Varje dag har jag huvudvärk. Speciellt jobbigt blir det om min panna utsätts för extra värme eller extra kyla. Att tvätta ansiktet är ingen höjdare, för att inte tala om att öppna ugnsluckan för att hämta ut något ur ugnen! Lite märkligt graviditetssymptom men samtidigt är man ju glad för alla tecken på att man verkligen är gravid.

Vanligtliv brukar jag lägga mig i soffan och bara andas efter jobbet, (som fortfarande tar kål på mig!) men ikväll ska vi besöka två kompispar. Det ena paret är jag osäker på om de vet att vi väntar barn. Faktiskt känns det lite jobbigt att vi kanske måste berätta. Det känns varje gång som om man skryter. Jag vet ju hur jobbigt det kan vara att få sånna nyheter och därför känns det alltid bättre om skvallret nått ut först. Vi får se hur det går. Magen kan man ju inte gömma längre så ser de det inte på en gång får E i uppgift att säga det.

Missförstå mig inte, jag är ofantligt glad och överlycklig över att vi lyckas. Men känslan av hur det kan svida när andra berättar att de väntar barn sitter liksom fortfarande kvar. Hoppas ingen behöver få ont i hjärtat av våra nyheter ikväll.

Innan jag begav mig vidare till jobbet passade jag på att vila ut i soffan. Under tiden försökte jag nå min BM för att få mer information om myomet och vad det kan innebära. Trots att jag helt och fullt litar på TF och det han säger så kände jag att jag vill ha mer på benen. Jag ville veta tillexempel om man behöver gå på fler kontroller eller om det kan bli några komplikationer längre fram. E tycker att jag oroar mig allt för mycket och blev nästan arg på mig när jag sa att jag ville ringa och prata med vår barnmorska, men det skiter jag i. Det är ju bra att han känner totalt lugn och inte oroar sig alls... det är ju jag som ska gå runt med en knöl i livmodern och det är jag som tillslut ska föda vårt barn med den som kanske ställer till det.

Iaf så ringde jag idag när E ändå är på jobbet. Min fina BM ringde upp ganska fort och försäkrade mig, precis som TF att det inte är något ovanligt eller någon fara för barnet. Tydligen är det något som kan komma med en graviditet och växer sig större när alla hormoner ökar kraftigt. Det är vanligt att man får det när man är över 35. Jag är 26 så det tyckte jag var lite taskigt att jag ska behöva få det nu :/ Det kan gå bort innan vi föder, efteråt eller finnas kvar när barnet är fött. Jag ska be att de kollar detta på RUL:et den 13:e Februari så att den inte blockerar "utvägen" för bäbisen men det behöver inte kontrolleras mer på något sätt. Skönt att veta! (Även om jag inte skulle ha något emot att gå på flera UL ;) )

Nu kan jag njuta av att idag ha gått in i vecka 15. Fastän det inte kanske syns så jättemycket utanpå kläderna har jag nu blivit så rund att jag går med helt öppna byxor (när jag inte har gravidbyxorna på mig). Måste ta mig i kragen och börja använda endast gravidkläder. Funderar lite på hur jag ska "komma ut" på jobbet också. :)

Det kan mycket mycket väl vara något annat jag kände men igår sent på kvällen kände jag flera gånger som små små tickande slag långt ner i magen. Som ett litet fladder. Undrar om det var pyret jag kände.. eller iaf om det är så det kommer att kännas lite längre fram? Oavsett --> Happy days!

Hittade dessa bilder som jag och min syster tog i början av hösten 2011. Detta var precis innan vi startade vår IVF-behandling. Tycker bilderna säger ganska mycket om hur delat det kan vara till och med i en familj där man är så nära varandra. Hon gick igenom något ofantligt vackert och underbart och jag försökte ta mig ur det värsta mörker jag någonsin upplevt. Vilken underbar syster jag har föresten som ställde upp på bild sådär! Nu läser hon Ceclias Väntrum och hon kommer också att få läsa valda delar av min blogg i framtiden.

