Nu finns det magbilder i en egen flik. Bilderna är tagna på kvällen då magen är som störst. På morgonen är den något plattare.

Idag har jag invigt mina första gravidmjukisar. Trodde aldrig att det skulle vara härligt att ha något som går över nästan hela magen men nu vill jag inte ta av dom mer. Tänk om man fick gå med dom på jobbet! Vilken dröm.

Sen någon vecka innan vi visste att vi är gravida har jag drömt skumma, hemska, intensiva och konstiga mardrömmar. Ofta vaknar jag och känner mig snurrig, illamående och irriterad. Men det händer också ibland att jag drömmer om något riktigt riktigt hemskt. Inatt drömde jag att jag började blöda, eller att det började komma rosa flytningar. Jag vaknade med ett ryck och kände mig äckelmagad av bilden som fortfarande fanns kvar av hur det hade sett ut i drömmen. Hela dagen kan ju bli förstörd bara pga en liten dum dröm. Det gäller ju också att inte tillåta kroppen att somna om direkt för då kan man kastas tillbaka. Så jag kämpade ett tag med att hålla ögonen öppna.

Klockan var nog runt tre och efter att jag gått på toaletten hade jag istället svårt att somna om. Då började jag tänka på att kring vecka 11 kan många känna livmodern som sticker upp en bit ovanför bäckenbenet. Eftersom magen är som en ballong på kvällen är morgonen den enda tiden på dagen då jag har en chans att klämma och känna lite. Så jag låg där och kände efter, men det gick inte att känna någonting. Då blev jag lite orolig för det också :/

Nu såhär på morgonen när känslan av den dumma drömmen gått över så är jag väldigt tacksam över att brösten iallafall gör ont. Att jag är trött är ju inte konstigt med tanke på hur jag sover. Illamåendet kan man förklara med at det är Måndag och jobbet står mig upp i halsen ;)

Någon som visat sig vara en oändlig källa till lugn är min lillasyster M, som väntar sitt andra barn i Januari. Hon är på något sätt så otroligt jordnära och samlad när det gäller graviditeten och små barn. Då andra skulle få panik, om barnet skriker nonstop eller om det sätter i halsen, är hon lugnet själv. Jag blir så stolt av att se henne som den fantastiska mamma hon har blivit. Från att ha varit strulig och tagit dagen som den kommer är hon nu supermom som alltid tänker steget före.  Nu kan jag som storasyster vända mig till henne med alla frågor jag har och jag blir alltid lugnad. Det bästa är att det inte gör ont i hjärtat att hon kommit så mycket längre än vad vi har. Förr kunde det vara otroligt jobbigt. Nu är hon mitt lugn <3 

Har inte direkt haft något att skriva om de senaste dagarna. Jobbet tar fortfarande alla krafter och jag försöker härda ut till Jul. Lukter har blivit mer jobbiga nu och jag har äntligen kommit på vad det är som gjort mig så illamående då fort jag öppnat kylskåpet. Färsk gurka luktar äckelpäckel och är därför förbjudet att ha på mackan :)

Har också problem med en kollega som är en verklig storrökare. Mitt jobb är att sätta henne i jobb vilket innebär att hon är inne på mitt rum väldigt ofta samt att jag måste sitta hos henne ibland. Röklukten får mig att må så illa!

Idag har vi åkt runt till olika familjemedlemmar och bara legat och degat i soffan. Mamma visade upp tre jättefina bodys som hon köpt till vår lilla bäbis i smyg

Vi fick också ett paket av min syster innehållande "boken om mig", en handbok för föräldrar, ett tyghjärta, kort man kan skicka när bäbisen är född och en liten sagobok. Det är ett paket från Goboken som man kan skicka efter som gravid. Ett hett tips :)

Det var så mysigt att äntligen få läsa och prata om vårt  kommande barn och samtidigt veta att den verkligen finns i magen. Vi kunde berätta för mamma vilka namn vi tänkt oss utan att det sved i hjärtat. Jag satt och läste i handboken resten av besöket.

Stort stort GRATTIS till fina Du och jag och framtiden och M som idag fått sina älskade barn! En liten tjej och en liten pojke har kommit till världen. Tänk att det är dom vi väntat på, önskat och hejjat för hela tiden

Sen jag blev gravid har jag väldigt ofta haft livliga och märkliga drömmar. Dvs under de nätter då jag verkligen sover för det är inte alltid kroppen tillåter det trots en väldig trötthet. Inatt drömde jag att jag var på studiebesök på något slags sjukhus och hittade där en liten liten nyfödd bäbis med ljust fint hår. Han låg på mitt bröst och jag kände en stor närhet till honom. Han var sjuk och hade ett onormalt stort huvud och bred nacke. Från näsan gick det slangar. Han var inte vårt barn men jag ville så gärna ta hand om honom för han var så hjälplös och det kändes liksom rätt att ha en liten liten bäbis tryckt mot bröstet.

I nästa stund var jag hemma i huset framför tv:n. Svärföräldrarna hade precis kommit på besök och ropade på mig från hallen. Trots att jag var gravid även i drömmen stod jag där i mörkret och skyndade mig att sticka in en Ovitrellespruta i magen. Tror det hade något att göra med den lilla sjuka bäbisen jag drömde om innan. Att vi ville adoptera honom och då var man tvungen att smyga med sprutor...

När jag vaknade tänkte jag direkt att det var en mardröm och avfärdade den. Sen blev jag rädd att det ska vara något fel på vår bäbis i magen! Kanske hör det ihop med att jag funderat på det här med KUB-test på sistone. Då har det varit för att få ett extra ultraljud och en koll mer än att jag är orolig att något inte ska stå rätt till... Nu blev jag faktiskt lite rädd. Jag drömmer aldrig sanndrömmar och barnet i drömmen var inte våran men ändå... tänk om.

