta en ovitrellespruta när jag får ett positivt ägglossningstest. Jag berättade också om krampen i livmodern.

Lite stolt över mig själv som numera klarar av att prata om sånt här med doktorer utan att vilja börja gråta.

Vid undersökningen kände de först hur det står till "där inne". Den kvinnliga läkaren förde in två fingrar och tryckte samtidigt på utsidan magen precis ovanför livmodern. Jag var rejält öm där och när hon tryckte så framkallades de där kramperna jag kännt förut. De kunde inte säga vad kramperna beror på men troligast hör det bara ihop med ägglossningen.

 Efter det gjorde de ett VUL. Jag berättade att jag antagligen kommer att ägglossa från vänster sida vilket också konstaterades. De såg att det dominanta ägget var nästan 3cm! vilket förklarar en del. "Det kommer antagligen att göra rejält ont när den där spricker" sa den manliga läkaren. Jag skrattade.

Slemhinnan i livmodern var tjock, fick inte veta hur mycket men de sa att det var dags för ägglossning.

Eftersom testet som jag tog bara några timmar innan besöket var väldigt negativt bestämde vi att jag skulle ta ovitrellesprutan för att sätta igång allting.

Innan jag gick frågade jag om endometrios men de tyckte inte att jag skulle kunna ha det eftersom jag inte har några andra symptom. Frågade också om bakteriell vaginos och det hade jag inte. SKÖNT! De båda skrattade till flera ggr under undersökningen eftersom jag hade sån stenkoll på allting.

Efter besöket åkte jag direkt hem och stack Ovitrellen i magen. Skönt iaf att kunna veta att mensen kommer om 14 dagar. 48-14 = 34 så då är det nästan bara en månad kvar till IVF!

Ägglossning idag alltså!

Jag har fått nog. Imorgon ringer jag KK och ber om ett VUL. Har ont i magen och brösten precis som vid ägglossning men de jävla stickorna visar ingenting alls. Jag känner mig faktiskt helt förstörd. Ledsen för att det aldrig bara kan flyta på utan det måste jävlas hela tiden. Hur ska jag kunna koppla av i sommar? Det kommer inte att gå eftersom det händer alldeles för mycket hela tiden. Inte för OSS, utan för andra. Vi står ju still. I vårt stökiga hus.

Idag efter jobbet satt vi båda helt apatiska i soffan. Det riktigt kryper inom mig av längtan och frustration. Det finns ingenstans att vända sig heller för överalllt är det vänner eller familj som är gravida. Får det vi inte får.

Såhär vill jag inte ha det i 48 dagar till. Det går inte. Jag måste nog släppa det här nu. Om det går.

Det var ingen bra idé det här med Pergotime över sommaren. Visst det skulle hålla hoppet vid liv men när ägglossningen inte kommer och man sitter med ägglossningsvärk så blir allt bara till en frustration. Skulle ha skitit i allt vad försöka heter och bara koncentrerat oss på att andas och ta oss igenom sommaren. Isolerat oss. Stängt ner facebook. Låst dörren.

De två gånger jag använt Pergotime förut har ägglossningen kommit dag 15. Vilket skulle ha varit igår. Alla tecken finns där och ont i magen har jag verkligen, men inget utslag på stickorna. Funderar på att bara sticka ovitrellen i magen och så får det bli ägglossning nu, även om kroppen inte riktigt är beredd. Få det överstökat bara. Detta är ju pest!

Det är skitjobbigt att det ska strula, speciellt nu när alla börjar "komma ut" med sina graviditeter omkring oss. Snart kan vi inte hålla nyheten om att min syster är gravid igen för E´s familj. Samtidigt kommer E´s storebror till stan med sina småbarn. Alla ska såklart bjudas på middag och det är en kväll jag verkligen bävar för. Att sitta där och må skit och ha en kropp som bara jävlas kommer att vara rena rama döden för mig. Sen alla frågor och alla blickar.

Usch det börjar kännas så jobbigt det här. Är lite rädd för vad som skulle ske om vi misslyckas efter sommaren. Kommer jag att överleva ett negativt resultat när alla börjar föda sina barn? Tänk om jag går under?