Jag har velat (verkligen) men inte vågat lägga upp en babyticker på bloggen. Tillsammans kom vi överens om att det är ok om allt ser bra ut på ultraljudet som var idag. Så here it goes --> 183 dagar kvar till beräknad födsel <3 Vårt mirakel!

Här kommer en snabb uppdatering av hur det gick idag. Har kollegorna hängandes runt halsen så jag måste skynda mig för att hinna med allt jobb. Vi var båda jättenervösa, precis som vanligt. Värst var det nog i väntrummet precis innan TF ropade in oss.

Väl i stolen uppenbarade sig ett litet knä, ett lår och ett smalben! Pyret låg vänd neråt i en konstig vinkel så det var svårt att få några bra bilder. Vi fick se den lilla röra sig och hur hjärtat slog så fint. Både jag och E fick nog bita oss i läppen för att inte gråta. Allt såg jättebra ut och TF visade att ryggraden såg rak och fin ut.

Det var lite svårt att se allt genom VUL:et så vi fick också för första gången göra ett UL! Något jag verkligen sett fram emot länge :) Jag fick en kall gelé på magen och plötsligt kunde vi se vår älskade minibäbis från en annan vinkel.

TF frågade om han pratat med mig om myom tidigare och jag svarade nej. I livmodern fanns en knöl som tydligen är en muskelknuta. Har aldrig någonsin sett det förut på någon undersökning. Han sa att det kan vara en knuta eller bara att livmodern ser ut på det sättet. Jag blev självklart väldigt orolig och frågade om det kan bero på endometrios? Det kunde det men det var svårt att veta vad det verkligen är. Det viktigaste är att det inte är någon som helst fara för barnet. Om det är ett myom kan det orsaka sammandragningar tidigare i graviditeten, men inget allvarligare.

Visst känns det jobbigt att det kanske finns en knöl där inne. Man har ju läst om kvinnor som haft växande myom och att det oftast opereras bort om det buktar in i livmodern. TF sa att om det skulle vara endo så ska jag försöka amma så länge som möjligt för att det ska gå ner. Självklart är jag också rädd för endometrios... men samtidigt är jag så otroligt överlycklig över att allt ser bra ut med bäbisen. Det är bara det som spelar någon roll just nu. Om det är ett myom, endo eller bara livmodern som har den formen får vi väl se på rutinultraljudet om fyra veckor. 

Ang att känna livmodern så är det väldigt olika beroende på hur den ligger innuti kroppen så jag fick stränga order om att inte jämföra med andra :) Det var helt fantastiskt att få se att det verkligen finns någon där inne som lever och sparkar och vänder på sig. Älskade bäbis. Längtar så tills jag kan känna fosterrörelser!

Vi gör ju ett VUL imorgon hos TF. Kan man även be om att få höra hjärtsljuden när vi ändå är där? Har han sådan utrustning? Det vore ju fantastiskt om man fick den möjligheten. Funderar också på hur stor bäbisen ska vara i den veckan jag befinner mig i. Kommer att vara i 13+6 imorgon alltså dagen innan vecka 15. Någon med erfarenhet som kan upplysa? :)

Här bara väntar och väntar vi på vårt VUL. Går inte att koncentrera sig på något annat, speciellt inte ett innehållsrikt blogginlägg. Snor därför en lista som cirkulerar.

2011

1.Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag och E gjorde vårt första IVF, såg vårt första positiva graviditetstest, såg ett tickande hjärta på vul och var gravid de tre sista månaderna på året.

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Jag har aldrig några nyårslöften eftersom jag vet att jag kommer få svårt att hålla dom. (Typ sluta äta godis, yeah right!)

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja flera stycken.

 4. Dog någon som stod dig nära?
Min morfars syster gick bort. Vi träffades inte så ofta men på något sätt kändes det som att mista en del av morfar igen. Hoppas att de är tillsammans i himlen nu.

5.Vilka länder besökte du?
Bara Sverige för mig 2011!