Usch, nej jag ska inte tänka så något mer. Undrar varför mina drömmar inte kan samarbeta mer med mig? Innan och efter vi plussade drömde jag om blod och under alla år av behandlingar fick jag inte en enda dröm om att vi skulle lyckas. Det måste ju betyda att jag inte ska oroa mig över att något ska vara på tok med vårt lilla pyre...

Jag påminner fortfarande mig själv flera gånger om dagen att vi verkligen är gravida. Ibland går jag på toaletten bara för att få titta och känna på magen. Ibland sneglar jag lite på barnkläder eller inredning till barnrummet. Undrar när det verkligen går in på riktigt. Vissa säger att det blir verkligt när man får upp bäbisen på bröstet. Isåfall får jag nog fortsätta påminna mig själv ett bra tag till :) 209 dagar kvar till BF. 26 dagar till VUl och 19 dagar till inskrivning

Jag har funderat på hur man igentligen räknar när det gäller veckorna. Barnmorskorna och vården räknar ju bara fulla veckor, alltså är jag "bara" i vecka 10 idag enligt dom. Alla andra räknar 10+0 som vecka 11.

Hur gör ni andra när ni exempelvis läser på nätet om den graviditetsvecka ni befinner er i? Då exempelvis Familjeliv beskriver vad som händer i magen under vecka 11, är det den vecka jag är i eller den jag kommer att vara i om sju dagar??

Snurrigt tycker jag! Detsamma gäller ju missfallsrisken som minskar efter vecka 12. Det borde väl betyda efter 12+0 och inte efer 11+0...

Iaf. Jag är superglad över den nya veckan. Nu börjar det verkligen synas på magen att jag är gravid med en tydlig bula som inte längre går att dra in. I love it!

Jag tog föresten mod till mig och köpte overallen igår. På nätet iofs men ändå ett steg i rätt riktning :)

På lunchen idag tog jag bilen för att komma iväg från jobbet och stressen ett tag. Min närmsta kollega är pappaledig och har lämnat mig åt mitt öde. Nu är jag ansvarig för flera stora projekt och samtidigt ska jag delegera ut jobb till tre konsulter, alla mycket äldre än vad jag är. Ibland går jag på toaletten en extra gång bara för att få sitta i lugn och ro och bara andas ut. Jag tycker om utmaningar och det känns bra att jag verkligen klarar av jobbet men samtidigt hade jag gärna bara latat mig och kanske gått och lagt mig en stund på eftermiddagen. Det går tyvärr inte nu så jag får krascha i soffan istället på kvällarna.

Pausen på Birsta var iallafall precis vad jag behövde. En kort stund vågade jag mig in på Kappahls barnavdelning där jag hemskt gärna skulle ha velat köpa denna:

Avdelningen var full av mammalediga tjejgäng med stora barnvagnar och jag kände mig  malplacerad. Väldigt snabbt tog jag en runda och liksom sneglade på alla fina bäbiskläderna men jag vågade inte stanna och känna och drömma sådär som jag ville. Det blev en kort visit och ingen overall blev köpt. Blir nog till att hålla sig till näthandel ett tag framöver om vi vill köpa något till barnet. Jag och E har funderat lite försiktigt på mellandagsrean men det känns fortfarande lite tidigt. Å andra sidan har vi gått 12 fulla veckor då... men jag vet inte. Vissa saker känns som om att utmana ödet. Vi får se vad som känns rätt då. 

Idag är det sista dagen på vecka 10 och jag försöker släppa oron mer och mer för varje dag. Innan vi vet ordet av är det jul och nyår vilket innebär att det då bara är en vecka kvar till inskrivning och två veckor kvar till vårt andra VUL. För att vara exakt 28 dagar till VUL och 21 dagar till inskrivning :)

Idag och ikväll skickar jag extra många tankar och kramar till Mrs L och hennes F. Jag önskar er ett stort fint plus imorgon!

Har inte skrivit på ett tag. Jobbet står mig upp i halsen och helgen har bara tillängnats lata och lugna aktiviteter.

Jag tycker inte att jag är lika illamående längre och brösten gör inte lika ont. Det gör mig irriterad och orolig. Det är hela 30 dagar kvar till vårt nästa VUL (EN MÅNAD!!!) och jag vet inte om jag kan vänta så länge. Tröttheten finns fortfarande kvar tillsammans med den svullna magen. I övrigt mår jag som vanligt och det vill jag inte göra. Våra familjer har börjat fråga oss saker om bäbisen, som namn och vad vi tror att det är för kön, och det känns så himla knäppt att ens försöka svara. Lite förbjudet.

I mina svagare stunder planerar jag att försöka boka in ett ultraljud någon annanstans än hos TF. Samtidigt gör det mig bara stressad och jag har igentligen inte tid eftersom jobbet håller på att sluka mig hel.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra. Tant L svarar ju inte när jag ringer så där är jag väl utlåst. För att få en tid hos KK måste jag väl fejka magsmärtor och det vill jag inte. Tankarna går till den där VUL-maskinen som var ute på blocket för några tusen... skulle inte ha någonting emot att ha den stående nere i källaren just nu!

Vecka 10 idag! Yey <3

Är så tacksam över att äntligen få vara i vecka 10. Det är magiskt. Kvällen bjuder endast på täcken och kuddar och halstabletter i soffan eftersom jag har otroligt ont i halsen och är dödstrött. Dessutom har jag vansinnigt mycket att göra på jobbet... men vad gör det?! Ikväll får jag ju ta en ny magbild <3