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Jag vill föda vårt fina välskapta barn 2012. Vill också uppleva ett år smockat av endast glädje!

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Den 19:e Oktober hade vi äggplock, 24:e sattes en perfekt blastocyst tillbaka i mig och den 6:e November testade vi positivt. Det är datum jag aldrig någonsin kommer att glömma.

8. Vad var din största framgång 2011?
Den största framgången 2011 var nog att ta sig igenom 2011. Den största gåvan var att få bli gravid.

9. Största misstaget?
Kan inte komma på något. Kanske har jag skött mig, kanske har jag bara förträngt ;)

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ingenting bortsett från de obligatoriska jätteförkylningarna jag alltid får på hösten och våren.

11. Bästa köpet?
Låter ju hemskt att kalla det för ett köp men definitivt graviditetsgarantin i Falun.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Hormonstimuleringar, resor till kliniker, ivfbehandlingen.

13.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Vårt positiva graviditetstest, det tickande lilla hjärtat på VUL och att få berätta för släkten.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Hittade Låten "Home" med Edward Sharp & The Magnetic Zeros på en blogg och den har följt mig och E genom hela året och alla behandlingar. Älskar den låten. Den påminner mig om att man ska ta tillvara på att man iaf har varandra och kärleken. Tillsammans klarar man allt.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag började året ledsnare än någonsin. De tre sista månaderna var jag lyckligare än någonsin.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Försökt sysselsätta mig mer och varit mer glad åt min systers och mina vänners graviditeter som jag fick reda på i början av året.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ältat och våndats.

18. Hur tillbringade du julen 2011?
Hemma hos E´s familj och sedan hos min moster.

19. Blev du kär i år?
Ja absolut, både i pyret i magen och i E... mer och mer för varje dag.

20. Favoritprogram på TV?
Greys Anatomy... Kommer inte på fler. Det blev mest film tillsammans med E.

21. Bästa boken du läst i år?
Väntrum av Cecilia Ekhem.

22. Största musikaliska upptäckten?
Kommer inte på någonting.

23. Något du önskade dig och fick?
Ett barn i magen!

24. Något du önskade dig men inte fick?
Nej, faktiskt inte för första gången på hur länge som helst.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag höll kalas hemma eftersom jag kände mig tvingad. Ville gråta hela tiden och det blev inte bättre av att jag blev påmind om att mamma och pappa redan hade barn i min ålder.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om alla fina bloggvänner plussar skulle året varit kanon!

27.Vad fick dig att må bra?
E, utan han inget jag.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.

29. Vem saknade du?
Min mamma som åkte till Kina över Jul och Nyår.

30. De bästa nya människorna du träffade?
Alla fina bloggerskor från bloggträffen i Höstas. (Även fast jag kände några av er redan innan 2011)

Dagarna segar sig på. Vi gör för det mesta ingenting alls. Tycker att tröttheten lagt sig lite och magen står liksom still. Den växer ganska mycket på kvällen men har blivit mer spetsig istället för rund. Hade någonstans trott att bara vi kom över de kritiska veckorna så skulle det stora lugnet lägga sig... så blev det ju inte. Är mer rädd nu. Nu känner jag min mindre gravid. Antar att jag är inne i spölkveckorna. Behöver jag skriva att vårt VUL på Tisdag på något sätt räddar vårt liv? Kunde jag snabbspola tiden skulle jag gladeligen göra det.

Är så orolig att det ska vara något tok med pyret nu när vi ska få se honom eller henne igen. Jag kan se på E att han också är stressad. Jag tycker mig känna livmodern ovanför bäckenet ibland men oftast kan jag inte göra det och det spär på oron ännu mer.

Vi ser såklart fram emot Tisdagen och ser det som en underbar dag, men rädslan finns där i bakgrunden om än lite mindre än innan vårt första VUL i vecka 8. Det bara måste gå bra. Vi kommer att vara i vecka 13+6.

Ser fram emot att få se en riktig liten bäbis i magen :)